Om att leva

En katt, en humla

image

image

image

image

image

Och sedan flög den. Efter att lillstrumpan slagit till den. Förstås. Det gick ju inte att låta bli. 😉

Annonser
Om att leva, Om att skriva

Soffliggare nummer två

Det är lite segt med inläggen här märker jag. Pysslar med att läsa om manuset igen. Låter nu också andra halvan ta del av det och han markerar tydligen sådant som han upplever stoppar upp texten. Utmärkt tänker jag. För den ska ju flyta. Jag gör likadant när jag redigerar. Ändrar på det som gör att jag känner att meningarna inte flyter på. Byter något ord här och där. Jämnar till.

Annars lite segt också med ork. Då läser jag gärna och just nu är det både Persuasion och Harry Potter som gäller, för att kunna välja efter humör. Katten håller sällskap i soffan. Man får inte klappa henne för mycket. Då tycker hon pälsen blir smutsig och går iväg med en lång blick på en. Knäppa katt. Hon har värsta fina pälsen som lockar till mängder av klappande, men se det går inte. Bara på hennes villkor.

​Och ja, hon ligger på ett lakan. Eftersom katterna älskar soffan lika mycket som jag gör, är det enklast att täcka med ett lakan. Alla ni med katt vet hur svårt det är få bort päls från tyg. Nu, bara att tvätta av och när gästerna kommer inga lakan, utan fräsch soffa. Yay!

 

Om att leva

Firar den här…

… gråa katten idag. Hon fyller sju år.
Ögonblick

Det är inte alltid uppskattat med att en tar kort, så ibland får en passa på när hon inte ser. 😉
Ovanifrån

Hon var faktiskt en present till mig från andra halvan. Gissa om det var bästa presenten ever?!
Nanna på Tjörn

Hon gillar som tur är, den andra katten som nu är dubbelt så gammal som henne, drygt. Och som tur är gillar gamla katten henne också. Fast de kunde varit bättre kompisar. Och att sitta på balkongen är nice – t.o.m. när det är snö. Men annars är nog mysa i soffan bäst. Om matte bara kunde sluta ta kort hela tiden!
collage nanna