Böcker, Om att läsa

Spegelbilden – spännande fantasy för barn och unga

Joseph A Davis andra bok i serien Kampen om Tusenvärld, Spegelbilden (2021) är minst lika spännande som bok nummer ett Dunkelstjärnan och jag läste med iver för att få veta hur det skulle gå.

I Spegelbilden är de två barnen, Julia och Edvin, återigen tillbaka i den andra värld de besökte i första boken. Och deras gode vän, prins Kasir har hamnat i en knipa. Julia vet inte vem hon ska lita på, eller hur hon ska göra för att hjälpa Kasir. Att berätta sanningen är liksom inte alltid så enkelt. För, den som är vän, kanske är en fiende.

Julia och Edvin råkar illa ut och måste förlita sig på främlingar för att ta hjälp för både egen del och för prins Kasirs skull. Men allt verkar omöjligt, speciellt när Julia blir blind. Hur ska hon kunna vara till hjälp nu?

Det blev några spännande stunder med Spegelbilden. Och om jag varit tolv hade jag älskat varje sekund i Tusenvärld. Nu är jag ”bara” riktigt förtjust i att få byta värld ett tag och fundera på det fascinerande i att de har olika skaparkrafter och kan påverka situationer och andra genom olika förmågor. En kan t.ex. spela och sjunga så att de blir osynliga. Och Julia kan med sina ord påverka andra, positivt eller negativt, så att de bokstavligt talat känner sig starkare eller blir svaga.

Joseph A Davis serie, och Spegelbilden, rekommenderas verkligen. För dig som är vuxen och trivs i andra världar, och för alla barn och unga som vill drömma sig bort en stund och fundera på vad de skulle ha för speciella skaparkrafter. Läs den!

Böcker

Tre riktigt starka läsningar

Det är så roligt när böcker man läser drar i en, lockar och pockar på en. Så blev det med maj månads samtliga tre böcker. En ungdomsbok, en spänning och en … ja, thriller och… relationsroman? Lite svårt med genren ibland. Vi börjar med ungdomsboken.

Lögnspiran – Joseph A Davis

Joseph A Davis har tidigare skrivit en trilogi om en värld dit en ung man kommer, Markus av Trolyrien (Trolyrien är jorden) och där han blir hjälte utan att riktigt vilja det. Nu kommer en ny serie Marduriens ljus, och det var så roligt att få återstifta bekantskapen med unge Markus, drottningens beskyddare och tillika mobilförsäljare.

I Lögnspiran (2020) möter vi, förutom Markus, några av de tidigare karaktärerna, som härliga Ilasa (en tjej som verkligen kan snacka) liksom drottningen och hennes blivande man. Bröllopet stundar och inget får gå fel. Typiskt då att en mörkrets herre vill ta över riket. Till sin hjälp har han en tjej som förlorat sin farbror och sin framtid. Hon lever som hemlös och stjäl från de som har mer medan hon söker sin nya plats i livet. Kanske som tjänarinna till mörkret?

Nog för att jag uppskattade de tidigare böckerna, men Davis har överträffat sig själv nu. Med ett stark fokus på intrig och karaktärer, i en spännande handling, hålls jag som klistrad vid handlingen. Som vanligt är religionen ett tema, samt kulturkrockar och svårigheter mellan olika folkslag att komma överens.

Böckerna är visserligen en fortsättning på första serien, men du behöver inte ha läst de andra. Lögnspiran är fristående och genom korta glimtar och förklaringar av tidagare handling får läsaren nog vad som behövs ändå. Rekommenderas!

Mig skall intet fattas – E L Dezmin

Mig skall intet fattas (2020), E L Dezmin, är en spänningsroman om ett mord av en försvunnen ung kvinna, där ingen dömdes för fem år sedan. De tre vännerna påstår att hon bara försvann, i ett ödehus, mitt framför ögonen på dem. Bevisen var otillräckliga, en mördare går fri. Men det vill en person ändra, och fallet undersöks grundligt. Bara för att få alla fakta bekräftade igen.

Självfallet finns en lösning. Hur skulle det annars se ut, en handling som slutar i ett frågetecken. Nej, det går ju inte. Men inte ens när jag under några promenader, grubblade på hur det gått till, förstod jag. Och då är en bok bra, om en funderar på den sådär när en gör annat.

Mig skall intet fattas nominerades av Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2020 och nominerades även till Selmapriset nu i vår. Dezmins bok är väl värd sina nomineringar då den är välskriven och starkt uppbyggd i ett utforskande av våra drivkrafter. En intressant handling, och bladvändare till roman. Rekommenderas!

