Böcker

Rimligt lyckade ögonblick – Åsa Asptjärn

Rimligt lyckade ögonblick är tredje boken om Emanuel. Den är minst lika rolig som de två första. Det är sällan författare får mig att skratta högt och så att jag inte kan sluta, men Åsa Asptjärn lyckas.

Handling
Så här står det på adlibris:

Ny termin, ny skola och nya vänner. Emanuel har alla chanser att omdefiniera sig själv. Men vem är han? Och kanske mer relevant, vem borde han vilja vara? Med Emanuel Kent Sjögren har Åsa Asptjärn skapat en sanslöst skön antihjälte, ett svenskt svar på Sue Townsends klassiker om Adrian Mole.
Det är sommarlovets sista dag och Emanuel Kent Sjögren och kompisen Tore ligger på rygg i gräset och stämmer av läget inför gymnasiestarten. De är ense om att de behöver en strategi, för här finns alla möjligheter att vända blad och bli den man vill vara. Okänd mark ska beträdas, nya vänskaper inledas och så vidare.
Och Emanuel gör sitt absolut bästa, han iakttar, försöker hitta rätt klädmässigt, och snappar fort upp grejen med kaffe i pappmugg på lektionen. Men det går så där.
I Emanuels basgrupp i Humanist 1 finns de som verkligen vet vilka de är, som Iggs som definierar sig som kille, och Frank som axlar ledarrollen bättre än många andra men som ärligt talat mår piss – och så finns Kaisa. Kaisa som skänker Emanuel ögonblick av lycka…
Men säg den lycka som varar.
Snart står Emanuel i orkanens öga av missförstånd där en okänd jazzmusiker, en hbtq-demo, brev han aldrig skrivit och en damastduk på mormors kalas spelar orimligt stora roller.

Reflektion
Åsa Asptjärn skriver med stor humor och ett rappt språk i Emanuels perspektiv. Han har vänner som är olika på flera sätt och de skapar ett härligt gäng. Situationerna Emanuel försätter sig i är dråpliga och utan att det blir tillgjort lockar de till skratt. Allvaret finns där också, med funderingar på omklädningsrum för alla, om någon är deprimerad eller inte och hur det är att trivas – eller inte trivas – i ett nytt sammanhang. Rekommenderas!

Vill du läsa de andra böckerna heter de Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Denna, Rimligt lyckade ögonblick, kan du köpa t.ex. här och här.

Annonser
Böcker

Manifest för hopplösa – Åsa Asptjärn

manifest för hopplösa asptjärnI andra boken om Emanuel Kent skrattar jag lika gott som under läsningen av den första: Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Att skratta vid läsning händer inte särskilt ofta och det bidrar verkligen till att jag uppskattar Manifest för hopplösa.

Handling
Emanuel Kents bästa vän Tore ska få besök av halvbrodern han aldrig träffat, en brasiliansk kille bara något år äldre en dem. Emanuel råkar dock upptäcka något som får honom att misstro släktförhållandena. Fast det går ju inte säga till Tore, för då måste Emanuel avslöja att han råkade snoka lite grann… Dessutom är Tore odrägligt pepp på hela grejen med att börja gymnasiet. Det är inte helt lätt att dra jämnt när ens kompisar drar ifrån, utan att man har en chans att hänga på, tänker Emanuels som skriver sig ett manifest. ”Ligg lågt. Håll käften. Gör det inte värre.” Ledord som inte alltid är så lätta att följa.

Reflektion
Att få skratta åt Emanuels bryderier och tokiga infall gör mig gott. Det gör hela boken förresten. Emanuel är en kille som är någon sorts antihjälte. Tankspritt och oftast helt ogenomtänkt försöker han styra upp sin tillvaro och kontakterna med vänner, grannar och tjejer. Det är härligt att läsa om hans rätt vanliga familj. Inga bekymmer som döljer sig där, mer än att Emanuel råkar göra en lite för nära bekantskap med syrrans menskopp.

Jag rekommenderar Manifest för hopplösa till alla som är nyfikna på den. Själv hoppas jag förstås att Åsa Asptjärn kommer ge ut en tredje bok också, för det här med att följa Emanuel Kents något snirkliga väg fram i tillvaron, det är något jag gärna lägger tid på.

