Om att skriva

Kursen är slut

… and so am I. 😉

Faktiskt. Så intensivt som jag redigerat de sista tre veckorna, med uppemot fyra timmar nästan varje dag, är det inte konstigt om hjärnan säger ifrån.

Men tänk, jag har orkat. Att jag gjorde lite för mycket var ett medvetet val. I väntan på sista inlämningens respons, som kommer i veckan (så nej, kursen är inte helt slut, men jag behöver inte göra fler inlämningar) har jag valt att låta redigerandet och texten vara.

Jag är inte ensam om att ha kämpat på lite extra i slutet. Flera kurskamrater har gjort likadant. Jag hoppas vi ses i höst igen. För ja, jag har sökt en termin till. Jag ska ju vara tjänstledig i höst med.

Men vad är vi för några som går (har gått) den här romanskrivarkursen då?

Duktiga, ambitiösa och engagerade personer som utvecklas och tar till sig av kursledarens feedback och tips. Och det vet jag för jag har försökt följa någras projekt för att lära mig ”se” skrivhantverket. Inte varje inlämning har jag hunnit med, men flera.

Dessutom har vi under våren haft i alla fall två publicerade författare i klassen. Kan inte låta bli att nämna dem lite kort. Charlotte Al-Kahlili som på egen hand gav ut sin bok Skörda storm innan jul och som håller på med ett nytt manus. Och jösses, när hon skriver går det undan. Och fängslande är det. Har varit riktigt roligt att ”tjuvkika” på hennes manus. Samma sak med Emanuel Blume. Han kom ut med en sci-fi bok 2016 och har i det senare gjort en följetong att lyssna på, Oktagonen.

Även om vi andra på kursen inte nått dit än, att vi har gett ut böcker, så är flera på god väg. Det inspirerar mig.

Oavsett om jag blir antagen till en termin till eller inte kommer jag fortsätta skriva. Jag har ju, till att börja med, fortsättningen på dystopin att få ordning på.

Vad gör du i höst? Skriver? Redigerar? Eller inget av det?

Annonser
Om att skriva

Skriva i nuet och ta det andra sedan

Att skriva brukar kännas väldigt bra. Ofta har jag en story att berätta och som är lätt att få ner, karaktärer som beter sig som jag vill – för det mesta i alla fall –  och det går undan. Redigerandet leder till att jag ser en skillnad där texten blir bättre och tajtare. Men jag kan ju inte se allt.

Bara för att jag tycker att det är bra behöver ju inte någon annan tycka det. Historien kanske har brister, karaktärerna kanske är stereotypa eller platta, kanske saknas något, eller kanske är det för mycket av något annat. Svackorna kanske döljs för mina ögon som befinner sig på någon sorts dimhöljd topp där världen skimrar vackert nedanför.

Förra våren hade jag ständig feedback på texten jag skrev eftersom jag gick en distanskurs i manusskrivande. Att ha den kontinuerliga feedbacken gjorde mig van vid kritik, hjälpte mig att se texten och olika scener med klarare blick och det var en lyx. Nu närmar jag mig ett slut i en redigeringsfas som skulle må bra av lite konstruktiv feedback. Men det där med att låta någon läsa, det är inte enkelt. Vem eller vilka ska läsa? Och hur vill jag att texten ska läsa? Den som läser, ser den det som behöver ses?

Okej, en dag i taget. Jag är inte riktigt där än, men nästan. Och jag tror att det är därför jag tappat farten med min nuvarande redigering. Lite mer nu-tänk och skjut det där andra åt sidan. Nu.

 

 

Om att skriva

Skrivrapport manusskrivande

En liten skrivrapport, för jag ägnar ju inte bara dagarna åt sol och att leta topplisteböcker på loppisar… Under våren har jag ju gått en manusskrivarkurs på distans där ett manus blev färdigt precis till sista inlämningen. (Det vilar nu för kommande redigering.) Fick hela tiden feedback på texten av en skrivarpartner, medan jag kommenterade hans text. Ett bra sätt att arbeta. Så bra att jag inte ville sluta när kursen tog slut.

Som tur var ville även han fortsätta (Yippe!) och då han skriver fantasy, dvs en tegelsten (eller blir det en serie?), hade han ju bara kommit till början på sin story under kursen. Alltså fortsätter han och jag på egen hand nu. Jag hade min andra inlämning igår och fick iväg 14 sidor. Om några dagar kommer feedbacken och jag ser alltid framemot den. Nu när jag är i början på ett nytt projekt är det faktiskt med skräckblandad förtjusning som jag inväntar kommentarerna, för det är så himla pirrigt att testa något nytt 🙂

 

Om att skriva

Skriva nytt och skapa karaktär

Jag längtar efter att skriva nytt. Nu när jag går manusskrivarkursen arbetar jag med en text som jag redan har. Den behöver arbetas med och längre fram vet jag att jag behöver skriva nytt, fylla i luckor och så vidare. Än så länge har jag bara kommit några sidor. Jag har en och en halv vecka på mig tills inlämning. Då ska 20 sidor in.

De första 20 sidorna är viktiga. Här ska jag sätta prägel på hur hela berättelsen ska vara. Ursprungligen har min ena huvudperson varit på ett visst sätt, men jag vill göra henne mer levande. Inte bara som karaktär utan som person. Det är hon värd och det tror jag kan göra storyn bättre. Samtidigt slåss hon med sina ursprungliga karaktärs personlighet, den jag känner så väl sedan flera år tillbaka. Den här nya tjejen, hon och jag vi tar några stapplande steg tillsammans nu. Steg på en väg som visserligen är bekant, men det är nya ben som bär.

Det där med 20 sidor till första inlämning är inget tvång, och jag skriver hellre färre bra sidor till första inlämningen, än skickar in något jag inte är nöjd med. Tanken är ju att få så bra feedback som möjligt på det jag skriver, utifrån just att jag har skrivit så gott jag kan. Å andra sidan, är det först längre in i berättelsen som jag får möjlighet att skriva nytt, så desto snabbare jag tar mig dit, desto större borde skrivglädjen bli. Får se hur det utvecklar sig.

Om att leva, Om att skriva

Antagen – men är det rätt?

Fick ett brev från en folkhögskola om att jag är antagen till deras manusskrivarkurs. Jättekul! Men… Jag vet vet inte om det är den kursen jag vill gå. Har sedan ett tag haft siktet på en annan manuskurs på en annan folkhögskola, också på distans.

Kurserna skiljer sig åt. Den ena är en termin, den andra två. Den ena fokuserar på manusskrivandet, den andra blandar med övningar.

Vill jag skriva under en längre tid, och arbeta mer med skrivövningar? Eller vill jag skriva under en kortare tid och fokusera enbart på det manus jag vill arbeta med? Jag har ju gått ett antal skrivarkurser tidigare och gjort rätt många övningar under åren. Å andra sidan är det aldrig fel att öva på att skriva.

Kanske är det tidsaspekten som ska avgöra. Kort eller lång, en termin eller två.

Fast, tänk om jag inte kommer in. Jag har ju inte fått besked från den kortare kursen än. Och de kanske inte skickar besked förrän efter att jag ska ha anmält intresse eller ej för platsen jag fått.

Vill inte säga ja till en plats som jag sedan eventuellt tackar nej till, det känns inte rätt. Om jag ber snällt kanske jag kan få besked från den korta kursen i förväg… Hm… Fortsättning följer.