Om att skriva

Off with their heads!

Jag har fått Röda drottningen-sjukan och låter huvuden rulla utan dess like. Eller nej, inte riktigt. Men nästan. För ärligt talat, här granskas både det ena och det andra vad gäller mitt dystopiska manus efter de eminenta kommentarerna jag fått från testläsarna.

Något jag kände att jag ville ändra redan innan testläsningen och fick bekräftat (vad skönt det är när någon instämmer i ens egna funderingar!) var mitt abrupta slut som jag skrev om för ett tag sedan. Just då, då orkade jag inte ta mig samman och sammanfoga mitt ”nya” abrupta slut med de efterföljande kapitlen eftersom det behövde göras vissa korrigeringar för att de skulle fungera som avslutande kapitel. Nu har jag fixat! Ska bara redigera några gånger också…

Mitt i fixandet har jag dödat älsklingar. Jag till och med dödar dem innan de börjar existera ibland. Tänker tanken om de behövs och vad de i så fall tillför. Inte för att texten ska vara ett naket skelett utan jag vill att allt jag bygger på det (kött, hud, kläder, hår, smink och accessoarer) ska passa, matcha och vara väl uttänkt för att stämma in. Tonen, stilen och innehållet ska vara väl balanserat. Jag har blivit lite knäpp i det sista nu när jag hela tiden ställer frågan om det jag skriver nytt/det jag redigerar in – eller bort – är rätt och om det gör manuset rättvisa. Men jag inbillar mig att det är så här det blir en bra text och förhoppningsvis också en bra berättelse.

Vad tror ni?

Om att skriva

Cliffhangers och darlings

Inte nog med att jag dödade en stor darling idag (en hel scen försvann, vilket motsvarade drygt en och en halv sida) så har jag även börjat fundera på det där med cliffhangers. En cliffhanger, om begreppet är obekant, är när ett kapitel avslutas på ett sådant spännande sätt att läsaren vill fortsätta läsa nästa genast.

Ett fåtal av mina kapitel har cliffhangers, men annars rundar de av kapitlet och scenen på ett lite mjukare sätt. Men en del människor med erfarenhet, som sådana som jobbar på förlag, typ redaktörer, lektörer eller författare… de menar att en cliffhanger skapar just den där bladvändande effekten som gör att boken blir läst.

På något sätt känns det som ett trick. Själv vill jag läsa böcker utan att känna att jag måste läsa vidare – även om några cliffhangersböcker ligger mig varmt om hjärtat, som Hungerspelstrilogin. Och nu funderar jag alltså på hur jag ska avsluta mina kapitel. Fler cliffhangers kanske?

Om att skriva

Kill your darling

Jag har ett kapitel som jag funderar på om det ska bort ur manuset. Eftersom jag tycker väldigt mycket om det (så klart) behöver jag rannsaka mig själv, eller tja berättelsen. Vad tillför scenerna? Vad gör de med helheten? Om jag ändrar, gör det något med resten av berättelsen som behöver justeras? Varför finns detta kapitel överhuvudtaget?

Usch och fy, vad jobbigt. Att behöva ta tag i detta kan nog ha varit en anledning till att jag varit lite väl seg i det sista med att slå mig ner vid datorn för att redigera. Men nu är det dags. Ja, inte ikväll, men i helgen kanske.

Om att skriva

Kill your darlings

Aristoteles hade en del åsikter om konsten att dikta, dvs hur man skulle bygga upp en berättelse. Så här tyckte han bland annat:

Aristoteles tankar om texten2

… och elementen i händelseförloppet bör ställas samman så att helheten vrickas och rubbas om ett element flyttas eller tas bort. Ty det som kan vara med eller utgå utan att det märks någon skillnad är inte något element i helheten.” (utdrag ur Om diktkonsten, Aristoteles)

Mycket sant och viktigt att tänka på i redigeringsarbetet om det kan finnas stycken som kan plockas bort eftersom de ändå inte tillför berättelsen något. Kill your darlings, darling!