Om att läsa, Om att leva

Bokmässan efter tre dagar

Lördagen helt klart bäst. Hittills. En dag kvar. Seminarierna i K-salarna var roliga, intressanta och sköna att ta del av. (Och nu tänker jag inte bara på de bekväma sätena en kan luta huvudet mot.) Fascinerande också att lyssna på författare från så olika delar av världen och med så olika böcker. Skriver mer om vilka en annan dag och delar med mig av ett seminarie nu.

Du känner kanske igen namnet, Markus Zusak. Det var han som skrev Boktjuven. Nu pratade han om sin nya bok. Brobygge med mördaren. Med tolv, tretton år mellan böckerna har det inte gått snabbt, skrivandet. (Ungefär som för Donna Tartt, hon med Den hemliga historien.) Hur som helst var det väldigt behagligt att lyssna på Zusaks härliga australienska accent. Halva nöjet typ.

Annars har jag försökt att promota mig själv. Och typ lyckats. En förläggare i en mindre monter med fina och viktiga böcker för bl.a. unga blev nyfiken. Dessutom, så mycket lättare att få spontan kontakt med folk och enkelt kunna presentera sig när ens t-shirt liksom talar för en. Träffade t.ex. en annan skrivpedagog från samma utbildning – fast hon hade gått den några år tidigare – som annars knappast hälsat på inkognito moi. Och så fick jag en pratstund med Pia Lerigon vars skrivarblogg jag följt i flera år, liksom podden Skrivdrömmar.

En dag kvar som sagt. Har du varit på bokmässan i år? Några guldkorn att dela med dig av i så fall? Eller gruskorn? 😉

(Du har väl inte missat min hemsida med lektörsläsningar, skrivcoachning och en skrivarkurs? För att inte tala om bra skrivtips? http://www.helenaaskrivcoach.com)

Böcker

”Boktjuven” – Markus Zusak

BoktjuvenGenom Dödens ögons får vi följa en 11-årig flicka i Nazityskland när kriget börjar. Hon är Boktjuven och Markus Zusaks berättelse på nästan 600 sidor kan läsas av barn såväl som vuxna.

Liesel flyttar till ett fosterhem efter att hennes mamma lämnat bort henne. Mardrömmar stör  sömnen och fosterpappan Hans gör vad han kan för att trösta. Tillsammans börjar de en resa genom orden. Ingen av dem läser väl, men Liesel förtrollas av ordens magi och fosterpappan har förmåga att se hennes behov, oavsett vad det gäller. Sakteligen blir hon en god läsare. Böckers dragningskraft får henne att stjäla en från ett bokbål, någon ser detta och ger Liesel senare tillgång till en hel värld av ord.

Flickan Liesels värld består förutom av orden och de nya föräldrarna, dessutom av grannpojken Rudy, äventyret att stjäla mat för att stilla hunger, en jude i källaren, Hitlers krig och sitt uppdrag att hämta och lämna tvätt åt sin fostermamma. Kriget gör världen svår och det underlättar inte att  hon bor på den fattigaste gatan i staden.

Med Döden som berättare skulle historien kunnat varit mörkare, men det är en empatisk Döden som tittar på jorden och förundras över vad som händer i världen under de här åren. När Döden hämtar själar görs det med varsamma händer. Vi får också en förvarning från Döden om att en bomb kommer falla över Liesels gata och Döden kommer komma dit. Det är oundvikligt.

Till en början var mitt läsmotstånd stort. Jag läste några sidor, lade bort boken med en suck pga det tunga ämnet. Det finns stycken som sticker ut, ungefär som korta ingresser, i brist på annan beskrivning, som lyfter upp texten på olika sätt, som förtydligar, förklarar och informerar. Inledningsvis tyckte jag inte alls om dem, eller berättelsen, men efter dryga 100-talet sidor var jag fast. Historien fängslar och berör. Jag tycker om att vi följer vardagen i Nazityskland ur en liten flickas ögon. Jag tycker om karaktärernas trovärdighet och jag tycker om att Dödens berättarton är så varm. Rekommenderas.