Köpsugen? Du kan hitta Manifest för hopplösa t.ex. här eller här. Eller så gör du som jag och lånar från biblioteket 🙂

Böcker

Jag är ju så jävla easy going – Jenny Jägerfeld

jenny jägerfeld jag är ju så jävla easy going cdonAtt Jenny Jägerfeld är psykolog med god kännedom om olika diagnoser som Adhd eller depression märks i den här härligt humoristiska men rätt svarta ungdomsboken Jag är ju så jävla easy going. Att hon dessutom skriver bra och får till trovärdiga karaktärer gör ju inte saken sämre liksom. Inte särskilt konstigt att hon plockade hem Augustpriset 2010.

Handling
Joanna har Adhd. Hennes mamma skriver böcker som ingen vill ge ut, trots en succé för ett antal år sedan och pappan sitter i soffan och tittar blint på tv:ns frågesportprogram, sjukskriven för depression. Pengar saknas till mat, kläder och medicin. Livsviktig medicin för att Joanna ska kunna fungera normalt, eller ja normalare än utan i alla fall. Som om det inte vore svårt nog att bete sig någorlunda vettigt i närheten av Audrey, den hemliga kärleken i skolan. Då dyker det upp, det gyllene tillfället att komma över en stor summa pengar. Problemet är bara att om Joanna tar chansen, eller risken, blir hon kriminell. Men hey, vad gör man inte för sin medicin?! Det är ju för ett gott ändamål. Vilket slutar med att hon blir hotad till livet.

Reflektion
Humorn i Jag är ju så jävla easy going får mig att skratta till några gånger, kanske inte de ”dråpliga” situationerna utan Joannas sätt att tänka kring omvärlden. Samtidigt är det en bok som lyfter viktiga ämnen. Föräldrar som inte räcker till. Depression och rädslan hos ett barn för vad en sådan sjukdom kan åstadkomma. Ansvarstagandet för familjen. Att inte kräva mer än vad föräldrarna kan ge, både materiellt och emotionellt.

Kanske kan det kännas lite väl socialrealistiskt emellanåt, men tack vare det rappa språket, Joannas kvickheter och genomtänkta karaktärer funkar det. Jag köper det. Och gillar det. Även om Joanna är en karaktär som jag inte alltid är så förtjust i. Men hon engagerar och det betyder mycket för mig. Rekommenderas!

 

Böcker

Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn

konsten att ha sjukt låga förväntningar åsa asptjärnÅsa Asptjärns debutroman Konsten att ha sjukt låga förväntningar var en bok jag hoppades rätt mycket på, och mina förväntningar infriades verkligen. En riktigt bra ungdomsroman.

Handling
Emmanuel Kent går i nian. Med sin berättelse vill han vägleda oss så att vi slipper göra samma misstag som honom. Det gäller att inte hoppas på för mycket och sänka förväntningarna, för då slipper man bli besviken. Med bara en vän, Tore, som alltid har gummistövlar och som till sin utstyrsel lägger till en ful keps, är det bara att inse att livet inte är på topp menar Emmanuel. Tills en ny tjej dyker upp i klassen. Och tills Tore inte dyker upp. Dags för förändring.

Min reflektion
Humorn är tydlig och ger en härlig röd tråd boken igenom. På omslaget står det: ”Om inte världen fuckar upp, gör det själv”. Svart, cyniskt och sådär härligt ironiskt, precis som jag vill ha det. Åsa Asptjärn gör många kloka iakttagelser via Emmanuel, som hur han funderar över varför han plötsligt lämnar ut den frånvarande Tore och skämtar om honom, bara för att få den nya tjejen i klassen att skratta, fastän Emmanuel vet att Tore knappast skulle gilla det han avslöjar, men vad gör man inte för att bli lite populär?

Konsten att ha sjukt låga förväntningar passar den som vill skratta åt och med Emmanuel, som kan känna igen sig i hur fel det kan bli när man anstränger sig för att göra rätt och som vill läsa en skön ungdomsbok med ett allvar och ett djup som inte syns på ytan, så som det kan vara i livet. Eller så vill du bara läsa en skön bok. Oavsett vilket kan Konsten att ha sjukt låga förväntningar verkligen rekommenderas.