Om att leva

Januari, ja …

Redan över. Första månaden på 2020, ett år som jag innerligt hoppas blir bättre än förra. Jag låter inte januari bli mätsticka. Det var en månad med sina plus och minus.

Plus
Att jag snart är halvvägs igenom manuset med den sista redigeringen. Sedan blir det en förlagsrunda.

Minus
Att det blev verklighet att jag lämnade mitt jobb som socionom. Inte för att jag ville, utan för att jag kände att jag inte kunde vara kvar på grund av omständigheter som skulle vara svåra att tackla. Skulle jag inte lämnat hade jag typ förtärts över att behöva svälja det jag upplevt, och som troligen inte skulle upphöra. Men, oerhört tråkigt att lämna en i övrigt mycket bra arbetsplats.

Fin bukett från fina kollegor vid avtackning

Plus
Att jag gjort många pass på extrajobbet. Dels roliga arbetsuppgifter, dels trevliga kollegor. Önskar att det hade gått att jobba mer där.

Minus
Att det är segt med inflöde av nya uppdrag. Jag vet att det är svårt att synas som ny företagare och att det är en tokgalen konkurrens om jobben. Konkurrensen beror till stor del på att en viss affärskvinna inom området utbildar lektörer. Smart jobbidé – för henne. I övrigt betraktar jag dessa konkurrenter som kollegor. En del gör annat än vad jag gör och det är bra. Men jag hade önskat att de var färre.

Plus
Att jag har börjat må bättre. Visst märker jag att jag lätt återfår symtom eller att de förstärks när jag upplever stressiga situationer och blir pressad. Men, det är bättre. Inte bra, det tänker jag inte säga. För jag vet, att jag efter en mindre ansträngning blir sämre. Om ett tag kommer även de tillfällen bli färre och jag kommer må bättre (bra!) längre perioder i sträck.

Minus
Att jag är känslig och blir sämre igen av sådant andra inte ens skulle reflektera över, exempelvis sociala aktiviteter, stunder vid datorn.

Plus
Ute med vänner på middag. På ställe med musik, mycket folk och sorl. Och det gick finemang. Inga jobbiga symtom som störde kvällen. Dessutom. Mysigt att gå ut. Har verkligen saknat det.

Minus
Att jag inte har en fast inkomst som gör att jag kan drälla runt och t.ex. gå ut på krogen så som jag hade velat. 😉

Plus
Var på jobbintervju häromdagen. Ett deltidsjobb, som socionom. Alltid roligt att vara en av få kallade.

Minus
Osäker på om jag faktiskt vill ha jobbet.

Plus
Var på bio. Dagbio. Antar att det kallas matiné, men använder ens biograferna det uttrycket längre? Älskar i alla fall hur lugnt det är på dagen. Och att en kan se en film i en salong för typ hundra personer, och så är vi inte ens en handfull besökare. Som att vara själv. Ingen som pratade, prasslade eller störde. Ljuvligt!

Minus & plus
Återigen, toppen att vara student och egenföretagare och ha ett sporadiskt extrajobb, och leva i en vardag som ger lediga dagar mitt i veckan, men! det där med inkomst. Skulle vara nice att ha något fast deltidsjobb så att en kunde gå på bio lite sådär dagtid ibland och inte tänka att det är för dyrt. På plussidan för biobesöket dock, var att jag hade biopoäng. Lika med gratis biobesök. 🙂

Hoppas du haft en fin månad och att du kanske har något att se fram emot i februari. Själv ser jag framemot våren. Och ja, jag vet att det kan slå till och bli värsta vintern. Men det blir ljusare. Det gillar jag.

🙂

Januari har också betytt några nya följare. Välkommna! Uppskattar jättemycket att ni vill följa. Tack alla som läser, följer och kommenterar. Ni gör bloggandet roligt!

Om att skriva

TGI December!

Jag sammanfattar november. Mittemellan, sämst och bäst får katagorierna bli. Och i den ordningen.

Mittemellan
Redigerandet. Går framåt, men långsamt.