The Secret History – Donna Tartt

The Secret history, (1992) av Donna Tartt, är en bok som benämns som thriller, och ett relationsdrama. Och oavsett vad den tillhör för genre, är det en bästsäljare, som enligt Adlibris har sålt i över 5 miljoner exemplar och översatts till 23 språk. Själv blev jag helt frälst när jag läste den första gången i tonåren, och jag fortsätter vara lika förtjust vid varje omläsning (tredje eller fjärde nu), varav den senaste äntligen på originalspråket.

Den handlar om Richard, en ung man med enkel bakgrund som söker till ett college och där tas upp av den lilla grupp studenter som läser klassiska språk. De övriga fem kommer från välbärgade familjer och har en mycket stark sammanhållning. Men efter en olycka kimmer gruppen i gungning. Richards tillit och förtroende prövas till maxgränsen. Och som läsare sitter jag på helspänn.

The Secret History är rätt sävlig dock, trots sin handling med en thrillerlik uppbyggnad. Söker du ”action” är det här inte rätt bok. Saker kommer fram i ljuset lite i taget. Persongalleriet är en stor behållning mycket utifrån hur de agerar och reagerar. Och Richards val är intressanta. Så vill du läsa en väl underbyggd berättelse i en akademisk miljö kan jag verkligen rekommendera The Secret History!

Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du i så fall? Hur går det med läsningen annars? Själv är jag i ett läsflyt. Riktigt härligt. Och vädret inbjuder ju till läsning utomhus. Kan inte bli bättre.

Böcker

Dunkelstjärnan – Joseph A Davis

Idag presenterar jag bara en bok. Ville inte vänta och samla hela månaden. Så här har du Dunkelstjärnan (2020) av Joseph A Davis.

Dunkelstjärnan är första boken i serien Kampen om Tusenvärld, en spännande fantasy om en annan värld där onda mörka skuggor hotar att ta över.

Två vanliga barn från vår värld, och en pojke med ovanliga förmågor och en alkoholiserad man, kastas in i ett oväntat äventyr. De tvingas möta faror, sitt förflutna och en framtid som de kan vara med och förändra. Om de vågar. Om de gör rätt val.

Joseph A Davis böcker är jag bekant med sedan tidigare då jag läst hans trilogi Markus av Trolyrien. En serie som var spännande och annorlunda, med ett kristet budskap och fylld av märkliga varelser och företeelser. Även i Dunkelstjärnan är de fantastiska inslagen otroliga, om än inte lika ”tokiga”.

Roligt är också att se den utveckling som skett i författarskapet. Tidigare var det bra, nu är det ännu bättre, ja riktigt skarpt. Jag är fast från första sidan och har riktigt svårt att lägga undan boken. Kan det bli bättre än så här? Jag tror knappast det. Davis är en författare väl värd varje hyllning. Rekommenderas!

Tack för recensionsexemplaret, Joseph A Davis.🙂

Böcker, Om att läsa

Novembers läsning – en enda bok

Det bidde bara en. Lite chockartat tycker jag allt.

En bur av guld, Camilla Läckberg. Eftersom jag inte läst någon Läckberg tidigare, helt enkelt på grund av att jag för väldigt många år sedan blev irriterad över hennes syn på författarskapet, var det spännande att prova att läsa denna En bur av guld.

Det var väl lite som jag trott. Ganska så lättsmält och inte den mest svåra plot att förutse. Men so what, det är underhållningslitteratur och sådant ska inte underskattas. Jag orkar inte dra handlingen direkt, men det handlar om hämnd. Ingredienserna är sex, otrohet, flärdfullhet och lyx, börja om från noll och arbeta sig upp och bli det mest åtråvärda som finns på marknaden, ja alla marknader typ.

Om du inte läst men är nyfiken tycker jag du kan göra det. Alltid kul att se vad alla snackar om typ. Och på tal om snackar, så var det Läckberg själv som i en intervju berättade om sina försök att börja skriva och hur hon upplevt detta, som gjorde mig irriterad. Tidningen var någon större mer ”seriös” mode-/kvinnotidning och Läckberg berättade att hon börjat skriva på sin deckare där i begynnelsen och tyckt det var så krävande, ungefär. Så hon kontaktade några förlag och plottade sin idé, bara för att se om intresse fanns och om det var värt att ens lägga tid på det mödosamma skrivandet. Och ja, hon är ju mer entreprenör än författare så hon sålde in sin idé och så började allt. Därav min irritation. Kanske jag velat göra likadant, men då, när jag läste artikeln var hon fortfarande rätt ny med bara en tre, kanske fyra utgivna böcker, och en annan hade inte jobbat i hundra år med samma manuselände. Så min irritation bottnar nog snarare i en nonchalans kring hur hon såg på författandet, än i att jag inte nått så längt. Varken då eller idag.

