Om att skriva

Bidde inget denna gång

Så nu satsar jag på tredje gången gillt.

Refuserad med viss tvekan från förlaget om jag förstod dem rätt. Jag fick ta del av en bit av lektörsutlåtandet som var positivt. Bland annat sades detta om mitt manus:

  • spännande
  • intressant
  • starkt driv
  • nöje att följa karaktärerna

Jag fick också lite feedback om lektörens önskemål om vad som kunde förstärks eller tydliggjorts. Full förståelse för den responsen och inget som inte går att ändra.

Förlaget ville visserligen inte ha tillbaka min berättelse, men det hindrar ju inte mig från att redigera om det jag själv tänkt på så här i efterhand, liksom det lektören nämnde, och fortsätta skriva på del två av denna dystopi. 

Ungdomsmanuset (det andra manuset jag har liggande för redigering och en ny vända till ett förlag) är dock kanske det jag borde ägna mig åt i nuläget? Eller?

Nåväl. Etersom hjärnverksamheten är i det segaste laget tar jag det som det kommer ett tag till. Är det dystopin som lockar med redigering och nya scener får det vara den som får lite tid. Skulle ungdomsmanuset locka ger jag det lite tid. Om någon månad eller två kanske jag kan samla mig för en mer gedigen planering och sätta igång på riktigt igen. Men nu, nu låter jag beskedet sjunka in och njuter av att veta hur det ligger till. Faktiskt helt nöjd med denna refusering.

 

Annonser
Om att skriva

Trilskande inledning lockar och vill bli löst

Min baktunga början, dvs inledningen på del två av dystopin där en tillbakablick blev för omfattande, låter mig inte vara ifred. Inte nog med att jag i mycket långsam takt kikar på hur jag ska få till en bra balans och intresseväckande start så poppar nya scener upp. Scener att baka in i det resterande manuset.

Det var länge sedan manuset pockade på den här sortens uppmärksamhet och att vilja skriva men att fortfarande oförmå krockar förstås. Så jag samlar på mig det som kommer till mig för att ta hand om det senare, och fortsätter klura på min nya början. Skönt med två lediga dagar att samla kraft på. Har jag tur ger det nog med energi och tankeförmåga att få ordning på denna trilskande inledning. Trevlig helg!

Om att skriva

Snilleblixtar på kö

För några dagar sedan kom en ny tanke om hur jag skulle kunna ta mig an mitt ”gamla” ungdomsmanus. För jag har fått god feedback på det, dels i sin helhet dels på utvalda delar, och vill arbeta om det lite grann. Det nya innebär troligen att jag gör ett perspektivbyte men jag har inte bestämt mig än. Dessutom hoppas jag med en ändring kunna uppnå lite mer spänning (ödesmättad sådan dessutom!) redan från början. Samtidigt är jag rädd att greppet inte håller, är uttjatat, löjligt, fånigt… Ja, de vanliga tvivlen kommer som om de vore kallade på. Ändå känns det kul att manuset ligger där i bakhuvudet (eller var det nu gömmer sig i hjärnan) och kommer med sina små snilleblixtar. Åtminstone verkar det vara en snilleblixt vid en första anblick. Får ta en sömgranskning när det blir dags att faktiskt skriva. Och den karamellen (själva skrivandet) kommer jag suga på ett tag till. 

Var sak har sin tid och just nu är det tid för saken göra-mycket-lite-av-skrivandet. Liksom en hel del annat. Och det känns helt okej. Att vänta med att sätta tänderna i förändringarna alltså. Vem vet, kanske snilleblixtar serveras även till fortsättningen på dystopin. Håller tummarna för mig själv och det! 

Om att läsa, Om att skriva

Läsa läsa läsa. Och skriva.

​Jag har köpt böcker på nätet (det händer extremt sällan). Jag ville ha The Mangle Street Murders på engelska och den hittade jag varken på biblioteket eller i någon butik (inte för att jag letade jättenoga, men ändå). My Not So Perfect Life köpte jag för att det var länge sedan jag köpte en ny Kinsella och tyckte att denna senaste lät kul.

Men innan jag tar mig an dessa två ska jag läsa klart fjärde Harry Potter. The Goblet of Fire. Jag älskar inledningen på den. Den, liksom boken i sig, är mycket mörkare än de tidigare och språket upplever jag som tajtare, även om texten tenderar att flyta ut med tanke på att boken är drygt dubbelt så tjock som de föregående. Men vad gör det när läsningen ger så mycket? Det är underhållande, spännande och klurigt.

Annat som sväller ut i textväg är mitt eget manus. Jag har (som jag nämnt tidigare) lagt till några scener efter ena testläsarens önskemål och nu även ett helt nytt kapitel.

