Böcker

Stjärnfall – Lars Wilderäng

Lars Wilderängs uppföljare till dystopin Stjärnklart var minst lika spännande som första. Stjärnfall utspelar sig 10 år efter bok ett och efter att all elektronik slagits ut. Vi följer återigen flera av karaktärerna från första boken och jag hoppas återse dem i den sista delen Stjärndamm.

Stjärnfall är spännande, men också otroligt mörkt. Platserna är bekanta. Vi rör oss på Västkusten, Göteborg, och söderut mot Kungsbacka och Ringhals. Som göteborgare ser jag det mesta med lätthet framför mig när jag läser. Och jag gillar detta bekanta, precis som med första boken. Utan att avslöja för mycket så får vi äntligen få veta vad som ligger bakom all elektroniks utslagning.

När en av kvinnorna vi följt från första boken blir kidnappad och inspärrad med ett gäng människor i en mycket ovanlig anläggning börjar frågetecknen rätas ut. Någon tycks vilja ta över vår planet. Inte nog med att våra få överlevare tvingas slås mot utomjordiska varelser, de egna vänds också emot dem. I form av vampyr- och zombielika varelser. Otäckt värre. Boken förvandlas till splatterunderhållning. Kampen om tiden, kampen om livet och kampen om planeten verkar rätt hopplös.

Stjärnfall ger rätt tuff läsning för en äckelmagad läsare som jag. Hade det varit en film hade jag inte sett klart, men nu kan jag åtminstone lägga bort boken när det blir för ruskigt. När jag läst första boken beklagade jag mig över diverse kroppsvätskor och lik, här är det blodbad som tar emot.

Men som sagt, jag gillar det ändå. Det är olikt något annat jag läst (av förklarliga skäl undviker jag splatterböcker) och jag fascineras starkt av Lars Wilderängs story. Efter första boken blev jag nästan en prepper. 😀

Nyfiken? Då tycker jag absolut att du ska ta dig en titt på serien. Du hittar Stjärnfall (2015) t.ex. här och här om du vill köpa eller läsa mer. Stjärnfall är utgiven av Massolit förlag.

Annonser
Böcker

Stjärnklart – Lars Wilderäng

I somras fick jag låna den svenska vuxendystopin Stjärnklart av en vän, men inte förrän sommaren var över kändes det rätt att plocka upp den. Det blev en bladvändarläsning.

Stjärnklart handlar om hur våra mobiltelefoner och datorer slutar fungera, täckta av ett fint damm. Den ena apparaten efter den andra påverkas och snabbt inser man att det mesta är digitaliserat och därmed också påverkas. Sedan slås all elektronik ut.

Genom ett stort antal olika karaktärer som befinner sig i olika livssituationer och har olika samhällsbefattningar följer vi hur samhället kraschar. För det är förstås det som händer när vårt digitaliserade samhälle slutar fungera. Det finns otäcka psykopater som nyttjar kaoset till sin egen fördel, människor som försöker hjälpa andra och kanske till sist mest sig själva. För det blir en fråga om överlevnad.

Lars Wilderäng använder karaktärernas perspektiv för att berätta. T.ex. mannen från militären, polisen, kvinnan i riksdagen, den vanliga pappan och överlevarsnubben som har lägenheten full med konserver och som i teorin vet hur man överlever apokalypsen. Genom deras öden hamnar jag som läsare i en sorts skildringsorgie av kroppsvätskor och samhällsförruttnelse. Det blir lite för mycket av det otäcka. Trots att jag samtidigt upplever en distans till berättelsen och karaktärerna. Jag känner inte så mycket för dem det handlar om.

Stjärnklart är dock spännande och jag fängslas av miljöskildringarna. Vi befinner oss i Göteborg, Stockholm, Karlsborg och på ett antal mindre orter som har olika betydelse för berättelsen. Författaren tvekar inte att namnge gator eller platser och jag känner igen mig väl, det gör allt mer trovärdigt. Som om Wilderäng berättar en sanning. För boken kryper in under huden och jag hoppas att scenariot i den aldrig kommer ske.

