Böcker

M.R.C. Kasasians personlige detektiv

Jag har läst M.R.C. Kasasians två senaste böcker om detektiven på Gower Street, Mr Sidney Grice och hans skyddsling Miss March Middleton. Av dessa två, The Secrets of Gaslight Lane och Dark Dawn Over Steep House föredrog jag den första, dvs bok nr 4 i serien.

The Secrets of Gaslight Lane uppfattade jag hade en tajtare handling med fokus på en sak, ett antal mord som skett vid två olika tillfällen i ett och samma hus. Att M.R.C. låter en plats, såsom olika hus, få vara en viktig pusselbit i sina deckarhistorier är spännande tycker jag som alltid gillat hus och deras bakgrunder. Vilka som bott där och hur det var då.

Dark Dawn over Steep House tycker jag hade en mer splittrad intrig och det var svårt att hänga med i alla turerna ibland. Detta är inte en bok en kan lägga undan ett par dagar eller en vecka (om en inte har hästminne) för då bleknar vem som är vem bort och vem som gjort och sagt vad. Trots att jag läste mer eller mindre i ett streck under ett antal dagar hade jag ändå svårt att få ordning på vad radarparet Grice och Middleton sysslade med vissa stunder.

Samtliga böcker i serien, fem hittills, har varit underhållande och ofta rätt otäcka. Dark Dawn over Steep House handlar om våldtäkter, inget lätt ämne alls som dessutom leder till brutala mord. Förutom att morden i sig kan vara rätt hemska, är det viktorianska London som spelas upp i så många scener mycket otäckt i sig själv. Fattigdom och svår misär, sjukdomar och orättvisor beskrivs utan några lager. Den döende moderns med sina febersjuka barn som tigger för att ett par sidor senare sitta döda intill en husvägg, fortfarande med handen utsträckt mot de som går förbi, för att ge ett exempel.

Ändå, trots allt det otäcka och brutala är jag förtjust. Inte i detta visserligen, men i de två huvudkaraktärerna. Miss Middleton, en ung kvinna ensam i världen som får bo hos sin gudfar, har huvudet på skaft även om utseendet tydligen inte är till hennes fördel. Hon är snabb i replikerna och därför blir dialogerna mellan henne och Mr Grice ofta roliga och dråpliga. Mr Grice i sig är en speciell man utan intresse att göra andra till lags. Han sätter sig själv främst och hans intressen går före allt annat.

I sociala situationer gör han ungefär samtliga obekväma, och det är få som har överseende med hans sätt. Författaren Kasasian ägnar gärna tid åt att beskriva vad som sker under tiden samtalen tar plats. Detaljerat kan jag som läsare få veta, genom Miss Middeltons ögon då eftersom hon är berättaren, hur Mr Grice rör sitt te (länge och i solens riktning för att han efter en stund till exempel uppger att tevattnet har rörts för länge), hur Mr Grice håller på med sitt glasöga (han har förlorat ett öga och tappar ofta ut ersättningsögat) eller att han kryper runt på golvet och samlar damm och grus i små tuber för att analysera dem av anledningar som inte alltid måste ha med det fallet de fått i uppdrag att göra.

Runt dessa två finns ett mindre persongalleri bestående bl.a. av Inspector Pound och Miss Middletons käresta, jungfrun Molly som missuppfattar ungefär allt som hennes arbetsgivare säger åt henne och en viss Harriet som Miss Middleton ibland träffar på en kvinnoklubb där de i lugn och ro kan få dricka sin sprit och röka sina cigaretter.

Att beskriva M.R.C. Kasasians serie är svårt. Vill du ha ett smakprov kan du läsa mitt tidigare inlägg, Smakebit på söndag – The Curse of the House of Foskett, från bok nummer 2. Men vad kan jag annars säga. Här kan du få allt, närgångna detaljer från obduktioner, ett snabbt replikskifte, mycket humor och en detektiv vars genialitet i att lösa brott kan mäta sig med Sherlock Holmes och Hercule Poirot.

