Om att läsa

Krav på litterär kvalitet

Jag har vissa krav på böcker jag läser. Om en bok inte uppfyller dem, ogillar jag den. Det betyder inte alltid att den har sämre kvalitet eller inte är välskriven. Däremot kan det betyda det.

Jag har läst prisbelönta böcker (Nobel-, August-, ALMA-priset) och inte tyckt om dem. Oftast har jag ändå funnit dem välskrivna, bland annat för att läsningen flutit fint. Jag har tyckt att de haft ett värde i vad de skildrat, att de varit trovärdiga och/eller logiska. Ibland har viktiga ämnen och teman har lyfts. Språkligt sett har jag upplevt dem väl genomarbetade. Vissa författare verkar ha vägt varje ord och varje mening på guldvåg innan de präntats ner.

Detta kan jag förstås även finna i en mängd litteratur som inte kammat hem alla dessa priser.

Jag vill inte betrakta mina bokval som att jag skulle vara kräsen. Överlag älskar jag så kallade bladvändarböcker såsom Hungerspelen eller Harry Potter. Vanlig populärlitteratur. Genrelitteratur som präglas mer eller mindre av stereotyper, klichéer och som kan vara rätt förutsägbar, men som möter mina kriterier för vad jag uppfattar som välskrivet, som ”bra”.

Ibland får jag ”vanliga” böcker i händerna som jag inte kan med. Böcker andra älskar och som kan ligga på topplistan. Det är svårt att lita till massan. Det finns ingen garanti att jag ”tycker om” boken för att alla andra gör det. Ibland tycker jag den har brister i det jag betraktar som kvalitet. Eller så tycker jag bara inte om den. En måste ju inte gilla allt. Intressant är att många tycks acceptera och tycka om böcker jag upplever som bristande i just kvalitet. Märker de vad jag märker och har överseende, eller tänker det inte på det för att de har andra krav och kriterier?

Diskussioner om kvalitet var vanliga när jag läste litteraturvetenskap. Bra versus dålig kvalitet. Vi läste populärlitteratur, finlitteratur, klassiker och kioskböcker, och diskuterade oss blå. Kanske jag påverkats och faktiskt blivit kräsnare? Svårt att säga. Desto mer jag läser (liksom skriver själv) ju viktigare tycker jag det här med kvalitet har blivit.  Vad tänker du? Vad kräver du av en bok? Och vad kan du ha överseende med?

 

Om att skriva

Egenutgivet – bra, bättre, sämre?

Jag har varit skeptisk till egenutgivna böcker och haft en fördom om att de skulle vara sämre än förlagsutgivna. Men eftersom jag läst förlagspublicerad litteratur som jag inte alls tycker håller måttet för vad jag önskar få ut är det ju bara att inse att även förlagen kan stå bakom litteratur jag upplever inte har den kvalitet jag efterfrågar.

För jag har under speciellt de senare åren insett att jag har en del krav på hur jag tycker att en bok ska vara uppbyggd med eventuell dramaturgi, trovärdiga dialoger och karaktärer. Liksom att jag har krav på vad jag förväntar mig av språk, miljö och gestaltning.

Vissa egenutgivare har nog haft för bråttom. De borde redigerat mer, uppmärksammat trovärdighet och logik, funderat över begrepp som show don’t tell och gestaltat mer, dödat älsklingar och undvikit att skriva läsaren på näsan genom otaliga överbearbetningar.

Men jag har också läst riktigt bra egenutgivare. Otroligt välarbetade böcker.

Så jag vill inte säga att egenutgivare är dåliga per automatik. Bara att om man nu sitter där och funderar på om man ska ge ut på egen hand att man kanske ska låta manuset vila. Och inte förlita sig för mycket på vad personer säger som på något sätt vinner på utgivningen själva (befinner sig i en sorts ”vi hjälper egenutgivare och det tjänar vi på då vi bara tar ut en liten avgift för det”-position). För vem bestämmer vad som är bra? Och vad är bra? Vilka accepterar en bok som skulle ha vunnit på att bearbetas mer? Och vilka gör det inte? Och när vet man att ens manus är färdigt att ges ut? Jättesvåra frågor.

Hjälp finns förstås att få för att man ska få vägledning i om ens manus närmar sig färdigt. Testläsare (sådana som skriver själva, läser mycket och som ger sig i kast med uppgiften med en seriös inställning), lektörer som visserligen kostar en slant men som bör göra ett professionellt jobb och så kan man välja att gå en kurs. Det finns manusskrivarkurser där både ens eget manus kan lyftas, men också där man får många tips om vad man ska tänka på när man skriver generellt. (Har jag glömt något?)

Nog kan tanken locka ibland, att ge ut själv. Visst, det krävs ett enormt arbete. Men då har jag kontrollen. För att skicka ett färdigt manus till x antal olika förlag och vänta i kanske ett halvår på att svar trillar in, och om det skulle bli ett positivt besked få vänta kanske ytterligare något drygt år innan boken blir utgiven, kan göra att tankarna verkligen dras åt det hållet.

Fast än är jag inte där. Inte på riktigt. För tanken som väger tyngst är att det blir förlagsförsök igen när det är dags.

Hur tänker ni andra?