Frågor, Om att läsa

Bokbloggsjerka – Att gå efter utseendet

Annikas bokjerkaI helgen tar Annika upp det här med böckernas omslag i jerkan.
Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?”

Det är lustigt, för jag hade tänkt att lägga lite tid i veckan som kommer på att skriva ett inlägg om just bokomslag, fast utifrån en annan vinkling än Annikas, så jag svarar på jerkafrågan i den mån jag kan istället och återkommer med min andra fundering.

Ett bokomslag tycker jag ska spegla bokens genre och innehåll. Omslaget ska också passa målgruppen, helst utan att det blir för könsuppdelat… Vilket ju verkar vara svårt för bokförlagen eftersom det kryllar av söta pastellinklädda chiklitböcker, och mörka svarta deckare. Kan inte gränserna vara aningens mindre hårt dragna? Allt är ju inte svart och vitt liksom.

john green eng

john greenEtt omslag jag inte gillar är det till The Fault in our Stars, på svenska Förr eller senare exploderar jag, av John Green. Omslaget till den svenska boken har till och med fått mig att inte köpa den, å andra sidan kan jag inte påstå att den engelska varianten är bättre. Berättelsen verkar dock bra och boken nog finns här hemma på ett eller annat sätt snart. (Tillägg: Spana gärna in länken som Helenas Bokhylla la i kommentarsfältet, där Green pratar bokomslag – verkar va en kul kille!)

Även Hungerspelstriologin var länge för ful för att inköpas och det var först när jag hittade ett nytt omslag till dem som jag slog till. Hjälp vad utseendefixerad jag verkar, men men… Riktigt så illa är det inte, för jag har några fula böcker i bokhyllan vars innehåll är fantastiskt. Men visst spelar omslaget roll när jag står där i butiken 🙂

hungerspel engHunger games     Inte så fina…                                   ….fina Hungerspelsböcker!

Passar också på att hälsa  en ny följare välkommen,
jättekul att du läser min blogg!

Böcker

Mockingjay – Suzanne Collins

mockingjayI tredje boken i Hungerspelstriologin, Mockingjay, sätts verkligen Katniss på prov. Här utsätts hon för svårighet efter svårighet och jag undrade hela tiden hur detta skulle sluta. Jag anade slutet i stora drag, men kunde inte tänka mig att vägen dit skulle se ut som den gör.

Suzanne Collins samhällskritik fortsätter i Mockingjay. Den värld som Katniss, Peeta och Gale lever i utsätter dem, och många andra, för faror som kan verka otänkbara, och som myndigheterna står bakom. Människornas liv är inte värda så mycket. Det kunde man visserligen förstå redan i de andra böckerna men att det skulle bli än värre i den här kunde jag inte ana.

Katniss, Peeta och Gale kämpar med inre och yttre demoner. Kärleken mellan Katniss och killarna finns där, men vilken väg kommer den ta? Jag lyckades inte lista ut det.

Det händer mycket i den här tredje boken, samtidigt som jag kunde tycka att det inte gjorde det. Handlingen verkade ta ett steg framåt och ibland två steg tillbaka, fast det betyder inte att den var tråkig för Mockingjay är väldigt spännande och mycket svår att lägga ifrån sig. Jag gillar skildringen av den dystopiska världen och karaktärernas komplexitet. Men av böckerna i serien tyckte jag minst om den här. The Hunger Games, den första alltså, tyckte jag bäst om, just för att den har ett tydligt fokus på Hungerspelet.

Mockingjay blir också film, men i två delar. Så nu håller jag tummarna för att de resterande Hungerspelsfilmerna är minst lika bra som böckerna:)