Annars häpnar jag själv över att jag endast läst ut en bok i hela november. Men jag har en som nästan är klar. Joseph A Davis var så vänlig och skickade mig ett recensionsexemplar av en av sina senaste barn-/ungdomsböcker, Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan.

Och så har jag även fått två rec.ex. i form av ett par grafiska romaner, det vill säga romaner med bilder och text. De har jag Fria ligan förlag att tacka för. Har redan börjat läsa lite i HP Lovecrafts Vid vansinnets berg, som är så otroligt snyggt illustrerad. Varje bild är en fröjd för ögat.

Dessutom har jag påbörjat en tegelsten på nästan 700 sidor, Tad Williams A War of Flowers. Så skönt att ha en bok att hålla på med ett tag. Har saknat de där tegelstenarna som jag brukar läsa på engelska, och gärna som serier med. Lycka!

Hoppas det är bra med dig i denna tid. Att läs och skriv flyter på. Eller vad du än har för hobby.🙂

Om att leva

Vad är väl en bal på slottet?

Eller som i det här fallet, en bokmässa.

Jag såg till att rusta mig för bokfolket. Hade beställt en tröja med tryck på, på framsidan och ryggen. Och den uppmärksammades på olika sätt. I fikakön t.ex. fick jag frågor om mässan, i stil med ”du som har en monter, kanske vet var …?” Jag hade inte hjärta att rätta missuppfattningen att jag stod i en monter, utan var behjälplig med frågor så gott det gick. I montrarna fick jag faktiskt kontakt med förläggare för två förlag som blev nyfiken på min tröja. Intresse för lektörer fanns och även om jag nu inte hört något (än – håller tummarna!) kändes det gott att tröjan gjorde sitt jobb.

Eftersom jag annars mest höll till uppe bland seminarierna på våning två blev det inte så mycket flanerande bland montrarna. Men jag hälsade på Joseph A Davis, ni vet han med Markus av Trolyrien-böckerna som jag läst och gillat (tyvärr glömde jag fota Joseph/oss), och så fick Anna Jakobsson Lund ett besök av mig i montern som hon bland annat delade med Markus Olausson. Helt klart snyggaste montern. Jag spanade runt efter annat folk som en känner till sådär lite grann tack vare bloggen och instagram, men hade otur och stötte på bara några få. En del var ute på vift när jag kollade in deras montrar och i vimlet såg jag dem inte heller. Bättre lycka nästa gång.

Markus Olausson & Anna Jakobsson Lund

Som sagt, jag hade fokus seminarier. De erbjuder oftast lugna, intressanta samtal i behagliga miljöer med dämpat ljus. Jag besökte tidningen Skrivas hörna, den som erbjuder öppna seminarier, men insåg att sorlet runt scenen gjorde mig alldeles för trött för att jag verkligen skulle uppskatta det som sades på scen. Mats Strandberg har blivit en favoritförfattare, även om jag har hans barnböcker och Färjan kvar att läsa. Strandberg, liksom tre andra författare som skriver för bl.a. barn och unga, pratade om hjälten som underdog. Jätteduktig moderator som ledde samtalet och såg till att följa upp tanketrådar och ställa bra frågor. Sådana seminarier är det en fröjd att gå på.

Om jag är student nästa år … Vilket jag har svårt att tro, men vem vet, det där med att gå en kurs är liksom svårt att låta bli. Men, om jag är student kanske jag utnyttjar rabatten för seminariekort och tar mig några dagar igen på bokmässan. Annars får jag hålla tummarna för att utmattningen är i schack och att jag orkar med de öppna programpunkternas samtal, med sorlet som ligger som täta väggar runt dem. För de brukar vara riktigt bra de med.

Ännu ett inlägg om mässan ja, vi får se om det blir fler. Ämnet är liksom inte uttömt, för det väcks en hel del tankar om allt möjligt när en går där. Men om jag skriver om det, det är en annan femma. 😉

Böcker

Xirianas gåta – Joseph A. Davis

Xirianas gåta (2018) är tredje boken i serien om Markus av Trolyrien, en fantasy som utspelar sig i en annan värld till vilken Markus, en en helt vanlig kille, kommit genom en portal. Markus är nu ditkallad för att än en gång rädda världen från monster.

