Böcker

Ur askan – Leigh Bardugo

ur-askan-bardugo grishaGrisha-trilogins tredje bok Ur askan avslutar serien fint och jag känner mig glad över att jag fick reda på att serien fanns och ännu gladare är jag för recensionsexemplaren som jag fått från förlaget. Inte nog med att de var snygga, innehållet höll också vad det lovade.

Handling
Ur askan handlar förstås om att Alina ska övervinna Skuggmästaren, säger jag lite kryptiskt utan att avslöja för mycket av de tidigare böckerna I ljusets makt och Stormens ögaAlina lider av sviterna efter senaste sammandrabbningen med Skuggmästaren och tvivlar på sig själv och sin förmåga. Hon undrar också vilka som är att lita på. Mal distanserar sig och hon saknar honom, sin bästa vän och den som hennes hjärta brinner lite extra för. Men så finns ju prins Nikolai med löften om en framtid med makt och rikedom i oändlighet. Som om det inte räckte med att Skuggmästaren vill ha henne vid sin sida för att härska över Ravka. Frågan är vad hon själv vill, mer än få slut på kriget och finna den sista främjaren, den som kommer göra henne lika mäktig som Skuggmästaren och ge henne en chans att övervinna honom.

collage bardugo grishaReflektion
Med stor spänning skriver Leigh Bardugo fram oss till slutet. Ett slut som faktiskt överraskade mig en aning. Och det är ju alltid bra att en kan bli lite förvånad över vissa vändningar. Jag gillar också att Ur askan beskriver hur Alina ”bara” är en vanlig människa trots sin upphöjdhet till helgon med speciella gåvor att fånga ljuset. Överlag har karaktärerna många ödmjuka och goda drag. Humorn är viktig och trots elände orkar de skoja, vilket skapar karaktärer lätta att tycka om.

Alina, Mal och Nikolai har sin lilla triangel där Skuggmästaren hela tiden svävar över dem som ett mörkt moln. Kanske kan jag tycka att kärleksdramat kunde varit än starkare? Eller att känslan av vanmakt skulle fått vara större? Det är det intressanta med boken, att jag ibland upplever den som en saga – för det är som om jag betraktar allt med viss distans. En distans som ändock bidrar till engagemang och njutning. Så om du vill ha en härlig fantasyberättelse där du får försvinna bort i ett rysk-inspirerat landskap eller vill ha en välskriven sagolik historia som lockar till sträckläsning då är Ur askan helt rätt. Rekommenderas!

Köpsugen? Du kan hitta den t.ex. här eller här. Och tack än en gång Gilla för recensionsexemplaren 🙂

 

Böcker

City of Heavenly Fire – Cassandra Clare

city-of-heavenly-fire_bokus clareEfter ett år har jag äntligen avslutat serien The Mortal Instruments med denna sista och sjätte bok City of Heavenly Fire. Som vanligt med serier som en blir fäst vid var det med ett vemod de sista sidorna lästes. För jag kommer sakna karaktärerna. Emellanåt trodde jag inte det, men de tog sig. Växte till sig och blev klokare. Precis som det ska vara.

Handling
Denna sista bok handlar förstås om att rädda världen. Inte bara den parallella värld demonjägarna lever i, utan hela vår jord. Cassandra Clare lyckats få till det, säger jag lite kryptiskt eftersom jag inte vill spoila hela handlingen.

Jag kan dock inte begripa varför någon vill ha världsherravälde över en död värld eller en värld full av demoner. Men hey, vem är jag att analysera onde Sebastian? Clary, Jace, Isabelle, Alec och Simon får i alla fall verkligen något att bita i.

Om de lyckas? Tja, vad tror ni?

Reflektion
City of Heavenly Fire är lång. Över 700 sidor. Men det funkar. Kanske att bihistorien med Emma, Julian och de föräldralösa barnen bitvis är lite väl tårdrypande och moraliserande, samtidigt fyller den en funktion där krigets konsekvenser blir tydliga. Allt är inte fräcka vapen, runor och list. Utan snarare smärta och förluster. Sorg. Det glöms kanske ibland bort i den oftast mycket spännande handlingen. Så visst lite övertydlighet får en väl ta. När budskapet är gott.

Jag överraskas en aning av hur Clare löser slutet. Och sådant gillar jag. Att jag inte lyckats lista ut alla delar. Men sedan låter hon ändå det rosenskimrande ta över. Och det är lite too much. Men överlag tycker jag om denna sjätte och sista bok i The Mortal Instruments-serien.

För serien som helhet hade jag en riktig dipp när jag läste tredje boken, City of Glass, vilken gjorde att jag lade undan serien ett bra tag. Tur då att jag inte gav upp (bl.a. tack vare pepp från vännen jag lånat böckerna av) för jag gillade verkligen de tre sista. Karaktärerna har jag ju stört mig på emellanåt liksom vissa lösningar Clare gjort, men överlag gillar jag serien. Och kan rekommendera den.