Vad gäller Monsieur Poirot finns det en scen från tv-seriens första säsong (den med David Suchet som Poirot) som hade ett replikskifte som återkom nu i Dark Dawn over Steep House. Båda två detektiverna beklagar sig över landsbygden som de finner ödslig och vars friska luft inte alls är att föredra framför Londons. Kul. Har måhända M.R.C. Kasasian sett denna scen och medvetet eller omedvetet snott den, eller råkar det helt enkel vara en slump? Och på tal om egenheter i karaktären Mr Grice. Jag tycker allt att han har mycket gemensamt med BBC:s Sherlock. Överlägset intellekt som han inte tvekar att slå andra i huvudet med eller t.ex. ointresset för andra och oförmågan till omtanke och vänlighet, så som det i alla fall verkar vid en första anblick.

Och detta med att Mr Grice envisas med att kalla sig för personlig detektiv istället för privat, ja det har inte jag förstått mig på. Kanske tycker han, som vidhåller att sociala relationer inte passar för honom, att privat kommer för nära? Oavsett vilket, denne personlige detektiv är rätt charmig och rolig att läsa om. Jag hoppas förstås på fler böcker i serien. Gärna snart.

 

 

Annonser
Böcker

Death Descends on Saturn Villa – M.R.C. Kasasian

I M.R.C. Kasasians tredje bok om detektiven Sidney Grice och hans skyddsling March Middleton blir det snurrigt värre och jag sträckläste för att få veta hur det skulle gå.

Death Descends on Saturn Villa handlar om otroliga mord, otänkbart begångna och med förbluffande vändningar. Alltså är det ytterligare en Gower Street Detective-historia som får mig att förvånas och bita på naglarna av spänning (eller ja, bildligt talat då – jag biter inte på naglarna). Snabbtänkta Miss Middleton och fyrkantiga Mr Grice har tyvärr inte mycket tid att munhuggas ihop eftersom de på var sitt håll gör nya upplevelser. Miss Middleton upptäcker att hon kanske inte är så ensam i världen som hon trott, och Mr Grice är, som vanligt, i jakt på ännu en mördare.

Jag tycker om. Om någon nu missat detta. Till och med mycket. Så har du inte gett dig i kast med dessa deckare som utspelas i viktorianska London, där smogen ligger tät och stanken från avlopp och sopor fäster vid kläderna och där tiggande barn rusar mellan hästdroskorna utan en tanke för sina utarmade liv, börjar det bli hög tid för det.

Death Descends on Saturn Villa går att köpas bl.a. här och här. Jag har tidigare skrivit om bok nr 1, The Mangle Street Murders, och bok nr 2 The Curse of the House of Foskett.

Bok nummer fyra, och nästa bok i serien, är The Secrets of Gaslight Lane:



 

 

Böcker

The Curse of the House of Foskett – M.R.C. Kasasian

Det var ett par veckor sedan jag avslutade The Curse of the House of Foskett, och sedan glömde jag skriva om den. Och det måste jag ju genast åtgärda. Tvåan med detektiven Sidney Grice och hans skyddsling, den smarta och snabbtänkta March Middleton, var minst lika bra som ettan, The Mangle Street Murders.

I denna tvåa sker mord nummer ett hemma hos Mr Grice. Varken han eller Miss Middleton är skyldig, så vem gjorde det? De dras in en härva av mord med misstänkta som hör till en grupp som slutit ett Dödskontrakt där den siste överlevande ärver samtliga i gruppen. Även Sidney Grice kan vinna på deras död. Men inte är väl han skyldig?

Med mycket humor, beskrivningar av ett rått, smutsigt viktoriansk London och människors utsatthet skriver Kasasian en underhållande och ovanlig deckare. Måhända jag missar varenda ledtråd, men jag kan inte lista ut vem som gjort det.

Är du nyfiken på Grice och Middleton tycker jag absolut att du ska bekanta dig med dem. Du kan t.ex. kika in på den Smakebit jag bjöd på av The Curse of the House of Foskett med ett kort utdrag av en dialog.