Nytt kapitel

I flera veckor funderade jag på feedbacken. Borde jag lägga till, borde jag låta bli…? Jag funderade på vad jag skulle skriva, vad som kunde behöva fyllas på. Det ledde efter ett tag till en tanke om en scen. En scen som blev ett kapitel. Och som nu ingår i manuset.

Och med de tillagda avslutande kapitlen har jag ett snart färdigt manus som i nuläget är på över 61 000 ord och 200 sidor. Första delen i min duologi (dystolopi/dystologi – hur som helst). Yay!

Om att skriva

Skrivandet då?

Jo, jag har varken tagit skriv- eller redigerarpaus. Bara en vecka har manuset fått vara ifred. Det jag gör är att ändra efter testläsares kommentarer. Många bra sådana så inga större problem.

Tanken här nu under semester var att sitta med manuset max två timmar om dagen. Jag har en tendens att bli för trött för att göra något vettigt annars. Därför är det så bra med att ”bara” kunna följa feedbacken. Då slipper jag tänka så mycket själv. En del respons ignorerar jag lite lätt, annan tar jag verkligen mig an.

Som att ena testläsaren tyckte det var lite av en lucka mellan två kapitel. Nu är det åtgärdat.

I morse fick jag ett ryck. Jag läste igenom föregående kapitel och behövde inte göra så många justeringar där. Båda testläsarna tyckte det flöt snyggt (eller så var de för trötta för att säga annat…). Sedan kom rycket. Jag hade funderat ett tag på vad som händer mellan dessa kapitel. Det skiljer nästan ett dygn mellan dem, så rätt mycket händer faktiskt, men jag hade mest upplevt det som en sorts transportsträcka. Nu passade jag på att utnyttja luckan till att lägga till ett par scener där jag förhoppningsvis lyckats fördjupa ena karaktären och även lyckats göra Staden de befinner sig i mer tydlig.

Så en snabb nedskrivning av det jag ville ha med i morse, sedan en tur ut, lite förberedelser med andra halvan för en omtapetsering av en fondvägg och nu en mindre omarbetning av det jag skrev i morse. De där max två timmarna per dag har jag överskridit idag. Men vad gör det. Jag har nämligen underskridit dem rejält de flesta föregående dagar. 🙂

Dagens resultat.

Bäst att dokumentera vad en pysslar med. Nu så här i redigeringsomgång nummer… ? (Jag har tappat räkningen!) känns allt bara så himla segt. Men inte konstigt om det blir segt när jag lägger till nya scener och nya kapitel. Jag började semestern med att lägga till tre kapitel på slutet. Bara det tog ju en vecka att få ordning på. Dessutom har jag planer på att eventuellt lägga till ytterligare ett kapitel lite sådär i början. För att få med en karaktärs perspektiv lite tidigare… Det kapitlet håller jag på att tänka på. Tankeverksamhet ska inte underskattas för själva skrivandet.

Men nu, Buffy och chokladmuffins med grädde.

 

Om att skriva

Skratta åt sig själv

Det har jag gjort en hel del när jag läst igenom mina testläsares kommentarer. Underbara syftningsfel från min sida och några roliga felläsningar från deras. Kul att också de bjuder på sig själva. 

En felläsning jag har full förståelse för och även själv har lite svårt att läsa rätt på är namnet på en apparat i badrummet som blåser en torr med varm luft efter bad/dusch. Det är alltså inte bara jag som tycker det är svårt att läsa kroppstork. (!) Jag får det till en sorts storkfågel! (Liksom min ena testläsare.) Nåväl. Blir att fundera på om jag verkligen ska ha det ordet eller uppfinna ett nytt. Eller så får jag låta mina framtidsmänniskor torka sig som vanligt – med badhanddukar. 

Förresten, när jag kom på apparaten för ett gäng år sedan tyckte jag den var en kul framtidsdetalj eftersom den mig veterligen inte fanns då. Men nu har jag sett den i ett tv-program! 

Kropps-tork/kropp-stork… Ja, ja… 😉

Om att skriva

Radera! Radera?

En redigeringsdag senare här har jag skrivit 819 nya ord. Det gav 2,5 sida.

En redigeringsdag senare är jag i valet och kvalet om hela 7 sidor ska bort. Det är ett helt kapitel.

Men idag arbete. Jobba duktigt två dagar sedan fyra dagar ledigt för påsk. Tack och lov för påsk. Det ger tre oplanerade dagar att skriva och redigera på. Dessutom, eftersom det är påsk har vi påsklov från utbildningen och alltså inga uppgifter att göra den här veckan. Yay!