Om en nu inte vill läsa kan en alltid kika på filmen som baseras på första boken. Eller ta en titt på tv-serien. Filmen har jag sett och jag föredrar boken flera gånger om. Serien, ja den kommer jag säkert ta en titt på någon gång, men mest av ren nyfikenhet. För som sagt, böckerna kan väl knappast slås av den. Eller?

 

Köpsugen? City of Heavenly Fire kan du hitta t.ex. här och här.

 

 

Böcker

City of Lost Souls – Cassandra Clare

city of lost souls clareCity of Lost Souls är femte boken i The Mortal Instruments-serien. En bok som följer direkt på handlingen i den föregående City of Fallen Angels som slutade med en cliffhanger. Alltså var det väldigt lockande att fortsätta och jag ångrar inte att jag tog upp läsningen direkt efter att jag avslutat fyran. På så vis känns det som om de två snarare var en enda bok.

Handling
Oj, vad ska jag säga utan att spoila City of Lost Souls (eller avslöja fyrans handling)? Det blir att läsa på egen risk om man inte vill veta för mycket 😉

Clary beger sig iväg efter sin pojkvän Jace som drabbats av en sorts förbannelse där han går i den onde Sebastians ledband och är helt utan egen vilja. Alla arbetar intensivt för att få Jace tillbaka, dvs alla utom The Clave. De prioriterar nämligen annat efter ett antal veckors sökande. Dessutom är Clary, Simon, Isabelle och Alec övertygade om att The Clave skulle döda Jace om de förstår att han utgör ett hot ihop med Sebastian och där undanröjandet av Jace även skulle innebära att Sebastian försvinner. Knivigt värre.

Utöver detta kämpar Alec med sin relation till Magnus där svartsjuka på Magnus före detta pojk-och flickvänner har slagit till. En vampyr är lös på gatorna och dödar ungefär allt som kommer i dess väg. Och så har vi Clarys bästa vän Simon, som försöker vänja sig vid sitt nya vampyrskap, rädd för att hela hans familj kommer stöta bort honom när de förstår vad han är. Han är ju trots allt ett monster, även om inte Clary och vännerna ser det.

Reflektion
Som jag sa i recensionen av fyran, City of Fallen Angels, är det bland annat karaktärerna som får mig att läsa vidare. Relationerna intresserar även om jag irriterar mig enormt på Alecs osäkerhet för Magnus tidigare kärleksliv. Simon är fortfarande den karaktär jag trivs bäst med även om Izabelle tar sig. Hon får ett större djup från att ”bara” ha varit en demonjägartjej med stort ego och lång piska.

Dessutom är jag riktigt förtjust i huset (lägenheten?) som Jace och Sebastian gömmer sig i och som befinner sig i någon sorts mellandimension och förflyttas runt i världen på ett magiskt sätt. Ett sådant hus hade inte suttit fel.

Det är som vanligt mycket spännande. Och lite otäckare än vanligt. Att läsa går undan. Dock är jag inte helt såld på stridsscenerna och skummar dem lätt. Alltså går läsningen stundtals lite för fort. Lätt hänt att missa om någon karaktär skadas, eller rent av dör, om en låter ögonen fara fram för snabbt över dessa sidor.

Bara sista boken kvar, City of Heavenly Fire, som är riktigt tjock så den vill jag ha gott om tid för och inte bara några ströstunder här och där 🙂

City of Lost Souls, en bladvändarbok i serien. Rekommenderas.

 

Köpsugen? Då hittar du den t.ex. här eller här.

 

Böcker

Hälsningar från havets botten – Christina Lindström

Debutantbloggaren Christina Lindströms ungdomsbok Hälsningar från havets botten (2015) har jag varit sugen på hela våren. Efter flera veckors köande på biblioteket fanns den till sist att hämta och jag kastade mig över den. Och inte blev jag besviken heller.

Handling
Fille börjar gymnasiet och där, i hans klass, börjar Hanna också. Som han tänkt på i sex år. Sedan hon och tvillingsyrran slutade bara sådär och ingen visste vart de tog vägen. Och kanske brydde sig ingen heller för hon och syrran hade varit lite utanför, udda och svåra att lära känna. Hanna är fortfarande lite sådan, men det hindrar inte Fille. Som tur är. Och inte nog med att han har kärleksbekymmer, han måste också försöka få vardagen att gå ihop med en pappa som ibland glömmer det där med att mat ska finnas i kylskåpet – tur att farmor bor nära – och som även ”glömt” berätta vad som faktiskt hände när Filles mamma försvann för väldans många år sedan.

