Böcker

The Eyre Affair – Jasper Fforde

The Eyre Affair (2001) är en annorlunda bok. Vi befinner oss på 1980-talet i en sorts parallell verklighet där litteraturen är grejen och klassikern Jane Eyre har ett annat slut. Litteraturen är kulturen, snackisen, den vara kriminella ligor handlar med och den är museernas stora dragplåster. Litteraturen delar och samlar folket. Och inte nog med att litteraturen är större än stor. Det går även att resa i tiden. Och mellan olika verkligheter. Och in i litteraturens värld.

Thursday Next arbetar som specialagent och utreder bland annat litterära förfalskningar och stölder. Organisationen hon arbetar i hamnar i en svår sits när ett berömt orginalverk stjäls. Troligen av en man som kan göra sig osynlig, få andra att se endast de han vill att de ska se och göra det han vill att de ska göra. Han är den näst farligaste mannen på jorden. Och Thursday Next har träffat honom förr. Hon rekryteras till en hemlig division för att få fast honom.

Jag har roligt när jag läser. Men jösses, det gäller att hålla tunga rätt i mun. För det är så annorlunda att minsta lilla läsmiss kan få mig att hamna helt fel. Och då begriper en ingenting. Trådarna en behöver hålla i huvudet är många och trasslar lätt till sig. Thursday Next är en vaken person, med en något krass syn på omvärlden. Den stora kärleken övergav hon efter ett svek och han korsar förstås hennes väg nu, när hon har tankarna åt annat håll. För hur får man fast en man som stulit en uppfining som låter en stiga in i böckernas värld?

Jasper Ffordes Thursday Next går det att läsa mer om då det blev en serie av hennes bestyr i den här litterära verkligheten. Jag kan tänka mig att läsa mer, men då vill jag verkligen sjunka ner i soffan och låta mig uppslukas. Det här är den sortens bok som inte riktigt tål dutt-läsande. Är du nyfiken? Ta en titt. Rekommenderas.

The Eyre Affair kan du läsa mer om eller köpa, t.ex. här och här. Själv hittade jag den på biblioteket, efter att jag hört talas om den på bloggen Vargnatts bokhylla. Kika gärna på hennes recension.

Annonser
Böcker

Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo

Lisa Bjärbos senaste för ungdomar, Inuti huvudet är jag kul (2018), hade jag inte hört så mycket om, mer än att jag sett någon positiv bloggrecension. Men jag hade hört Bjärbo prata om den i podden Bladen brinner (som hon hade ihop med Johanna Lindbäck, ungdomsförfattare,) så jag var förstås nyfiken och tänkte att den skulle ge några timmars intressant och fängslande läsning. Och så blev det.

Liv och hennes pappa flyttar från Stockholms innerstad till småländsk landsbygd och ett hus med renoveringsbehov. Hon ska börja en ny gymnasieklass och nog för att det var tufft att göra det i Stockholm för någon så blyg som henne så blir det jättejobbigt nu. Blygheten förvandlas till hjärnsläpp och Liv klarar inte att svara på enkla frågor och ältar om och om igen hur fel allt blir när hon misslyckas med att bete sig som en helt vanlig tonåring. Hon, som spanar på killen på bussen, och som finner sig vara intressant som kompis för den där coola tjejen från samma buss. Hur i hela friden ska Liv få ihop detta när hon inte klarar att vara sig själv till mer än kanske 12-17%?

Lisa Bjärbo fångar känslan väl av att önska att en kan försvinna framför en hel klass av gloende ögon när en kommer ny. JAG får ångest över hur fel det blir när Liv inte förmår att göra det enklaste saker, som att gå med klasskompisen från skåpet till lektionen och bara svara på det som frågas. Det kryper i mig när jag läser om Liv som ligger vaken om nätterna och går igenom vardagssituationer där hon anser att hon gjort bort sig. Situationer andra troligen inte ens tänker på i efterhand. Så ja, nog har Bjärbo lyckats med att beskriva hur det är att vara extremt blyg och kämpa med detta, och hur det utvecklas till panikångest. För det är dit det leder för Liv.

Som tur är finns fantastiskt fina människor runt henne. Och en vansinnigt bra pappa. Historien med att mamma inte finns nystas upp fint och först mot de sista sidorna låter Bjärbo läsaren förstå vad som skett och hur det har påverkat Liv och hennes pappa. Det är snyggt gjort. Och ger en trovärdighet till hela storyn.

Välskrivet som vanligt när vi kommer till en Lisa Bjärbo-bok. Detaljer, miljöer, karaktärer … Allt sitter som en smäck. (Senast läste jag Djupa Ro som också imponerade.) Läsningen trots det tunga ämnet gick lätt och är du nyfiken tycker jag du ska ge den en chans. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Inuti huvudet är jag kul bl.a. här och här.

Böcker

Underhållande Kinsella x2

Sophie Kinsella är ett stående sommarläsningsinslag för mig. Utan en Kinsella-bok någonstans under sommarmånaderna blir det ingen riktig sommar. I år blev det Wedding Night och I’ve Got Your Number. Två underhållande böcker, den ena mer tilltalande än den andra.

