Böcker

Du, bara – Anna Ahlund

du-bara annaDu, bara är en bok jag följt på Debutantbloggen här under våren då Anna Ahlund skriver varje måndag om att vara debutant. Så fort hon beskrev sin bok blev jag nyfiken. Och Du, bara uppfyllde förväntningarna. Med råge.

Handling
Johns storasyster tar hem en ny kille, Frank. Han är inte som någon John träffat förr. En tur till landet med bästa vännen Ellie, syrran och Frank förändrar allt. John kan inte sluta tänka på Frank. Att ett antagningsbesked från fotbollsgymnasiet väntar spelar inte längre så stor roll. Men Frank är svår att tyda. Vad vill han egentligen?

Anna Ahlund beskriver så fint hur John och Frank träffas första gången, så det får bli ett litet smakeprov på detta:

Du bara Ahlund s 23

Reflektion
Språket är lätt och luftigt. Att förlaget dessutom låter den språkliga stilen speglas i en luftig bok gör läsningen till en fröjd. Karaktärerna är lätta att tycka om, även om Frank är svårast att förstå. Att John envisas med att vilja ha honom gör mig lätt irriterad. Jag vill att John står på sig mer. På samma gång illustreras hans längtan så väl, som vid en middag när han lämnar mitt i, bara för att Frank vill träffas.

Anna Ahlund väjer inte för hångelscener som går hela vägen. De var både detaljrika och många. Jag blev lite förvånad även om Ahlund flera gånger nämnt att hångelscenerna fått stor plats. Liksom att hon ofta nämner hår. Och ja, hår är viktigt. På ett charmigt sätt.

Du, bara. Lätt att tycka om. Lätt att läsa och lätt att vilja få mer av. Jag ser verkligen framemot Ahlunds nästa.  Rekommenderas!

 

En bok att köpa kanske? Du kan hitta den t.ex. här och här.

 

Annonser
Böcker

Gå vidare – Anna Maxted

anna maxted ga-vidare_pocketDen här gobiten läste jag för över tio år sedan när den var ny i pocketbutiken. Anna Maxteds debutbok Gå vidare lockade med ett annorlunda omslag (inte för att det direkt makes sense… – men ändå!). Jag har flera gånger övervägt att sälja/skänka boken, men en omläsning har hägrat och jag ångrar mig inte.

Handling
Helen bor i London, är 26 år och inneboende med två knasiga killar. Livet kretsar kring jobbet på en tidning där chefen är en slavdrivare, att hänga med vännerna och försöka få relationen med pojkvännen att funka – vilket den inte gör och hon anser sig ha det bättre utan honom. När hennes pappa dör vänds livet upp och ner. Med ens kommer mammas behov först, och den snygge vänlige veterinären Tom borde helt klart få mer utrymme men Helena hinner knappt med sig själv, gör felaktiga val och dessutom verkar ena bästa vännens förhållande inte som det ska. Helen har fullt upp.

Reflektion
Anna Maxted skriver rappt och med stor omsorg om sina karaktärer. Visst, de har vissa stereotypa drag, men på ett charmigt sätt och vem gillar inte att placera sina vänner i fack och tillskriva dem egenskaper som i en bok förstärks (?!). Gå vidare handlar verkligen om att komma vidare när allt verkar svårt. Hur lätt är det inte att fastna i gamla hjulspår och varken orka eller kunna tänka framåt och annorlunda.

Jag gillar att Maxted dessutom tar upp svåra ämnen som suicidala beteenden och våld i nära relationer. Boken är helt klart läsvärd men kanske svår att få tag på då den kom ut 2002. Oavsett kan jag verkligen rekommendera den. Gå vidare är en varm och fin bok, som låter en le en hel del. Läs!

 

Böcker

Jag blundar tills jag finns – Marie Björk

jag-blundar-tills-jag-finns björkJag blundar tills jag finns är en ungdomsbok jag inte hört så mycket om, men så fanns den där i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag ger den en chans.