Läsandet. Har verkligen gått framåt. Men det syns ju inte här. All These Beutiful Strangers, Life or Death, Har du en psykopat på jobbet? Hjertznells senaste Bli kvar, och Klingbergs Nu stormar det i dalens famn har jag läst men inte skrivit om.

Bloggandet. Funderar på en paus, för första gången på sju och ett halvt år. Sorry mina nya följare, men det var liksom mer ös i min bloggvärld förut. Otroligt många jag följt har slutat blogga. Nya har visserligen tillkommit men jag orkar inte riktigt engagera mig för att nå fram. Att dessutom alltid behöva använda datorn för att kunna kommentera på andra plattformar än WP gör det krångligt (nej det går inte via telefonen), och ibland när jag kommenterar måste jag bevisa att jag inte är en robot – vilket jag tydligen är, för jag lyckas aldrig kryssa i de där bilderna rätt.

Sämst
Att november gör mig så trött. Även om jag inte alltid känt mig dödstrött är ett starkt tecken på trötthet att jag toklängtar efter lösgodis. Något jag aldrig äter annars. Men, jag föll bara för frestelsen en gång. Bra att inte orka gå ut. Eller vilja.

Novembertung dystopisk vy från tågfönster

Bäst och sämst
Jag har sagt upp mig. Så nu har jag bara extrajobbet och företagandet. Och nej, inget av det genererar stora inkomster. Men, ni som följt mig vet ju att ordinarie jobbet till och med bråkat med mig under tjänstledigheten. När jag insåg att det fortsätter bråka även när jag börjar jobba igen fick jag nog. Du kan kalla det Självbevarelsedrift. Och Accepterar inte vad som helst. Men först ska jag ta mig igenom uppsägningstiden. Ska bli … intressant.

Bäst
Skrivarkursen i Gävle och att bo i Stockholm innan och efter.

Promenera i Stockholm. Älskar kvarteren med sekelskifteshus i kvarter efter kvarter efter kvarter. I Gbg har vi typ ett sådant kvarter. Rätt snabbt genompromenerat liksom.

Träffa Eva. Som jag lärt känna genom hennes blogg. Kändes som om vi kunnat prata oss genom hela helgen och inte bara genom en fika.

Historiska museet. Jag är en sucker för historia och hann med ett kort besök. Började baklänges, och hamnade bland massa coola altarutsmyckningar från 1300-tal till 1600-tal. Helt galet vad folk lade tid och energi på att återge en sorts tanke om Jesus och Maria. Vita, vackra och lidande – förstås. Plus, ju finare utsmyckning en beställde till kyrkan desto bättre chans att få en (bra) plats i himlen.

Melissa Horn. Grymt bra konsert. Som vanligt. Andra gången på konserthuset. Har sett henne på Storan och på några utomhuskonserter också.

Tack och lov för att det är december. Året är snart slut. Och som oerhört kloka Elin Säfström påpekade en gång är dessa årtal, datum och födelsedagar konstruerade. Jämna tal betyder inte mer än ojämna, det är bara ett mänskligt påhitt. Och vi människor gillar ju att tänka magiskt. Men, 2020 som år är ju rätt jämnt. Plus att jag fyller 40 då. Nästa år. Så. Jag försöker tänka bort detta jämna. Betraktar kommande sista månad av 2019 som vilken som helst och tänker inte alls på hur medelålders jag kommer att bli. På riktigt.

Några bokomdömen ska skrivas. Men mitt annars ”duktiga” bloggande med cirka tre inlägg per vecka kommer minska. Jag pausar inte helt. Men trappar ner. Vill ni få skrivtips, ha koll på mig som skrivcoach (det vill säga spana eventuella erbjudanden) då finns jag på Instagram som @helenaaskrivcoach medan jag kör mer blogginriktade inlägg på @helenaa12blogg. Kanske ni finner en anledning till minskat bloggande där, på Insta. För många många av oss. Eller, vad tror du?

Önskar dig en fin december. Vi ses!