Fördelarna med en kollaps – Jonathan Tropper

Fördelarna med en kollaps heter i original One Last Thing Before I Go. Och när jag har läst hela boken föredrar jag den engelska titeln, men ser att den svenska är bättre på att förmedla humorn i boken.

Handling
Silver är skild sedan sju år tillbaka. Hans fd fru ska gifta om sig med en läkare, en man som Silver tycker är en bättre man än han själv och även en bättre pappa. Att dottern är 18 år och kallar Silver för Silver istället för pappa, har Silver full förståelse för. Han har inte varit där för henne. Men det är till honom hon vänder sig när hon blir gravid. Utan moralkakor gör han vad han kan för henne. Fast han hinner inte agera förståndig far särskilt länge, för han får en kollaps. Hjärtat sviker. Nu blir det ännu viktigare inser han att göra något åt sitt liv. Bli den man och pappa han borde varit och få sin fd fru att förstå att han ångrar hur han var, att de skildes.

Min reflektion
Jonathan Tropper skriver med stor humor, tragikomiskt och cyniskt. Livet är vad det är, och det är inte så enkelt att ändra sig, vilket Tropper fångar snyggt. Det är lätt att tycka om den avdankade rockstjärnan Silver, hans vänner och familj. De är som människor är mest. Vardagliga, enkla och kärleksfulla, men också avundsjuka och med egenheter som kan vara svåra att ta.

Som jag nämnde föredrar jag den engelska titeln One Last Thing Before I Go. Den har ett större djup och allvar i sig. För även om Tropper skriver med mycket humor är svärtan alltid närvarande i hans böcker. Den svenska översättningen Fördelarna med en kollaps spelar mer med det roliga, men när man läser Tropper får man vara beredd på att få mer än ett par goa skratt. Rekommenderas.

Vill du få ett smakprov på hur stilen är kan du kika in här, i En smakebit på söndag där jag också skrivit om boken.

 

Annons

En smakebit på söndag – Jonathan Tropper

Då var det dags för en smakebit. Hos Mari, som håller i smakebitarna i sin blogg, kan du hitta fler smakprov på vad vi bokbloggare läser nu. Vill du vara med, tänk på att undvika spoilers 🙂

Tills igår läste jag Jonathan Troppers Fördelarna med en kollaps (på engelska One Last Thing Before I Go) och även om jag läst ut boken kan jag inte låta bli att göra en smakebit av den. Så jag fuskar lite idag 😉

Silver är en avdankad rockstjärna som bor på ett ungkarlshotell sedan han för sju år skildes från fru och dotter. Ex-frun ska gifta om sig och Silver drabbas av hjärtproblem innan bröllopet vilket får Silver att se livet i ett nytt ljus. Han inser att han inte vill att ex-frun ska gifta om sig och önskar att han vore en bättre människa.

Här har Silver nyss vaknat upp på sjukhuset och familjen är där. Plus läkaren som hans ex-fru ska gifta sig med.

Han tittar på Denise ”Har du blekt tänderna?”
”Va?” säger hon och rodnar genom brännan.
Tänderna är vita, huden brunbränd och ögonen blåare än i hans minnen. Hon är så vacker att det gör ont.
Han lägger märke till att alla i rummet stirrar på honom med miner som skiftar mellan irritation och oro, som om de kunde höra hans tankar, och det är då han inser att han har sagt de där sakerna högt.

Humor av det tragikomiska slaget, en hel den cynism och stora mängder feelgood, precis så som Jonathan Troppers brukar skriva.

 

 

Konsten att tala med en änkling – Jonathan Tropper

Konsten att tala med en änkling innehåller stort allvar och mycket humor, men kanske mer åt det tragikomiska hållet än det lustiga. Vardagskomiken finns där, precis som vanligt i Jonathan Troppers böcker, och som vanligt lite mer skruvad.

Handling
Det är ett år sedan Dougs fru dog. Han har fullt upp med att överleva hennes bortgång, och som tur är finns hans familj som stöd. I alla fall när de inte stjälper till. Och så behöver han hjälpa sin frus 16-årige son, som Doug hann vara styvpappa till i tre år innan olyckan. Själv är han inte ens trettio och känner sig mest som en strulig tonåring, när han inte beter sig som en.

Min reflektion
Galna amerikanare! Ja, det är faktiskt min första tanke. För tänk en film där allt som kan gå fel verkar göra det, fast man vet att det kommer ordna upp sig, för det gör det i amerikanska komedier. Sådan är boken. Doug har sex med grannfrun (ingen bra idé), hans syrra skickar honom på blinddejt efter blinddejt, den ena värre än den andra, styvsonen kommer inte överens med sin far så Doug måste såklart rycka ut. För att inte tala om den galna familjen som finns i kulisserna. Många ingredienser, och det blir lite av en fars men med sina poänger här och där.

Hur Doug hanterar sorgen efter sin fru känns trovärdigt och jag gillar att Tropper skriver om ämnet så här. Unga människor som förlorar varandra, det blir lätt sentimentalt och smetigt, för att inte tala om sorgligt – såklart. Och sorgen tittar fram, men på ett fint och klokt sätt, bland annat ur Dougs perspektiv när han funderar på hur man egentligen ska tala med en änkling. Så det gillar jag, annars är jag inte helt såld. Det var en bra Jonathan Tropper bok, inte jättebra, utan bra.

 

Sugen på att läsa? Om du vill köpa kan du t.ex. hitta den på Adlibris eller Bokus.

 

Men min självvalda läsning då?!

De enda böcker jag läser just nu är de som står på våra kurslitteraturlistor, och artiklar och avhandlingar… Gissa om jag saknar vanlig,alldeles egen vald skönlitteratur?!