På baksidan står det så här:
Sandra drömmer om ett liv bortom Sörbyskolan och utan en pappa som förstör. Musiken och idolen Patti Smith räddar henne – med hörlurarna på hörs det inte om någon skriker och bråkar. En gång hade hon en bästis som förstod allt, Sara. Men Sara flyttade och Sandra vågar inte tro på att ensamheten ska försvinna. Det gäller bara att härda ut, tills hon har gått ut nian och hela livet kan börja. Men så kommer Cassandra, och allting förändras. In i Sandras liv kommer fester, killar och det där som absolut aldrig någonsin får hända. Men som ändå händer. Jag blundar tills jag finns handlar om att skydda sig mot en pappa som dricker, om att förlora vänskap och hitta kärlek, utforska sin sexualitet och att handskas med det allra värsta. Boken väjer inte för mörkret, men är samtidigt full av hopp och mod.

Reflektion
Det där allra värsta som kan hända kan ju vara ganska mycket och jag blev nyfiken. Nu var det värsta inte riktigt som jag tänkt mig, men jag fick i alla fall en vidrig scen att läsa. Den kunde jag varit utan. Att Marie Björk i sin debut inte väjer för det svåra tycker jag är bra, ändå undrar jag vad hon vill med sin bok. Det är så många svårigheter inbakade i denna lilla bok (132 sidor) och som läsare får vi som sagt ta del av svårigheter med att ha en pappa som dricker, en tjej som känner sig utanför och ensam, och även ta del av killar som utnyttjar tjejer som låter sig utnyttjas för… – ja det får vi inget svar på. Allt bara sker.

Och det är det jag har svårt för med boken. Den har ett fint driv, ett enkelt språk och lätt humor, och huvudpersonen engagerar. Men annars undrar jag. Just för att saker liksom bara sker. Svåra saker och roliga saker. De kan lika gärna vara desamma. Känslan som skiljer dem åt saknas för mig.

Och kanske är det för enkelt. För bra. Slutet då. Som om det inte är på riktigt. Ja, livet är åt helvete men se här, vad bra det kan bli ändå. Det är vad jag får av Jag blundar tills jag finns. Lite svärta kunde fått ha vara kvar. Att det inte är så enkelt. Saker sätter spår. Föräldrar går inte att förändra. Kärleken är inte vägen ur ur allt. Det man förtränger finns inte. Om det ändå varit så enkelt.

Ändå är det en viktig bok. En bok som kan fungera som tröst för dem som har det svårt och som behöver känna igen sig och som behöver hoppas. Kanske också en bok för klassrummet?

 

Jag blundar tills jag finns går att köpa t.ex. här eller här. Eller låna den på biblioteket 😉

Böcker

Ur askan – Leigh Bardugo

ur-askan-bardugo grishaGrisha-trilogins tredje bok Ur askan avslutar serien fint och jag känner mig glad över att jag fick reda på att serien fanns och ännu gladare är jag för recensionsexemplaren som jag fått från förlaget. Inte nog med att de var snygga, innehållet höll också vad det lovade.

Handling
Ur askan handlar förstås om att Alina ska övervinna Skuggmästaren, säger jag lite kryptiskt utan att avslöja för mycket av de tidigare böckerna I ljusets makt och Stormens ögaAlina lider av sviterna efter senaste sammandrabbningen med Skuggmästaren och tvivlar på sig själv och sin förmåga. Hon undrar också vilka som är att lita på. Mal distanserar sig och hon saknar honom, sin bästa vän och den som hennes hjärta brinner lite extra för. Men så finns ju prins Nikolai med löften om en framtid med makt och rikedom i oändlighet. Som om det inte räckte med att Skuggmästaren vill ha henne vid sin sida för att härska över Ravka. Frågan är vad hon själv vill, mer än få slut på kriget och finna den sista främjaren, den som kommer göra henne lika mäktig som Skuggmästaren och ge henne en chans att övervinna honom.

collage bardugo grishaReflektion
Med stor spänning skriver Leigh Bardugo fram oss till slutet. Ett slut som faktiskt överraskade mig en aning. Och det är ju alltid bra att en kan bli lite förvånad över vissa vändningar. Jag gillar också att Ur askan beskriver hur Alina ”bara” är en vanlig människa trots sin upphöjdhet till helgon med speciella gåvor att fånga ljuset. Överlag har karaktärerna många ödmjuka och goda drag. Humorn är viktig och trots elände orkar de skoja, vilket skapar karaktärer lätta att tycka om.