Reflektion
Hälsningar från havets botten har skön humor, ett snabbt och rappt språk som speciellt i dialogerna känns fräscht och äkta. Och så förmedlar den med fin känsla hur det är när man som barn vill att allt ska vara bra i familjen, när man försöker släta över och se till att ens förälder inte kommer i kläm och man tar ansvar för att dölja vissa skavanker. Fille är en kille med många fina egenskaper och kloka tankar. Just en sådan som Hanna borde tycka om. Jag gillade Hälsningar från havets botten och rekommenderar den verkligen!

Köpsugen? Då kan du köpa den t.ex. här eller här.

Böcker

Jag är ju så jävla easy going – Jenny Jägerfeld

jenny jägerfeld jag är ju så jävla easy going cdonAtt Jenny Jägerfeld är psykolog med god kännedom om olika diagnoser som Adhd eller depression märks i den här härligt humoristiska men rätt svarta ungdomsboken Jag är ju så jävla easy going. Att hon dessutom skriver bra och får till trovärdiga karaktärer gör ju inte saken sämre liksom. Inte särskilt konstigt att hon plockade hem Augustpriset 2010.

Handling
Joanna har Adhd. Hennes mamma skriver böcker som ingen vill ge ut, trots en succé för ett antal år sedan och pappan sitter i soffan och tittar blint på tv:ns frågesportprogram, sjukskriven för depression. Pengar saknas till mat, kläder och medicin. Livsviktig medicin för att Joanna ska kunna fungera normalt, eller ja normalare än utan i alla fall. Som om det inte vore svårt nog att bete sig någorlunda vettigt i närheten av Audrey, den hemliga kärleken i skolan. Då dyker det upp, det gyllene tillfället att komma över en stor summa pengar. Problemet är bara att om Joanna tar chansen, eller risken, blir hon kriminell. Men hey, vad gör man inte för sin medicin?! Det är ju för ett gott ändamål. Vilket slutar med att hon blir hotad till livet.

Reflektion
Humorn i Jag är ju så jävla easy going får mig att skratta till några gånger, kanske inte de ”dråpliga” situationerna utan Joannas sätt att tänka kring omvärlden. Samtidigt är det en bok som lyfter viktiga ämnen. Föräldrar som inte räcker till. Depression och rädslan hos ett barn för vad en sådan sjukdom kan åstadkomma. Ansvarstagandet för familjen. Att inte kräva mer än vad föräldrarna kan ge, både materiellt och emotionellt.

Kanske kan det kännas lite väl socialrealistiskt emellanåt, men tack vare det rappa språket, Joannas kvickheter och genomtänkta karaktärer funkar det. Jag köper det. Och gillar det. Även om Joanna är en karaktär som jag inte alltid är så förtjust i. Men hon engagerar och det betyder mycket för mig. Rekommenderas!

 

Böcker

Om jag stannar – Gayle Forman

om jag stannar foreman galeOm jag stannar är en amerikansk ungdomsbok som handlar om att välja mellan liv och död, bokstavligt talat. Jag är glad för att jag hade turen att vinna den i en utlottning, för trots det tunga ämnet var den lättläst och mycket fin.

Handling
Mia och hennes familj ger sig iväg på en utflykt med bilen. Tyvärr kommer de inte långt innan en annan bil kör in i dem. Mia vaknar upp och ser sina föräldrar döda och sin lillebror svårt skadad. Hon upptäcker även sig själv liggandes på marken mycket illa däran och inser att hon lämnat sin kropp. Hur ska hon återförenas med den? Och är det vad hon vill?

Reflektion
Mia ska börja på Julliard, en prestigefylld musikskola i NY där endast de allra bästa blir antagna. Hon är cellist och att musiken betyder mycket i hennes liv blir tydligt i Mias tillbakablickar. Föräldrarna var musiker, och pojkvännen är med i ett band som är på väg att få ett genombrott. Tillbakablickarna vävs vackert samman med varje scen på sjukhuset där Mia betraktar sig själv och sina släktingar och vänner. Sorgligt och vemodigt så klart med tanke på ämnet. Ska man stanna när man förlorat allt? Vad finns kvar att leva för?

Allt detta funderar Mia på i Om jag stannar och hennes beslut är inte enkelt. Hur ska hon veta vilket val hon ska göra, vad ska hon basera det på? Som läsare tycker jag förstås att hon ska stanna. Men Gayle Forman lämnar mig i ovisshet in i det sista och jag gillar det. För i Mias val tycker jag att det inte finns några rätt eller fel. Rekommenderas!

 

Böcker

I ljusets makt – Leigh Bardugo

wpid-atn1024_i-ljusets-makt.jpgI ljusets makt är första delen i Leigh Bardugos Grisha-trilogi. Bardugo har skrivit en klassisk fantasyberättelse där hjälten är en vanlig tjej, med ovanliga förmågor. Roligt med en hjältinna som får utvecklas och bli en motkraft till det onda i Bardugos värld – för starka tjejer i fantasylitteraturen kan vi väl knappast få för mycket av?

