Böcker

The Art of Being Normal – Lisa Williamson

the art of being normal lisa williamsonThe Art of Being Normal är den bästa bok jag läst hittills i år. Lisa Williamson skriver träffsäkert om hur det är att vara ung och önska att man vore som alla andra. En längtan som är större hos vissa, och som kan vara svårare att uppnå eftersom de inte riktigt passar in i mallen – så som vi är vana i alla fall. Synd bara att en ska känna sig mindre normal för det.

Handling
Leo börjar på en ny skola. Han hoppas att hans hemlighet inte ska komma ut och är nöjd med att ryktet går om att han skulle ha tvingats byta skola för att han blev galen och skadade en lärare. Men Alicia har så fina ögon. Och verkar snäll. Hon kanske inte är som alla andra. Som sviker.

David har en dröm om att bli flicka. Bästa vännerna vet. Han vill berätta för sina föräldrar, men vet inte hur. Och på skolan kallas han Freak. Varje dag är en plåga, och om han faktiskt berättar, ja gör något för att nå sin dröm, då kanske allt blir ännu värre.

Min reflektion
Lisa Williamson skriver med mycket omtanke och humor, utan att det blir fånigt och The Art of Being Normal håller ett härligt högt tempo. Williamson byter berättarperspektiv med några kapitels mellanrum då vi följer antingen Leo eller David. De två är som natt och dag. Leo bor t.ex. i ett fattigt område med sin mamma, hel- och halvsyster och mammans olika pojkvänner, medan David bor med båda sina föräldrar och lillasyster i ett hem där kylskåpet alltid är välfyllt och gräsmattorna gröna och kortklippta. Leo verkar farlig medan David är glad om bara en av klasskamraterna suttit på hans huvud under gympan. Ändå finner killarna varandra.

The Art of Being Normal har en passande titel. För det är en konst att vara normal. Vilka känner sig normala? De som ingår i normen? De som inte avviker? Vilka är de, egentligen? Som tonåring är det extra svårt med det normala, att vara som alla andra och passa in. Få vara med. Precis som en är.

Jag önskar att det fanns en större acceptans för olikheter. Då skulle ingen Leo och ingen David behöva känna att de är onormala och oroa sig för hur de ska bli bemötta eller vad andra ska tycka om dem. The Art of Being Normal kan jag verkligen rekommendera – oavsett hur normal eller onormal du känner dig 😉

Köpsugen? Du hittar den t.ex. här eller här.

Annonser
Böcker, Tävlingar

Mannen som glömde sin fru – John O’Farrell

Tyckte titeln lät lite kul och hade sett några positiva recensioner så det här var en bok jag var nyfiken på. Är nu också dessutom klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning!

mannen som glömde sin fruHandling
Mannen som glömde sin fru är en berättelse om Vaughan. Han upptäcker att han befinner sig helt utan minne av vem han är i tunnelbanan i London. Allt annat kan han, världshändelser, kultur och nyheter, men vem han är har försvunnit. Det tar ett tag innan han får kontakt med sitt liv och träffar han sin fru. Genast, vid första ögonkastet, blir han förälskad. Tyvärr befinner de sig i en slitsam skilsmässa och frugan, ja hon vill inte veta av honom.

Min reflektion
Visst låter det lovande. Som en manlig chick lit eller nåt. Tyvärr var inte Mannen som glömde sin fru så kul som jag hoppats även om berättelsen bjuder på några farsartade scener och andra roliga situationer. Men jag gillar att boken har ett enkelt språk och skönt flyt. Jag var nyfiken på hur det skulle gå och mer eller mindre sträckläste, så nog fångade storyn mig. Vaughan är också en karaktär som jag tycker var lätt att känna med, och det var roligt att tillsammans med honom upptäcka vem han varit och vem han är, eller vill vara nu.

Livet har en tendens för oss att springa iväg och vi rusar med så gott vi kan. På vägen kan vi förlora oss själva. Vaughan kunde hitta sig själv ( – inte riktigt samma som att hitta tillbaka, märk väl!) först när han förlorat sig. Jag tänker att John O’Farrells bok kan vara en påminnelse till oss alla att se till att det inte går så långt. Just därför tycker jag att det här är en bok väl värd att läsa 🙂

 

Boken kan du köpa på Adlibris och Bokus eller låna på biblioteket.

 

Om att läsa

(O)planerat bröllop – Bali Rai

oplanerat-brollopI (O)planerat bröllop av Bali Rai behandlas hedersfrågor och tvångsgifte ur killens perspektiv. Riktigt bra och  intressant, tyckte jag.

Handling
Manny ska gifta sig, det får vi veta med en gång när läsningen börjar. Då gör Manny ett hopp tillbaka i tiden för att beskriva hur hans väg som tonåring till ett motvilligt giftermål gått. Han vill plugga, skriva och nå andra mål än dem föräldrarna satt upp och förstår inte faderns envisa kamp att efterleva hemlandets punjabiska traditioner. Inte heller förstår han hur bröderna kan gå i faderns fotspår. Slitningarna är alltså starka mellan yngste sonen och resten av familjen. 

Min reflektion
Kulturkrockar inom familjer med barn som växer upp i ett ”nytt” land, med föräldrar som önskar bevara sitt hemlands starka traditioner är ett intressant och viktigt ämne. Författaren Bali Rai, berättar med ett rakt, enkelt och starkt språk hur det kan vara för barn som slits mellan att värna familjen och respektera föräldrarna, samtidigt som de vill gå en annan väg. Jag fångades och boken var sedan en riktig bladvändare. Det var lätt att tycka om huvudpersonen och boken igenom höll jag på honom, att han skulle få göra som han ville.