Alina, Mal och Nikolai har sin lilla triangel där Skuggmästaren hela tiden svävar över dem som ett mörkt moln. Kanske kan jag tycka att kärleksdramat kunde varit än starkare? Eller att känslan av vanmakt skulle fått vara större? Det är det intressanta med boken, att jag ibland upplever den som en saga – för det är som om jag betraktar allt med viss distans. En distans som ändock bidrar till engagemang och njutning. Så om du vill ha en härlig fantasyberättelse där du får försvinna bort i ett rysk-inspirerat landskap eller vill ha en välskriven sagolik historia som lockar till sträckläsning då är Ur askan helt rätt. Rekommenderas!

Köpsugen? Du kan hitta den t.ex. här eller här. Och tack än en gång Gilla för recensionsexemplaren 🙂

 

Böcker

City of Heavenly Fire – Cassandra Clare

city-of-heavenly-fire_bokus clareEfter ett år har jag äntligen avslutat serien The Mortal Instruments med denna sista och sjätte bok City of Heavenly Fire. Som vanligt med serier som en blir fäst vid var det med ett vemod de sista sidorna lästes. För jag kommer sakna karaktärerna. Emellanåt trodde jag inte det, men de tog sig. Växte till sig och blev klokare. Precis som det ska vara.

Handling
Denna sista bok handlar förstås om att rädda världen. Inte bara den parallella värld demonjägarna lever i, utan hela vår jord. Cassandra Clare lyckats få till det, säger jag lite kryptiskt eftersom jag inte vill spoila hela handlingen.

Jag kan dock inte begripa varför någon vill ha världsherravälde över en död värld eller en värld full av demoner. Men hey, vem är jag att analysera onde Sebastian? Clary, Jace, Isabelle, Alec och Simon får i alla fall verkligen något att bita i.

Om de lyckas? Tja, vad tror ni?

Reflektion
City of Heavenly Fire är lång. Över 700 sidor. Men det funkar. Kanske att bihistorien med Emma, Julian och de föräldralösa barnen bitvis är lite väl tårdrypande och moraliserande, samtidigt fyller den en funktion där krigets konsekvenser blir tydliga. Allt är inte fräcka vapen, runor och list. Utan snarare smärta och förluster. Sorg. Det glöms kanske ibland bort i den oftast mycket spännande handlingen. Så visst lite övertydlighet får en väl ta. När budskapet är gott.

Jag överraskas en aning av hur Clare löser slutet. Och sådant gillar jag. Att jag inte lyckats lista ut alla delar. Men sedan låter hon ändå det rosenskimrande ta över. Och det är lite too much. Men överlag tycker jag om denna sjätte och sista bok i The Mortal Instruments-serien.

För serien som helhet hade jag en riktig dipp när jag läste tredje boken, City of Glass, vilken gjorde att jag lade undan serien ett bra tag. Tur då att jag inte gav upp (bl.a. tack vare pepp från vännen jag lånat böckerna av) för jag gillade verkligen de tre sista. Karaktärerna har jag ju stört mig på emellanåt liksom vissa lösningar Clare gjort, men överlag gillar jag serien. Och kan rekommendera den.

Om en nu inte vill läsa kan en alltid kika på filmen som baseras på första boken. Eller ta en titt på tv-serien. Filmen har jag sett och jag föredrar boken flera gånger om. Serien, ja den kommer jag säkert ta en titt på någon gång, men mest av ren nyfikenhet. För som sagt, böckerna kan väl knappast slås av den. Eller?

 

Köpsugen? City of Heavenly Fire kan du hitta t.ex. här och här.

 

 

Böcker

City of Lost Souls – Cassandra Clare

city of lost souls clareCity of Lost Souls är femte boken i The Mortal Instruments-serien. En bok som följer direkt på handlingen i den föregående City of Fallen Angels som slutade med en cliffhanger. Alltså var det väldigt lockande att fortsätta och jag ångrar inte att jag tog upp läsningen direkt efter att jag avslutat fyran. På så vis känns det som om de två snarare var en enda bok.