Handling
Alina och Mal växer upp utan sina föräldrar hos en skyddsling. Precis som andra barn testas de som små för att se om de tillhör Grishan, om de har speciella förmågor. Men de verkar vara vanliga barn. Ett hopp görs mellan barndomen till tonåren när de ingår i armén och fortfarande är goda vänner – även om Alinas känslor för Mal utvecklats – och vi får ta del av när Alinas dolda förmåga uppenbarar sig inför hela armén. Skuggmästaren, den mäktigaste Grishan, beslutar att ta sig an henne, skydda henne, och skickar Alina till sitt palats och till kungen för utbildning. Hon skiljs från Mal och längtan efter barndomsvännen är stor, men hon lär sig om sig själv och den förmåga hon inte visste att hon hade. Dessutom känner sig Alina, likt de flesta vid hovet, dragen till Skuggmästaren. Men är han, och hans planer för hur de två ska uppnå fred, att lita på?

Min reflektion
I ljusets makt är spännande. En bladvändarbok. Den är lättläst och språket flyter enkelt och behagligt över sidorna. Världen som handlingen utspelas i påminner om Ryssland och namn på personer och platser klingar åt det hållet. Jag gillar att Alina är den lilla tjejen, tafatt, oansenlig och blek. Hon gör inte mycket väsen av sig. Tror sig inte vara något. Men hon kan hindra att ondskan breder ut sig. Och jag gillar att hon tar på sig ansvaret, att hon växer och mognar. Eftersom det kommer fler böcker i serien (två till) tror jag att Alina kan gå långt. Nu, I ljusets makt, tillåts vi bara ana vad hon förmår. Det ska bli roligt att läsa fortsättningen och jag kan knappt vänta på nästa bok som kommer i höst. Rekommenderas.

Vill du ta del av en smakebit från I ljusets makt? Kika in här hos mig, då jag också skriver lite mer om boken.

Lust att köpa? I ljuset makt hitter du bl a här och här.
Tack till Gilla förlag för att jag fick boken som rec.ex. 🙂

Böcker

Jag ger dig solen – Jandy Nelson

Jandy Nelson Jag ger dig solenDet händer ibland att jag får en bok i min hand som ger en läsupplevelse utöver det vanliga. Sådana böcker kommer jag över rätt sällan. Fantastiska böcker eller underbara böcker, ja, det stöter jag på emellanåt. Men den här speciella sorten är ovanlig. Desto roligare då att det är ett recensionsexemplar från Gilla som lyckas ge mycket mer än ”en vanlig läsning”.

Handling
Jag ger dig solen av Jandy Nelson, handlar om tvillingarna Noha och Jude. De är fantastiskt konstnärliga och deras mamma vill att de ska gå på den bästa konstskola hon känner till, och som finns där de bor. Självklart ska de söka, även om Jude inte riktigt är med på noterna. Brorsan är ju så mycket mer konstintresserad och har en förmåga att se varje situation som en bild. Dessutom är han mammas favorit. Jude och mamma bråkar mest, för mamma vill inte att Jude ska vara en ”sådan flicka” vars kjolar bara blir kortare och kortare.

Min reflektion
Jag ger dig solen är en titel som återkommer på ett vackert sätt i berättelsen och som har en fin betydelse för hur Jude har det. Boken berättas inte kronologiskt förrän mot slutet. Då flätas den tretton-åriga Nohas historia ihop med systerns som utgått från när hon är sexton år. Under tre år har de varit splittrade tvillingar, oförmögna att mötas och oförmögna att orka… Först när bakgrunden blir klar, och de förstår (liksom läsaren), kan de försöka möta framtiden och börja leva igen.

Känslorna är starka och vänskapsbanden likaså. Att vara vän, och vilja mer än vänskap, i ett samhälle där det fortfarande inte är lika enkelt att älska någon av samma kön som av ett annat, gör det inte lätt för bokens karaktärer. Jandy Nelson belyser hur det kan vara, rakt och respektfullt. Tonåren är en tid när man ska finna sig själv, och det är lätt att man istället förlorar sig, speciellt när livet faller samman. Har man då inte ens kvar solen är det inte konstigt om det känns mörkt.

Noha och Jude är lika kloka som oförståndiga. Precis som vi människor är. Och än mer när vi lever i en kris. Det förstår Jandy Nelson utan att komma med några pekpinnar. Jag ger dig solen är en ungdomsroman för äldre tonår och unga vuxna, men nog passar den minst lika bra för oss vuxna. Rekommenderas verkligen!

Vill ha ett smakprov från boken? Kika då in HÄR hos mig.

Och blir du sugen på att köpa Jag ger dig solen då kan du titta in här, eller här.