Wedding Night var inte favoriten av de två då den var mer farsartad än jag gillar. Men ändå mycket rolig med en invecklad intrig och intensiva förälskelser som ställer till det för karaktärerna. Vi har systrarna Lottie och Fliss, där Fliss är den som försöker stoppa lillasyster Lotties bröllopsnatt eftersom hon är övertygad om att systern begått ett jättestort misstag när hon inom loppet av några få dagar gjort slut med pojkvännen, träffat en fd pojkvän från tonårstiden i Grekland och gift sig med honom. Att Fliss har sina egna bekymmer med en fd make som lastar över sonen på henne när det är hans dagar och att skilsmässan gjort henne mer bitter än hon vill erkänna gör inte saken enklare.

I’ve Got Your Number tycker jag var starkast av de två, och även en av de bättre av Kinsella som jag hittills läst. Poppy hamnar i trubbel när hon förlorar förlovningsringen och i villervallan blir av med sin telefon. Men hon är inte den som ger sig i första taget och med en upphittad telefon från en soptunna ska hon se till att ringen kommer tillbaka innan fästmannen får veta vad som hänt. Det är ju bara det att det hela tiden ringer på telefonen och Poppy är ju inte den som låter bli att hjälpa andra när det behövs. Helt plötsligt förmedlar hon kontakten till en höjdare på ett stort företag och ja, varför inte passa på att se till att han hamnar i en lite bättre dager när hon ändå håller på. Som om det skulle uppskattas? Hon som redan känner sig nedtryckt när det kommer till de blivande übersmarta svärföräldrarna. Bara nu inte de inser att ringen som är arvegods är förlorad.

Att Sophie Kinsella låter en del dialog utspelas som sms mellan Poppy, höjdarn på företaget och exempelvis fästmannen skapar närhet och fart till handlingen som redan går i flygande fläng. Men på ett bra sätt. Vill du läsa en av dessa tycker jag du ska välja I’ve Got Your Number. Inte för att den andra är dålig, utan för att den här helt enkelt är lite bättre. 🙂

Och du, du har väl koll på att Kinsella egentligen heter Madeleine Wickham, ett namn hon också skriver under?

 

Vill du köpa eller läsa mer om Wedding Night kan du ta en titt här eller här. I’ve Got Your Number hittar du bl.a. här och här.

 

 

 

 

Böcker

The Curse of the House of Foskett – M.R.C. Kasasian

Det var ett par veckor sedan jag avslutade The Curse of the House of Foskett, och sedan glömde jag skriva om den. Och det måste jag ju genast åtgärda. Tvåan med detektiven Sidney Grice och hans skyddsling, den smarta och snabbtänkta March Middleton, var minst lika bra som ettan, The Mangle Street Murders.

I denna tvåa sker mord nummer ett hemma hos Mr Grice. Varken han eller Miss Middleton är skyldig, så vem gjorde det? De dras in en härva av mord med misstänkta som hör till en grupp som slutit ett Dödskontrakt där den siste överlevande ärver samtliga i gruppen. Även Sidney Grice kan vinna på deras död. Men inte är väl han skyldig?

Med mycket humor, beskrivningar av ett rått, smutsigt viktoriansk London och människors utsatthet skriver Kasasian en underhållande och ovanlig deckare. Måhända jag missar varenda ledtråd, men jag kan inte lista ut vem som gjort det.

Är du nyfiken på Grice och Middleton tycker jag absolut att du ska bekanta dig med dem. Du kan t.ex. kika in på den Smakebit jag bjöd på av The Curse of the House of Foskett med ett kort utdrag av en dialog.

En bok att köpa? Du hittar den bl.a. här och här.

The Curse of the House of Foskett ingår i en serie som kallas The Goover Street Detective, och efterföljande bok heter Death Descends on Saturn Villa.

Böcker

Finding Audrey – Sophie Kinsella

Att jag köpte Finding Audrey när jag träffade Sophie Kinsella på en författarfrukost i höstas, när hon var i Göteborg för bokmässan gör boken lite extra speciell. Att den dessutom överträffade förväntningarna gör det inte sämre direkt.

Finding Audrey handlar om Audrey som är hemma sedan en traumatisk händelse på skolan. Hon är på bättringsvägen och boken tar sin början när mamma vill kasta ut storebrorsans laptop genom fönstret. Han är minsann spelberoende, för det har hon läst i tidningen. Sedan backar Audrey i sin berättelse.

Audrey gömmer sig bakom sina solglasögon, undviker kontakt med alla utom familjen och sin terapeut. Och jo, så finns ju Linus, brorsans kompis. En kontakt hon inte vill undvika, även om kroppen och hjärnan skriker fara! och fly! när han är i närheten.

Det är kul, trots det tunga ämnet. Audreys iakttagelser är på topp när hon t.ex. filmar hemma som ett uppdrag i behandlingen. Mamma och pappa är roliga, med sina egenheter och lillbrorsan på fyra är både söt och rolig.

