Om att leva, Om att skriva

Få ihop arbetsvardagen

Förra veckan var ingen enkel vecka. Alldeles för många besked och upptäckter som sänkte förhoppningar och tilltro till än det ena och än det andra. Ingen enkel situation alls på denna arbetsplats. Synd det, för egentligen trivs jag bra.

Så nu står jag här (eller sitter faktiskt) alldeles villrådig. Ska jag stanna och försöka ta mig igenom ännu en höst där de stora organisatoriska förändringar som sker kanske blir till min fördel (besked till januari) eller ska jag pausa (ta ledigt utan pengar för att på avstånd betrakta vad som sker utan att påverkas direkt), eller söka något helt annat?

Har lite tid till att fundera, men gissa om detta går runt i tankarna även när jag bestämmer att jag ska ta ett beslut senare. Inte alltid lätt att styra över tankeverksamheten. Och mitt i allt vill jag skapa förutsättningar för en god skrivarvardag. Livspussel eller vad?

Om att leva, Om att skriva

Med måtta

Semester är en period för återhämtning. Men ärligt talat, det har gått sådär. Manuset tar sin tid, och kan vara energikrävande. Fast manuset är inte boven. Jag hade bland annat behövt få besked om vissa arbetsuppgifter och eventuellt utökad tjänst innan ledigheten för att känna mig lugn inför vad som väntar i höst. Eftersom chefen inte kunde ge besked innan semestern (plus att chefen på andra jobbet vill att jag går upp lite i tid – och förstås gärna hade velat få svar innan semestern!) hamnade jag i någon sorts limbo vid semesterstarten. Inte vad jag behövde.

Depåerna av energi är relativt uttömda efter att jag gått en ettårig distansutbildning på 100% och jobbat 80%. Dessutom är större delen av procenten på ett nytt jobb eftersom jag bytte i maj förra året. Ett byte som var nödvändigt eftersom arbetsplatsen bara var för tokig. Jobbet var visserligen jätteroligt och jag hade jättefina kollegor. Tyvärr dök de fina kollegorna upp först mot slutet av arbetstiden eftersom arbetsgruppen på sexton personer helt och hållet byttes ut. Jag var näst sist med att sluta inom loppet av ett och ett halvt år (japp, längre än så var jag aldrig där). För att inte tala om hur knasigt året på nya arbetsplatsen varit…

Kanske jag borde låtit manuset varit och bara samlat kraft nu på semestern. Problemet är att om jag lägger det helt åt sidan blir jag superstressad. Hellre att jag håller mig till planen att arbeta lite grann när jag kan, än att tänka att jag gör jättemycket mer sällan.

Så jag försöker få ihop bitar jag vet jag mår bra av. Skriva. Läsa. Och vara lite social. Jag säger lite eftersom att vara för social i nuläget tenderar att trötta ut mig.

Varför skriver jag det här nu då? Jo, det är lätt att tro att vi som skriver/bloggar/jobbar/sköter hem och familj är någon sorts övermänniskor, opåverkade av livet runt oss. Men jag är varken övermänniska eller opåverkad.

Jag åstadkommer jättemycket emellanåt, men på bekostnad av något annat. När jag jobbat och pluggat samtidigt har jag t.ex. inte tränat överhuvudtaget och valt bort mängder av tillfällen när jag kunnat fråga vänner om att ses. Istället har jag tagit en stund i soffan, poppat popcorn och glott på tv:n. För utan de stunderna skulle jag aldrig fått ihop de andra.

Fast jag tror ni känner till det här. Eller? Jag kan i alla fall behöva bli påmind om att ta en sak i taget för otåligheten gör att jag vill få allt klart nu. Helst igår liksom. Och det vet jag att jag inte är ensam om. Därför får höstens motto bli att göra saker med måtta. Är ni med? 🙂

Om att leva

Ännu en bit

Som om det inte räcker med att jag gillar skriva, läsa och träna å lite annat, så gillar jag att gå kurser också. Efter några terminer med skrivandet i fokus är det dags för en ny inriktning. Så nu lägger jag till att studera till mitt livspussel, ännu en bit att passa in med allt annat som händer.

Jag har valt det själv. Kursen kommer säkerligen ge jättemycket och vara väldigt utvecklande, så jag ska inte klaga. Det blir en bit till bara. Och med lite mindre träning, så ska det väl inte bli något problem. Eller att jag blir bättre att träna på helgerna nu när jag missar kvällspassen (kursen går kvällstid, halvfart). På nåt sätt ska det väl gå ihop. Kan hända att jag får ge upp min ambition att försöka blogga en gång per dag. Det blir som det blir och det blir säkert bra.