Bokbloggsjerka – Låt boken överraska

Gissa om jag undrade vilken dag det var i morse när jag tittade in hos Annika och inte hittade bokbloggsjerkan 🙂 Men några timmar senare var den på plats och allt var åter i sin ordning. Helgen kunde starta så smått. Och frågan Annika ställer är: Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Böcker som har spännande upplösningar eller oväntade vändningar, sådana böcker vill i alla fall inte jag få spoilade. Efter en del funderade kom jag att tänka på Marian Keyes This Charming Man och Anybody Out There och eftersom jag inte kunde välja en av dem får båda vara med. När jag läste dem uppskattade jag att man fick ledtrådar om hur det förhöll sig lite allt eftersom. Jag hade inte velat känna till hela handlingen och hur det verkligen var innan när jag läste dem.

Hemligheten på Mercy Close – Marian Keyes

När Hemligheten på Mercy Close kom ut för något år sedan och jag förstod att den handlade om den yngsta systern Walsh, i en familj där alla systrar har sin egen bok, blev jag riktigt sugen på att läsa. Och nu, äntligen har jag läst den.

Handling
Helen Walsh, privatdetektiv med trasslig ekonomi, en gudomligt snygg pojkvän och ett omöjligt uppdrag att hitta en försvunnen fd pojkbandsstjärna inför gruppens stora återföreningskonsert, har det inte lätt när hon samtidigt kämpar mot en nedbrytande depression. Att allt händer på samma gång, som att hon förlorar sin lägenhet och får flytta hem till föräldrarna och att detektivuppdraget ges av ett ex, eller att pojkvännens fd fru är alldeles för mycket hemma hos honom gör inte Helens tillvaro enklare.

Min reflektion
Systrarna Walsh har Marian Keyes berättat om sedan Vattenmelonen publicerades 1995 (1998 på sv.) om Claire. Därefter har vi berättelsen om Rachel (En oväntad semester), Margaret (Änglar) och Anna (Är det någon där?). Nu var det alltså dags för den tokiga och spontana lillasystern som alltid gått sina egna vägar utan att bry sig om vad andra säger. Helen har en skön stil helt enkelt och hennes attityd får mig att le stort. Att hon med dubbla känslor dessutom kämpar mot en depression som hotar att sluka henne ger boken ett allvar som jag inte väntade mig, fastän jag vet att Keyes böcker ofta har ett större djup än vad man först anar. Just det gillar jag med hennes författarskap, att hon inte låter bli att skriva om sådant som är svårt med livet, men att hon även använder humor och förpackar berättelserna i ett format som tilltalar många läsare.

Ändå kan jag inte låta bli att undra över Helens inställning. Hon charmar mig samtidigt som jag undrar om inte hennes depressiva sida tas för lätt på… Men det är också min enda invändning mot Hemligheten på Mercy Close. Berättartekniken är enkel och snyggt sammanvävd med glimtar av tidigare händelser som bidrar till att ge den helhet som behövs för att man ska förstå Helen. Romanen petar inte ner min Marian Keyes favorit En oväntad semester, men den tar sig rätt högt upp och lägger sig kanske på en tredje, fjärde plats… En bra sommarläsningsbok. Rekommenderas.

 

Bokbloggsjerka – Novellfavoriter?

I helgens bokbloggsjerka ställer Annika en fråga om noveller.

”Brukar du läsa noveller och/eller andra ”short stories”, vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall.”

Jag läser väldigt sällan noveller. För många år sedan tyckte jag det var kul med tidningen Mitt livs novell, med läsarnas egna berättelser. Eftersom jag undrade om det stämde, skickade jag in en novell som blev publicerad – wow liksom! Men efter det lade jag ner novellskrivandet, bortsett från ett försök för ett tag sen som inte gav resultat… Man ska nog sluta när man är på topp 😉

Två novellsamlingar jag kommer tänka på är Marian Keyes Under the Duvet, där de korta berättelserna påminner om kåserier, om jag minns rätt, och jag tror att de publicerats i någon tidning tidigare(?). Rolig läsning helt enkelt. Den andra novellsamlingen är Båten av Nam Le, en lovprisad samling noveller om människor från världens olika hörn. Jag var inte jätteimpad, men kan ha svårt för de där mest lovordade böckerna. Tycker ändå att Båten är värd att läsas just för sin komplexitet och mångsidighet. Plus att det är kul att ha läst någon av de där kulturella böckerna som ”alla” pratar om.

 

Hälsar ny följare välkommen också, tack för att du vill läsa min blogg!

 

Tematrio: Irländska författare

Då var det dags för Lyrans tematrio och den här veckan efterfrågar Lyran irländska författare. Det här med vad författare har för bakgrund brukar jag inte ha så bra koll på men kom snabbt att tänka på tre stycken, även om jag var tvungen att dubbelkolla att det verkligen stämde med en av dem, men här så…

1. Marian Keyes, författare till bla Vattenmelonen, En oväntad semester och senast Hemligheten på Mercy Close. Jag tycker att hon oförtjänt fått epitet chicklittförfattare, eftersom de flesta av hennes böcker är allt annat än ”tramsiga” med ämnen som kvinnomisshandel, depression och missbruk.

2. Maeve Binchy som bla skrivit Tara Road och Circle of Friends (vet inte vad de heter på svenska) och som jag inte läst så många böcker av. De två jag nämner här tycker jag var lättlästa och behaglig läsning, utan att de för den skull undviker svåra ämnen, men det finns en grundtrygghet och det är lätt att hålla på karaktärerna.

3. James Joyce som skrev Odysseus, denna tegelsten där han experimenterar med språket och är känd för de inre monologerna, även kallade stream of consciousness. Boken finns här hemma men det var flera år sedan jag bläddrade i den och har alltså ännu inte läst den. Någon gång så.