Böcker

I skymningen sjunger koltrasten – Linda Olsson

I lilla nya bokcirkeln som jag varit med och startat innan sommaren, ville vi läsa något av Linda Olsson i början av hösten. Det blev I skymningen sjunger koltrasten (2014).

Jag som inte läst något av Olsson förut, kände igen omslagen så jag antar att jag sett dem på olika bloggar och liknande. Hur som helst. Denna ”koltrastbok” handlar om tre ensamma människor i en trappuppgång. En kvinna som isolerat sig efter ett svek, en ung kille som tecknar berättelser och en äldre man som är vän med den unge killen och läser högt för honom ur alla sina böcker han har i lägenheten.

Genom en svår händelse får de tre kontakt. Kontakten är skör och berättandet liksom bilderna blir det centrala för deras relationer. En annorlunda gemenskap och vänskap uppstår.

Inledningsvis drabbade Olssons bok mig hårt. Läsningen var nästan obehaglig på grund av speciellt kvinnans situation. Texten gick rätt in. Som om jag, liksom kvinnan, var utan försvar. Tack och lov lättade den känslan. Kanske för att även kvinnans situation ändrades. Överlag fin läsning om karaktärer med stor omsorg om varandra. Ändå kunde det obehagliga inte släppa taget, som om det lurpassade på både mig som läsare och på karaktärerna. Jag kunde inte känna mig säker på att det skulle kunna bli bra.

Nyfiken på I skymningen sjunger koltrasten? Då tycker jag att du ska läsa den. Den var en läsupplevelse utöver mitt vanliga läsintag som jag inte skulle vilja vara utan.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar I skymningen sjunger koltrasten t.ex. här och här.

Om att läsa

Fin läsning på tåget

Blev positivt överraskad av Linda Olssons bok, vårt val till lilla bokcirkeln. (Eftersom jag är med i två cirklar får jag kalla dem efter antal deltagare och i lilla cirkeln som är nystartad sedan i somras är vi bara fyra deltagare.)

I skymningen sjunger koltrasten har drygt halvvägs in varit en mycket angenäm upplevelse. Jag hade inga förväntningar alls. Ändå, som sagt, roligt att få bli överraskad.