Den självvalda boken ”Konsten att tala med en änkling” som jag tänkte kunde vara nice att läsa utanför allt detta har jag hållit på med i över två veckor. Den splittrade läsningen ger ingen vidare läsupplevelse heller så jag vet inte om jag ska skylla på Jonathan Tropper att jag inte gillar hans bok, eller om jag ska skylla på de korta lässtunderna?

Så… sorry mister Tropper, för att jag inte fallit för din bok så som sist. Jag lovar att ge nästa bättre uppmärksamhet 🙂

 

 

Tematrio – Syskonskap

Veckans tematrio från Lyran handlar om syskonskap. Jag fick fundera lite innan jag kom på något, har nog inte riktigt tänkt på det där med syskon i böcker så mycket…

1. Sju jävligt långa dagar, Jonathan Tropper. En tragikkomisk bok om syskon som samlas när fadern har dött. Den läste jag i somras (för omdöme kika här) och tyckte mycket om den rätt svarta humorn som karaktärerna själva bidrar med och som författaren skickligt hanterar.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv

2. Syskonen Baudelaires olycksaliga liv av Lemony Snicket, en barnbokserie som även blivit film med bl a Jim Carrey i en huvudroll.

3. Vi på Saltkråkan, Astrid Lindgren. Här finns ju några syskon att välja bland. Dessutom gissar jag att det är Astrids fel att jag tycker så mycket om namnen Johan och Niklas. Det klingar liksom så fint 😉

 

Bokbloggsjerka – Förlag som släpper bra böcker

Fredag. Det här med att studera ger inte riktigt samma helgledighet som när man har ett ”kontorsjobb”. Men jag ska försöka plugga undan lite i em så att jag inte behöver lägga så många timmar i helgen. Men först en jerka. Annikas bloggjerka handlar om bokförlag: Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?

Jag har inte superkoll på det här med förlag och vad de släpper och när, men om jag kikar på vad jag själv läser ser jag att många böcker jag gillar kommer från förlaget Gilla Böcker. Som Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar, duon Johanna Lindbäcks och Lisa Bjärbos Vi måste sluta ses på det här sättet eller Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder (som jag inte recenserat, men nämnt vid andra tillfällen…) Gilla Böcker, alltså.

 

 

 

Tematrio – Sommarfavoriter

I sommar har det blivit en del böcker lästa och eftersom jag räknar sommaren till augusti är slut kommer jag hinna med några fler, men redan nu kommer frågan från Lyran om vilka tre böcker som vi gillat i sommar. Efter en bakåttitt, blev det de här tre med favoriten placerad först:

1. Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar. Huvudpersonens fru har varit otrogen, pappan har dött och familjen ska sitta Shiva, dvs ägna sju dagar åt att ha öppet hus för släkt och vänner som vill komma och sörja bortgången. Det blir sju jävligt långa dagar enligt huvudpersonen eftersom familjen han växt upp i har ganska speciella relationer till varandra och kännetecknas av hög dysfunktion. Tragikkomik när den är som bäst.

2. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Först boken av tre i en svensk fantasy-serie som utspelar sig i nutid där kampen mellan det onda och goda står i fokus – så klart. Uppdraget går till ett gäng gymnasietjejer med olika personligheter och bakgrund. Spännande och medryckande, trots vissa svagheter som jag dock lätt kunde ha överseende med.

3. I det här trädet – Katarina Kieri och Per Nilsson. En ungdomsbok om att finna sig själv, finna sin plats i sin familj och finna trygghet i det man har. Om att våga prata och våga vara sig själv. Berättarperspektivet växlar mellan huvudpersonerna, en kille och en tjej som inte känner varandra men som vars vägar så sakteliga närmar sig. Riktigt bra av två av Sveriges bästa författare av ungdomsböcker.

Förutom dessa tre, och många andra förstås, har sommarläsningen ägnats åt Sookie Stackhouse- serien som jag påbörjade i våras. Har hittills läst sex av dem och ser framemot att följa Sookie på hennes fortsatta äventyr med alla olika övernaturliga varelser som varulvar och vampyrer.

 

Sju jävligt långa dagar – Jonathan Tropper

Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar heter This is Where I Leave You på engelska och jag tycker faktiskt att den svenska översättningen passar boken bättre till stil och innehåll. För att förstå vad jag menar behöver man kanske läsa boken, men en liten fingervisning hoppas jag kunna ge här nedan.

Handling
Judds fru har en affär med hans chef och han upptäcker dem hemma i sängen, vilket så klart leder till att de separerar och han vet inte vad han vill med deras äktenskap och gör sig omöjlig och onåbar för sin fru. Två månader senare dör Judds far och familjen ska sitta Shiva tillsammans, enligt faderns önskemål. Det innebär att Judd och hans syskon ska bo hos sin mamma, i huset där de alla växt upp. Familjen träffas sällan och oftast bara kortare stunder, vilket inte alltid lyckas avhjälpa att de hamnar i bråk. Hur ska sju dagar under samma tak sluta?

Min reflektion
Läsningen av Sju jävligt långa dagar, gick undan. Boken är skriven i ett högt tempo utan transportsträckor. Judd ser på livet i rätt mörka toner efter det som hänt, fast samtidigt med viss humor och utan den skulle boken varit rätt tung när den beskriver den hyfsat dysfunktionella relation som finns emellan syskonen och deras mor. För att inte tala om syskonens respektive. Men eftersom hjärtat är med blir det roligt att följa dessa sju dagar ur Judds perspektiv, och det var med ett leende jag lade undan boken. Så den kan jag allt rekommendera.