En bok att köpa? Du hittar den bl.a. här och här.

The Curse of the House of Foskett ingår i en serie som kallas The Goover Street Detective, och efterföljande bok heter Death Descends on Saturn Villa.

Om att läsa, Om att skriva

Läslusten styr

Jag var och hämtade ut ett par böcker jag reserverat på biblioteket igår. Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna och M.R.C. Kasasians tredje bok om detektiven Sidney Grice och skyddslingen March Middleton. Förutom dem håller jag på med Sophie Kinsellas Finding Audrey. Fast den började jag egentligen läsa redan efter Bokmässan, men så kom annat emellan, och jag fick börja om nu i veckan. Den är förresten suveränt bra, på alla vis.

Nya böcker lockar, trots att jag har en fin TBR-hög som väntar. Men ja, ja. Jag låter läslusten styra.

Förutom att läsa har jag gjort mina två timmars redigerande här i helgen. Att det saknas en timma för veckans planering det gör inget. Kommer säkert tillfällen när jag gör mer någon annan vecka. Gott bara att få något gjort och hellre lite än inget.

 

Frågor, Om att läsa

Smakebiten – The Curse of the House of Foskett

Årets första smakebit på söndag kommer från M.R.C. Kasasians deckare i viktoriansk Londonmiljö. Bok nr 2 i serien om detektiven Grice och hans skyddsling Middleton. Sidan 120:

‘Take a look around and see if the other rooms are more sociably equipped, and do try not to destroy any clues.’
‘Everything is a clue’, I reminded him.
‘Remember that and you might be slightly less of a nuisance.’ He crawled round the desk. ‘This is only the second time I have come across this type of varnish used on walnut veneer.’ He lay on his back with his arms stiff at his sides. ‘What is the easiest way to give somebody poison?’

Vad jag tyckte om bok nr 1 kan du läsa här. Fler smakebitar hittar du hos Astrid Terese och bloggen Betraktningar. Om du deltar tänk på att undvika spoilers. Trevlig söndag!

Böcker

The Mangle Street Murders – M.R.C. Kasasian

För en evighet sedan – dvs någon gång under förra året – upptäckte jag The Mangle Street Murders (Morden på Mangle Street) hos Vargnatts bokhylla. Den lät som en rolig och annorlunda deckare med sin viktorianska Londonmiljö och sina speciella karaktärer, March Middleton och hennes beskyddare detektiven Sidney Grice, så jag beställde hem den på engelska.

Miss Middleton flyttar till Mr Grice då hon är ensam efter faderns bortgång och Mr Grice var bekant med hennes föräldrar. Mr Grice, en gentleman som ägnar sig åt att lösa brottsfall mot betalning, har inte mycket till övers för andra människors, eller kvinnors, intellekt men upptäcker en skarpsinnig ung dam i sin skyddsling.

The Mangle Street Murders handlar om ett antal snarlika mord och det udda paret är inte överens om mördarens identitet. Mr Grice vägrar ändra åsikt liksom Miss Middleton. Vem av dem har rätt?

M.R.C. Kasasian har skrivit en underhållande deckare i en rätt bisarr viktoriansk miljö där sjukdomar flödar på de trånga gatorna där döda råttor trängs med döda människor och barn. Ungefär så. Det är skitigt, slitet och eländigt. Människosynen vedervärdig men ändå lyckas det bli charmigt. Kanske har jag morbid humor?

Det som roar och glimtar till speciellt är scenerna med Miss March Middleton och Mr Sidney Grice. Ni får ett smakprov från sidan 17 för att få en bild av vad som tilltalar mig:

The Mangle Street Murders är första delen av serien The Gower Street Detective i vilken det har kommit flera uppföljare och jag fortsätter gärna min bekantskap med dessa två fascinerande karaktärer, liksom den hängivne Inspector Pound och tokcharmiga Harriet Fitzpatrick – som jag hoppas få se mer av. Rekommenderas!

The Mangle Street Murders hittar du att köpa bl.a. här och här.