I Xirianas gåta gör Markus några kära återseenden och stiftar även ett par nya bekantskaper. Förutom monster som förpestar den vackra världen och dödar allt växtligt brottas Markus även med sina känslor. Att vara kär i någon och våga säga det, är långt mycket svårare än att dra ett svärd mot ett monster.

Jag tycker de här böckerna har blivit starkare. Visserligen var Markus av Trolyrien en spännande saga, men i jämförelse med de följande var den varken lika fängslande eller lika väl uppbyggd. Xirianas gåta däremot fängslade mig från början till slut. Det som fått böckerna att växa är att jag upplever språket starkare och tajtare, mer rakt på. Handlingen har en tydlig riktning, till förmån för dramaturgin. Att Joseph A. Davis snarare berättar än gestaltar bidrar till den där känslan av att jag läser en äventyrlig saga med härliga ingredienser som märkliga monster, vackra möer, stolta kungar och drottningar och magiska svärd. På samma gång lyckas Davis även beröra teman som invandring och andra sedvänjor så att det blir både vardagliga och exotiska inslag i handlingen.

Pärlan förlag ger ut litteratur med kristna budskap och referenser och i den här serien består de kristna inslagen, t.ex. av att karaktärerna försöker efterleva det som är skrivet i Glädjens bok eller att de tror på Kung Josua, aspekter som bidrar till att fördjupa varför de handlar som de gör. Kung Josua spelar dessutom en viktig roll i hur det hela utvecklar sig.

Om Joseph A. Davis kommer med fler böcker i serien vet jag inte. Å andra sidan finns här tre spännande böcker att läsa så länge. Xirianas gåta, liksom de föregående, passar läsare i åldern från cirka 12 år. Och så vuxna som aldrig växer upp. 😉

Stort tack till Pärlan förlag och författaren för recensionsexemplaret!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Xirianas gåta bl.a. här och här.

Markus av Trolyrien (bok I) Verarnas drottning (bok II)

Böcker

Verarnas drottning – Joseph A. Davis

Fantasysagan Verarnas drottning är Joseph A. Davis fortsättning på Markus av Trolyrien. Denna tvåa jag tycker allt var snäppet vassare än ettan.

Diomeda, Albrak och Ilasa är bokens huvudpersoner och det är ur deras perspektiv boken berättas. Diomeda en drottning, Albrak kung och Ilasa, en flicka och kungens självutnämnda tjänarinna efter en livsskuld gentemot honom. Vem som borde sitta på tronen är inte helt enkelt. Och för tillfället gör ingen av de två det. Diomeda befinner sig i exil och Albrak är på flykt från den som innehar tronen för tillfället, en man som inte är att lita på. Rikets säkerhet står på spel och trion färdas långt, till främmande land för att eventuellt träffa en bundsförvant.

Verarnas drottning har en klarare röd tråd, samt att berättelsen är mer stabil och balanserad, än vad jag upplevde med Markus av Trolyrien. Det är en berättelse om att göra rätt och se det goda i andra, om att våga stå upp för sig själv och de som behöver ens hjälp. Speciellt kapitlen med flickan Ilasa, som är en spontan, ivrig, modig och omtänksam tjej, bidrar till att fängsla mig och överlag har texten ett starkare driv jämfört med sin föregångare.

Det är en saga, en fantasy, om en främmande värld. Man kan flyga på stora fjärilar, äta av gräset och plocka kläder från träd. Monster gömmer sig på alla möjliga platser och i alla tänkbara, och otänkbara, skepnader. Det är fantasifullt och roligt med annorlunda seder och traditioner. Kärnan är dock religionen med Kung Josua som frälsare. Hos honom går det att finna hopp, mod och styrka. Det kristna budskapet löper genom Verarnas drottning, och Pärlans förlag är kristet. Det ger berättelsen ytterligare en dimension. Dessutom har Joseph A Davis t.ex. vävt in frågeställningar som rör flyktingar och flyktingpolitik, dagsaktuella frågor som är nog så viktiga att belysa på olika vis och låta barn fundera kring.

Verarnas drottning är en lågmäld finstämd saga som ger några timmars behaglig läsning. Och ettans huvudperson Markus av Trolyrien, han är inte bortglömd, varken av Diomeda, Albrak eller Ilasa. Om han dyker upp? Ja, det får du allt ta reda på själv. 😉

Stort tack till författaren och förlaget för recensionsexemplaret!

Är du nyfiken på Verarnas drottning, eller vill köpa den? Ta då en titt här eller här.