Böcker

Leka vuxen – Marica Källner

Att få läsa noveller som berör så som Marica Källners är en läslyx. De är påträngande, nakna och inkännande.

I Leka vuxen (2019) skildras glimtar av olika unga kvinnors vardag i de fjorton novellerna. Vi får ta del av viktiga pusselbitar i deras liv. Jag vill ropa åt några att de ska ta sig samman, att de ska säga ifrån. Åt andra ler jag igenkännande eller håller tummarna för dem. Ingen lämnar mig oberörd.

Kanske är favoriten ”I Cornelias fönster lyser en lampa”. Den handlar om en tjej som fyller arton vars mamma bjuder på middag där spriten är viktigare än födelsedagsbarnet. Men det är svårt att peka ut bara en. Samtliga har något som stannar kvar. Just därför behövde jag pausa i läsningen mellan dem. För att låta dem landa. Sjunka in.

Leka vuxen är drabbande. Vem är egentligen den vuxne? När blir vi vuxna? Hur många poäng måste samlas innan vi når till vuxendomen? Är den ens värd att sträva efter?

En tänkvärd titel till en tänkvärd samling välskrivna noveller. Rekommenderas!

Nyfiken på Leka vuxen? Du hittar den för inköp t.ex. här och här.

Marica Källner debuterade 2017 med Det som får plats, texter om skrivande och novellistik, som jag också kan rekommendera. Och som nog allt kan tilltala oss som skriver lite extra.

Stort tack till Marica Källner och Winai Books för recensionsexemplaret!

Om att läsa

Rec.ex Leka vuxen och böcker, böcker, böcker

Jag fick ett snyggt rec.ex. Leka vuxen av Marica Källner. Kanske du känner igen namnet? Hon var en av Debutantbloggarna 2017 och kom då ut med Det som får plats, en samling texter om skrivande och novellistik.

Tack till författaren och Winai Books för rec.exet.

Annars har har sedan flera veckor tillbaka läst ett gäng böcker (bland annat Aednan av Linnea Axelson, Stjärnfall, Lars Wilderäng och Johanna Thydells (M)ornitologen) men inte fått till några omdömen. Gissar att det snart lossnar, lusten (och tiden) att skriva om dem. Då kommer ni drunkna i bokreflektioner. 😉

Böcker

Det som får plats – Marica Källner

När jag fick möjligheten att recensera Marica Källners bok, Det som får plats, ville jag gärna det och tackade ja. Samtidigt frågade jag om det var okej för henne, eftersom vi är lite bekanta från Skrivpedagogutbildningen. Vi var visserligen inte i samma grupp och läste (nog) aldrig varandras texter, ändå kunde jag inte låta bli att fråga för att det inte skulle kännas fel.

Så är jag objektiv i min läsning? Kanske inte. Men hur ofta är jag det när det kommer till frågan om att ta emot recensionsex? Om jag inte tror att jag kan göra en bok av en svensk författare – ofta även debutant – rättvisa, tackar jag nämligen nej. Jag vill inte få en bok i handen som jag av olika anledningar så att säga riskerar att skriva ned.

Jag tog emot Det som får plats med stor nyfikenhet. Marica Källner hade under utbildningen genom sitt sätt att uttrycka sig kring sitt skrivande, och novellen speciellt, satt ord på sådant jag inte tänkt på. Det är så fint detta med skrivarkurser, att skrivandet ventileras och diskuteras av olika individer som befinner sig i olika skrivprocesser, som sätter ord på olika delar utifrån olika perspektiv och erfarenheter och hur det bidrar till att en själv utvecklas.

Varför skriver jag om detta? Jo, för att Det som får plats är en samling texter om skrivande och novellistik. I den problematiserar Marica Källner sitt skrivande. Hon gör det genom att bland annat skriva om novellen som en egen form och genre och varvar flera noveller med reflektioner. Ger exempel och tydliggör.

Jag tycker om båda delarna. Tänker att det är pedagogiskt. Att Det som får plats kan användas i skrivarkurser. Att vi som skriver kan läsa och stanna upp, fundera och ta en titt på vårt eget skrivande. Det är en bok för eftertanke, tänker jag. Novellerna upplever jag som raka och ärliga. Det finns en nakenhet och klarhet i språket som gör att jag kommer nära. Inte för att det betyder att jag förstår karaktärernas handlingar och motiv, men vad gör det? Om all läsning handlade om att förstå allt skulle det bli rätt trist i längden. Även det skriver Marica Källner förstås om.

Det som får plats är inte ens hundra sidor. Ändå är den fylld av matnyttigheter för en skrivande person – och även en läsande person. Jag kommer plocka fram boken ibland och begrunda skrivandet. Mitt eget och andras. Rekommenderas!

Marica Källner kan du t.ex. även följa på Debutantbloggen där hon skriver varje torsdag. Och är du lusten på att köpa Det som får plats, kan du t.ex. göra det här eller här.

 

Om att läsa

Det som får plats

Det här fina recensionsexemplaret trillade in här igår. Marica Källners Det som får plats. En samling korta texter om skrivande och novellistik.


Kanske tycker du att du känner igen namnet? Det kan vara för att du läst Maricas inlägg som hon varje torsdag bidrar med på Debutantbloggen.