Handling
Oj, vad ska jag säga utan att spoila City of Lost Souls (eller avslöja fyrans handling)? Det blir att läsa på egen risk om man inte vill veta för mycket 😉

Clary beger sig iväg efter sin pojkvän Jace som drabbats av en sorts förbannelse där han går i den onde Sebastians ledband och är helt utan egen vilja. Alla arbetar intensivt för att få Jace tillbaka, dvs alla utom The Clave. De prioriterar nämligen annat efter ett antal veckors sökande. Dessutom är Clary, Simon, Isabelle och Alec övertygade om att The Clave skulle döda Jace om de förstår att han utgör ett hot ihop med Sebastian och där undanröjandet av Jace även skulle innebära att Sebastian försvinner. Knivigt värre.

Utöver detta kämpar Alec med sin relation till Magnus där svartsjuka på Magnus före detta pojk-och flickvänner har slagit till. En vampyr är lös på gatorna och dödar ungefär allt som kommer i dess väg. Och så har vi Clarys bästa vän Simon, som försöker vänja sig vid sitt nya vampyrskap, rädd för att hela hans familj kommer stöta bort honom när de förstår vad han är. Han är ju trots allt ett monster, även om inte Clary och vännerna ser det.

Reflektion
Som jag sa i recensionen av fyran, City of Fallen Angels, är det bland annat karaktärerna som får mig att läsa vidare. Relationerna intresserar även om jag irriterar mig enormt på Alecs osäkerhet för Magnus tidigare kärleksliv. Simon är fortfarande den karaktär jag trivs bäst med även om Izabelle tar sig. Hon får ett större djup från att ”bara” ha varit en demonjägartjej med stort ego och lång piska.

Dessutom är jag riktigt förtjust i huset (lägenheten?) som Jace och Sebastian gömmer sig i och som befinner sig i någon sorts mellandimension och förflyttas runt i världen på ett magiskt sätt. Ett sådant hus hade inte suttit fel.

Det är som vanligt mycket spännande. Och lite otäckare än vanligt. Att läsa går undan. Dock är jag inte helt såld på stridsscenerna och skummar dem lätt. Alltså går läsningen stundtals lite för fort. Lätt hänt att missa om någon karaktär skadas, eller rent av dör, om en låter ögonen fara fram för snabbt över dessa sidor.

Bara sista boken kvar, City of Heavenly Fire, som är riktigt tjock så den vill jag ha gott om tid för och inte bara några ströstunder här och där 🙂

City of Lost Souls, en bladvändarbok i serien. Rekommenderas.

 

Köpsugen? Då hittar du den t.ex. här eller här.

 

Böcker

Hälsningar från havets botten – Christina Lindström

Debutantbloggaren Christina Lindströms ungdomsbok Hälsningar från havets botten (2015) har jag varit sugen på hela våren. Efter flera veckors köande på biblioteket fanns den till sist att hämta och jag kastade mig över den. Och inte blev jag besviken heller.

Handling
Fille börjar gymnasiet och där, i hans klass, börjar Hanna också. Som han tänkt på i sex år. Sedan hon och tvillingsyrran slutade bara sådär och ingen visste vart de tog vägen. Och kanske brydde sig ingen heller för hon och syrran hade varit lite utanför, udda och svåra att lära känna. Hanna är fortfarande lite sådan, men det hindrar inte Fille. Som tur är. Och inte nog med att han har kärleksbekymmer, han måste också försöka få vardagen att gå ihop med en pappa som ibland glömmer det där med att mat ska finnas i kylskåpet – tur att farmor bor nära – och som även ”glömt” berätta vad som faktiskt hände när Filles mamma försvann för väldans många år sedan.

Reflektion
Hälsningar från havets botten har skön humor, ett snabbt och rappt språk som speciellt i dialogerna känns fräscht och äkta. Och så förmedlar den med fin känsla hur det är när man som barn vill att allt ska vara bra i familjen, när man försöker släta över och se till att ens förälder inte kommer i kläm och man tar ansvar för att dölja vissa skavanker. Fille är en kille med många fina egenskaper och kloka tankar. Just en sådan som Hanna borde tycka om. Jag gillade Hälsningar från havets botten och rekommenderar den verkligen!

Köpsugen? Då kan du köpa den t.ex. här eller här.