Stjärnklart är den första av tre och jag vet inte om jag fått nog. Det är en bok som får smälta lite. Kanske att jag tar mig an de andra. Efter att jag köpt på mig ett gäng konserver, ett tält och ett sådant där typ kök man har ute (ja, du ser – jag skulle inte överleva länge utan el!).

Vill du läsa mer om Stjärnklart eller kanske köpa? Då hittar du den t.ex. här och här.

Om att läsa, Om att skriva

Läst, åkt tåg och träffat likasinnade

Med ett antal timmar på tåg i helgen blev det läst en hel del (åtminstone kunde jag läsa på tre av fyra resor utan att bli tokyr – de där snabbtågen och bakåtvänd stol är ingen höjdare). Plus att jag hade en del hotelltid att slå ihjäl efter att ha utforskat orten.

Så nu har jag läst Sjärnklart av Lars Wilderäng och Lisa Bjärbos Inuti huvudet är jag kul. Två mycket olika böcker och det var skönt att kunna växla mellan dem, då de båda behandlar rätt tunga ämnen. Eller vad sägs om samhällets undergång vs panikångest. Trots detta, två mycket fängslande böcker.

Helena Hedlunds Det fina med Kerstin är också snart utläst. Och gissa vad? Den där boken av Douglas Adams (ni vet han som skrev Liftarens guide till galaxen – vilken jag faktiskt inte läst, än!) som jag nämnde för några inlägg sedan är också utläst. Så jisses vad många blogginlägg med bokomdömen som väntar. Kanske jag borde skrivit ett sådant istället för att dilla om mina skrivarcoacher (föregående inlägg) och att jag HAR läst böckerna. Men inget säger att en måste vara logisk liksom, så då blir det så här.

Men hur kommer det sig då att jag var ute och reste i helgen? Jo, jag var på träff för distansskrivarkursen jag går på halvfart, den med fokus på ens egna romanprojekt. Störta behållningen av sådana kurser tycker jag nästan alltid är att träffa andra skrivande människor och få fundera ihop med dem på både mitt och deras manus. Och så även denna gång. Men även kursen höll bra. Inget jättenytt, men en del som lämnade några saker för mig att fundera på för mitt dystopimanus. Gott när det blir så.

Imorgon hoppas jag på att börja läsa Breathe, en dystopisk ungdomsbok. Vet inte så mycket om den, mer att att jag läste någonstans på någons blogg (är ett tag sedan eftersom jag glömt var och vem) en recension av någon då som tyckt att den var bra. Ska bli kul att se vad jag tycker. Känner du till den? Vad tyckte du i så fall?

 

Om att läsa

Varierat läsutbud i TBR-högen

Idag hämtade jag ut reservationerna av två böcker jag varit nyfiken på ett tag. Lisa Bjärbos senaste ungdomsbok och Helena Hedlunds debut för yngre läsare. Bjärbos bok tänkte jag ta med på distansskrivarkursens första träff. Perfekt läsning när jag antingen åker tåg eller ska fördriva några timmar på hotellet. Men den räcker nog inte till så kanske Wilderängs fantasy/sci-fi blir aktuell också, en bok en vän lånat ut.

image

Annars har jag precis börjat på en bok som jag blev nyfiken på då en bokbloggare blivit förtjust i den. Douglas Adams humoristiska och annorlunda (förstås! – vad annars att vänta av Liftarens giude till galaxen-författaren) deckare är inledningsvis inte likt något jag läst eller ens kunnat föreställa mig att jag skulle läsa heller. Hoppas så att den håller vad den lovar för då blir den nog en ren njutning att läsa. Och ja, den finns som tv-serie men jag har inte sett den. Har du?

image