Finding Audrey är en bok för unga, men som vuxna kan läsa med stor behållning. Sophie Kinsellas språk är rappt och läsningen går i flygande fläng över de olika scenerna som för en fin balans ibland pausas och håller upp för handlingens lite tyngre bitar. Som tanken på att konfrontera en av plågoandarna som bidragit till att sätta Audrey i det här tillståndet.

En Kinsella som jag starkt kan rekommendera!

 

För att köpa Finding Audrey kan du kika in här eller här. Den går också att lyssna på, och så kan du säkert hitta den på biblioteket. (På svenska heter den förresten Var är Audrey? vilket låter som en pekbok och det ger ju helt fel signaler. Den är så mycket bättre än sin svenska titel. Vad tänkte man där egentligen?)

 

 

Böcker

Twenties Girl – Sophie Kinsella

Twenties Girl av Sophie Kinsella (pseudonym för Madeleine Wickham – som hon också skriver under) är en berättelse om hur en tjej råkar hamna i en väldigt märklig situation när en nyligen avliden släkting får kontakt med henne på dennes egen begravning. Det låter konstigt, det är konstigt och alldeles, alldeles perfekt.

Handling
Som sagt, Sadie 105 år ska begravas. Lara vill inte gå på begravningen men vad gör man inte för sin släkt, tänker hon pliktskyldigt och befinner sig plötsligt i en härva med ett försvunnet halsband, en släkting som inte vill kännas vid det, och en död släkting som vägrar gå vidare om inte halsbandet återfinns. Och det blir Laras uppgift, mest för att slippa bli ”hemsökt” av Sadie, att finna halsbandet. Vilket förstås slutar med att hon måste gå på en dejt med en man Sadie finner attraktiv, och det klädd i äkta 20-tals kläder à la Charleston.

Reflektion
Laras liv är inte enkelt. Hon har nyligen dumpats av pojkvännen, lämnat ett stadigt arbete och startat en firma med en vän som övergett henne så att hon måste sköta allt på egen hand och tvingas nu att leta reda på ett halsband åt en död släkting. Någon hon mest av allt hoppas att hon hallucinerat ihop på grund av stress.

Det är svårt att återge handlingen utan att spoila, men det händer så mycket mer. Kinsella bygger snyggt på Twenties Girls med olika händelser som hakar tag i varandra så att det blir en hel del trådar att reda ut mot slutet. Och slutet är, tycker jag som läser boken för andra gången, överraskande bra. Vissa delar är aningens förutsägbara, men det tycker jag hör till chick-lit-genren och är charmen med Kinsellas och den här sortens böcker.

Är du nyfiken? Då tycker jag absolut du ska läsa den. Du kommer få några timmars underhållande läsning och kanske några skratt rentav om du är lättroad, så som jag är. Rekommenderas.

Twenties Girl kom 2010 men vill du köpa den hittar du den bla här och här.

 

Böcker

Analfabeten som kunde räkna – Jonas Jonasson

analfabeten_som_kunde_rakna-jonasson_jonasJag har inte läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (eller sett filmen) och visste inte vad jag hade att vänta av Jonas Jonassons andra bok, Analfabeten som kunde räkna. Trots få förväntningar blev det en okej läsning, även om jag allt tyckte att handlingen var lite velig ibland. Rolig, men velig.

Handling
Nombeko är en liten föräldralös tjej i Sydafrika. Hon jobbar med att tömma latriner och tack vare en förmåga att tänka snabbt lyckas hon genom ett gäng otroliga omständigheter lära sig läsa, räkna, bli chef för latrintömningen och även få tillgång till en stor mängd diamanter. Dock hamnar hon också under vissa olyckliga omständigheter som livegen hos en kärnvapenutvecklare på en förläggning omringad av taggtråd, farliga vakthundar och militärer. På så vis kommer efter flera år ett kärnvapen i hennes ego. Och som om det inte är nog, lyckas både hon och atombomben, hamna i Stockholm.

Förutom Nombeko har också tvillingarna Holger och Holger (ja, de heter samma) stor roll i hur det hela utvecklas. Och deras pappa Ingemar förstås. Den sanne republikanen.

Reflektion
Jonas Jonasson har i Analfabeten som kunde räkna fått orsak och verkan-tråden att dras till sin yttersta spets. Jag förundras över detta och finner det skickligt. Samtidigt är jag inte helt förtjust i den här sortens katten på råttan som är på repet som brinner-historier.

Jag har svårt att veta vad jag tycker. Analfabeten som kunde räkna är underhållande, lättläst och jag blir nyfiken på vad som ska hända härnäst. Ändå är jag inte helt förtjust varken till handling eller karaktärer. Det är som om jag har en distans till dem. Kanske beror det på att boken har en sorts berättande ton, som en modern saga. Ett helt liv hinner nästan skildras innan sidorna tar slut. Trots att jag inte är helt såld tycker jag ändå att Analfabeten som kunde räkna är läsvärd. Rekommenderas.

Köpsugen? Du kan hitta den t.ex. här eller här.