Hade inte (O)planerat bröllop varit en kursbok skulle jag kanske aldrig hört talas om den, men om jag gjort det hade jag gärna läst den. Det är en bok helt i min smak, med härligt rappa dialoger mellan Manny och hans bästa vän, om vikten av att få välja sitt liv och med en resa till Indien med det vardagliga livet på landet som ett exotisk inslag för mig som aldrig varit där. Dessutom var boken spännande och lätt att leva sig in i. Rekommenderas!

Boken finns att köpa på engelska på Bokus under namnet (Un)arranged Marriage. Själv hittade jag den på biblioteket och på svenska.

 

Böcker

Lex bok – Sara Kadefors

Lex bokDå har jag läst den Augustprisnominerade ungdomsromanen Lex bok av Sara Kadefors, en bok jag velat läsa ett tag och nomineringen fick mig att ta tag i den.

Handling
Lex är en tjej som snart ska gå ut gymnasiet. Hon är skoltrött och hänger helst med bästa vännen Jonatan. Det är de mot alla andra idioter som stakar ut sina liv utan eftertanke om hur eller varför. Livet förändras när Lex mammas nya kille Bruno flyttar in, en ungdomsboksförfattare med skrivkramp. Han är så nyfiken på Lex och hennes liv att det är pinsamt. Men så får Lex en idé – varför inte mata honom med info om hur hon haft det med sin pappa som sitter i fängelse? Det hela utmynnar i en hämndaktion mot Bruno där Lex skaffar sig ett alter ego, en bloggare vid namn Maya, en stilikon som skapar rubriker i bloggvärlden, en värld som inte tycks ha några gränser plötsligt och allt drar iväg. Hur ska Lex lösa det?

Min reflektion
Språket är rakt, ärligt och lätt att ta till sig. Lex är en tjej med starka åsikter, hon vet vad hon vill, men det blir inte alltid som hon tänkt. Jonatan, den bästa vännen, lockas av glamour och fest. De två har en fin relation som ibland är lättare att tycka om än dem. Lex bok är rapp och spänningen i hur det ska gå för Lex och hennes andra jag är stark. Det finns en cynism som jag tycker också finns i Sara Kadefors vuxenromaner, en ton av att livet är hårt och kantigt. Denna råhet gör läsningen lite sträv ibland, samtidigt som jag gillar att allt inte är enkelt, gulligt eller rakt. Vägarna är krokiga, det gäller att ta svängarna rätt. Jag kan förstå att boken Augustprisnominerats.

Nyfiken? Då tycker jag att du ska ge den några timmar, det är den värd.

Lex bok kan du hitta på t.ex. Adlibris och Bokus

 

Böcker

Det går bara inte – Camilla Jönsson

Det gar bara inteCamilla Jönssons ungdomsbok Det går bara inte blev jag nyfiken på redan i våras, speciellt eftersom Camilla Jönsson är en av debutanterna på Debutantbloggen. Försöket att läsa boken i våras gick sådär eftersom den försvann på vägen under reservationen hos biblioteket. Men nu så.

Handling
Det går bara inte handlar om kärlek och att tycka om två på samma gång. Emelie som går estetprogrammet på gymnasiet slits mellan Viktor som finns på skolan och Sandor som går på en annan skola. Båda killarna vill gärna träffa henne, och hon borde nog räkna sig som flickvän, åtminstone till den ena. Förvirringen är total och kompisen Stina är arg för att Emelie inte kan välja.

Min reflektion
Det går bara inte, är en titel som funkar bra till Emelies situation. Hon kan inte välja, kan inte bestämma sig och hon kan inte lista ut vad hennes känslor vill. Vilken kille som är bäst kunde jag som läsare tycka var rätt uppenbart och därför störde jag mig på att hon inte såg det själv. Annars tycker jag att det här var en rätt mysig historia, trots allt. Språket är behagligt och vändningarna inte alltför drastiska, utan vardagen rullar på, fastän det är lite katastrofläge emellanåt. Det går bara inte gav några timmars skön medryckande läsning och det kan jag alltid rekommendera.

 

Finns att köpa på Adlibris och på Bokus

Böcker

…och de vita skuggorna i skogen – Maria Gripe

...och de vita skuggorna i skogenI Maria Gripes andra bok om Berta och Carolin, …och de vita skuggorna i skogen, drar de två tjejerna iväg för att agera ”sällskapsdamer” åt ett syskonpar som är några år äldre än dem. Syskonparet Rosilda och Arild bor i slottet Rosengåva, där de lever ett isolerat och ensamt liv sedan deras mor dog när de var mycket små, och sedan deras far dragit ut i krig.

I …och de vita skuggorna i skogen dras man som läsare in i en del oväntade vändningar. Många av dem ansvarar Carolin för, denna nyckfulla unga kvinna, omedveten om hur hon spelar med människornas känslor, eller vad hon utsätter dem för. Berta står för balansen så gott det går, men det är inte lätt när Carolins infall drar henne än hit och dit.

Slottet Rosengåva är nästan som en egen karaktär som bär på sina hemligheter. Olyckliga dödsfall och sorgliga livsöden döljs inom väggarna. Syskonen Arild och Rosilda lever ett inåtvänt liv, och Berta och Carolins intåg i deras tunga värld, får den att rubbas med följder som leder oss in i den tredje boken Skuggornas barn.

…och de vita skuggorna i skogen för en med ett lätt och behagligt språk vidare i en spännande läsning. Utan att avslöja för mycket, tycker jag om att boken tar upp ämnen som relationer, kärlek, gränsöverskridande könsidentiteter och kampen att finna sig själv. Att den utspelas på 1910-talet skapar en tjusig kuliss där dragen av spökhistoria gör sig väl. Maria Gripe lyckas verkligen bra i den här andra boken i Skuggserien.