Om att läsa, Om att leva

Maktobalans att orka ändra

Kan läsning vara för tuff, för svår, för eländig? Är det okej att tycka att en bok är för otäckt för att man inte ska vilja eller orka läsa?

Fiktiva berättelser som beskriver allehanda otäckheter har jag olika svårt för beroende på sammanhanget, vad som skildras och hur. Nog för att jag läst mycket otäckt inom fantasy, men det har jag på något vis upplevt som mer lättsmält än exempelvis deckares brutala mord. Jag vet inte varför jag kan med det ena men inte det andra. Förkärleken till genren fantasy kanske gör att jag har överseende med blodiga detaljer.

I bokcirkeln läser vi nu Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig. Jag har läst en tredjedel och tycker det är jobbigt att smälta viss fakta som författaren serverar. Boken är skriven i essäform så hon delar med sig av egna erfarenheter, upplevelser och reflektioner samtidigt som hon lyfter exempel och statistik. Boken handlar om den maktobalans som råder mellan könen, som sedan en evighet befästs som en sanning, att kvinnor är underställda män. Visst, alla tror inte det idag, tack och lov, men patriarkatet är för starkt för att vi ska nöja oss med att det blivit bättre. Det är ju långt ifrån bra. Alldeles för långt ifrån.

Jag blir upprörd, beklämd och nedstämd av siffror hon lyfter. Boken utgår bland annat från hur det är ställt med en mängd statistik i USA (liksom övriga världen) och ett faktum som golvade mig handlar om anmälningarna av våldtäkt till polisen. Statistiskt sett innebär de att en kvinna i USA blir våldtagen var nionde sekund. Och det gäller bara de våldtäkter som anmäls.

Eller att äkta män är vanligaste dödsorsaken för gravida kvinnor.

Jag vet inte vad du tänker om det här. Men bara dessa två fakta får mig att tycka att boken är svår att läsa. Den är otroligt viktig och man ska inte sticka huvudet i sanden när det blir för tufft. Men vad enkelt det är. Tänk på något roligare. Gör något roligare. Och förträng det svåra. Blunda och låtsas som ingenting.

Fast det går inte.

Jag undrar vad Rebecka Solnits hade skrivit idag om att Trump, som medverkar till den maktobalans som finns mellan könen, bl.a. genom sitt sätt att uttala sig om hur kvinnor kan behandlas, har blivit USA:s president. Kvinnor (?!) och män, har röstat fram honom till att vara mäktigast i världen, en man som vidmakthåller en vedervärdig kvinnosyn, att det nästintill omöjliggör en förändring av kvinnors rätt till sina egna kroppar. När jag läser det Solnit skriver, att det finns politiker som anser att våldtäktsmän ska kunna stämma kvinnor som begår abort efter deras våld, undrar jag hur det ska gå att skapa trygghet för kvinnor.

Så jag läser Män som förklarar saker för mig och undrar hur jag ska stå ut med att läsa klart. Men vad är väl att läsa en bok om som handlar om allt detta galna jag nämnt, jämfört med att genomlida det? Så jag läser vidare.

Att läsa om ett fiktivt eländet i form av fantasy sker med en distans. Att läsa en deckare kommer närmre, men att läsa torra fakta, ren statistik, det går in i hjärtat. Och jag tycker att det är okej att man inte orkar läsa om allt, eller inte vill läsa för att det blir för starkt. Även jag låter bli ibland. Det innebär inte att jag inte är omedveten, men att jag kan missa något. Är det hela världen? Jag är ingen Rebecca Solnit som reser runt och föreläser. Vi är få som är det. Men vi kanske kan vi göra något ändå.

Jag hoppas att mina bokmanus, med teman som rör sig kring utsatthet, utanförskap och att komma igenom svåra saker i livet kan bidra till att beröra. Att de kan bidra till att läsaren får upp ögonen för något den inte tänkt på förr. En dag så… En dag.

Annonser