Böcker, Om att läsa

Uppfostrande attityd och nya värderingar

Jag började läsa Lotta-böckerna av Merri Vik när jag var nio. Det vet jag så väl för att jag fick min första Lotta-bok när jag fyllde år. Fyndigt Lotta, hette den och den blev inledningen på en Lotta-läsning som ännu inte är slut.

Förra året gick jag med i Sällskapet för Ester Ringner-Lundgren, dvs hon som är författare av Lotta och ett antal andra böcker/serier. Det har nu lett till att jag har lyckats köpa in några böcker som medlem, vilket betyder att jag bara har tre kvar innan samlingen på 47 böcker är komplett.

Jag är ingen samlare alls egentligen, men att ha samtliga böcker lockar.

Igår läste jag Lotta går till väders och ja, vad kan man säga. Den utkom 1973 och andas sextio-tal (femtio-tal?) så det stinker om det (Första boken utkom 1958). Och, ja jag säger stinker, för det är inte alltid så kul det där. Nog för att jag älskar böckerna då de är charmiga, roliga, rätt bekymmerslösa och mycket lättlästa, men detta med könsrollerna har jag svårt för. Som att bästa kompisen till Lotta, Giggi, ska bo i Lottas familj ett antal veckor, eftersom hennes pappa ska iväg på en lång tjänsteresa och den här gången följer Giggis mamma med då bortavistelsen beräknas vara extra mödosam för fadern vid detta tillfälle. Vad i hela friden ska hon göra för honom, tänkte jag när jag läste. Massera hans fötter när han kommer ”hem” om kvällarna? Hälla upp en drink där på hotellrummet? Packa hans väskor?

Lotta bekymrar sig ofta över att hon inte uppfyller mammas vänliga, men stränga, uppmaningar om att hålla städat på rummet, eller att hålla sig själv fin och fräsch. En fläck på tröjan (eller i ansiktet som det ofta tycks vara i Lottas fall) alternativt en fåll på klänningen/kjolen som fallit ner orsakar mindre panik. Liksom ett par smutsiga fötter gör, oavsett om de blivit smutsiga för att man promenerat barfota på dammig väg eller för att man deltar i en teaterpjäs och de ska vara smutsiga.

Flickorna, dvs Lotta och Giggi, får i Lotta går till väders i uppdrag att dela ut pamfletter på en teknikmässa. Även deras gode vän Mick får detta uppdrag. Han motiveras att delta då det kan vara honom till nytta eftersom han väl är intresserad av ämnet, medan flickorna tycks förväntas vara ointresserade och snarare uppmanas att vara förtjusande när de delar ut informationen. Något flickorna visserligen anmärker lite smått på, att ja, de ju inte är så intresserade av just teknik, men de skall nog allt klara av att se förtjusande ut.

Den uppfostrande tonen, att man (som flicka) ska vara noggrann, trevlig, inte för högljudd (Lotta!), lydig och skötsam vad gäller både hem och skola, känns inte riktigt igen när jag tänker på dagens ungdomslitteratur. Det är inte som att unga idag uppmanas till detta direkt i litteraturen, även om man ofta talar om att ungdomslitteraturen har en viktig roll i vilka värderingar som förmedlas till de yngre läsarna. (Något vi vuxna slipper, eller?) Vad gäller könsrollerna kan jag mest bara skratta och sucka på samma gång. Och tänka tack och lov för att vi gör vad vi kan för att bryta vissa mönster vad gäller könen. Vi är inte framme än, men vi har allt kommit en bra bit på väg.

Så när jag ser till Lotta böckerna och deras sammanhang upplever jag dubbla känslor. Jag är förtjust i dem, samtidigt som de känns gamla. De speglar en tid som flytt. Och det är roligt att läsa dem bland annat för den sakens skull. Inte för att allt i dem stämmer överens med den tidens anda, (de har fått kritik för att vara könsrollsbevarande eller liknande) men de är ett dokument över något som varit och att på det här viset kunna se (läsa) hur våra värderingar utvecklats känns liksom aldrig fel.

Det får mig att på något vis känna hopp om människan. Eller vad tänker du?

PS Tycker du att det känns som om jag skrivit om Lotta-böckerna förr? Ja då har du rätt. Jag återkommer till dem lite då och då. 😉 DS

 

Frågor, Om att läsa

Tematrio – Bra bokpresenter

tematriopaketDå har jag möjlighet att vara med på Lyrans tematrio igen. Dels finns tiden, dels har jag en full trio den här veckan. Det kan ibland vara svårt att få ihop tre böcker av nåt… Men nu så.

Lyran ber oss att berätta om tre bra bokpresenter vi fått eller gett till någon!

Jag kom genast på tre bra böcker jag fått!

1. Fyndigt Lotta, av Merri Vik. Bok 33 i serien om Lotta, en av Wahlströms ungdomsböcker med röd bokrygg. Jag fick den när jag fyllde 9 år av en klasskompis och det ledde till ett samlande av böckerna. Har ännu inte fått ihop alla 47 men börjar närma mig. De utspelar sig på runt 60-talet och har tyvärr åldrats lite dåligt, men är roliga och charmiga.
2. Minnets labyrint, Elisabeth George. Min första kommissarie Lynley-bok. En härligt spännande tegelsten som jag sträckläste efter att ha fått den i present när jag fyllt tjugo-nånting.
3. Only väg is upp av Emmy Abrahamson. En av förra årets Lilla Augustprisnominerade. Den fick jag av mannen min, bara sådär. Om en tjej som efter gymnasiet drar till London för att söka in på en känd scenskola. Härligt skönt skriven om alla de svåra, och mindre svåra, saker som händer huvudpersonen.

 

Frågor, Om att läsa

Helgjerka om att samla på böcker och bokprylar

Helg och bokbloggsjerka hos Annika. Hon frågar om vi samlar saker som kan kopplas till litteraturen; böcker, bokmärken mm?

Det jag samlar på är Lotta-böckerna av Merri Vik från Wahlströmsserien, ni vet de pojk- och flickböcker som getts ut i mängder med sina karaktäristiska röda och gröna bokryggar. Rött för flickor och grönt för pojkar. Mycket pedagogiskt.

Jag har de flesta Lotta-böckerna och jakten pågår ständigt. Varje second hand och antikvariat jag går in på kan jag inte lämna utan en tur till barnbokshörnan. Ibland blir jag glömsk och girig och köper en titel jag redan har. Titlarna, liksom innehållet, är väldigt snarlika så det är lätt hänt. Men vad gör det? Bara att lämna tillbaka och börja om igen.