Böcker

How I Live Now – Meg Rosoff

how-i-live-now-meg-rosoffMeg Rosoff fick ALMA-priset 2016. Hon debuterade 2004 med How I Live Now, en dystopisk ungdomsroman. Den valde vi i bokcirkeln och jag vet inte om jag skulle valt den själv, men den gav en stunds intressant läsning så jag ångrar inte bokcirkelns val.

Handling
Daisy skickas till sin döda mammas släkt i England. Där lär hon känna Edmond, sonen i familjen, en av tre pojkar. Han har en syster också som tyr sig till Daisy som hon om vore en efterlängtad syster. Mostern åker bort för jobbet och då utbryter kriget. Ensamma att klara sig på egen hand på gården gör de vad de kan och har ett rätt gott liv, trots matransoner och kriget som tycks bre ut sig. Edmond och Daisy blir ett par, oskiljaktiga och utan en tanke på att de kan komma att bli tvungna att lämna sin oas, eller varandra.

Reflektion
Meg Rosoff har ett speciellt språk. Även handlingen förvånar mig lite. Det händer inte alltid så mycket och jag till och med skummar igenom ett par partier för att jag upplever att jag inte kommer vidare. Berättelsen sker utifrån Daisys jag-perspektiv och allt berättas så som hon betraktar det. Så här:

I’m coming off this plane, and I’ll tell you why that is later, and landing at London airport and I’m looking around for a middle-aged kind of women who I’ve seen in pictures who’s my Aunt Penn. […]  Anyway, I’m looking and everyone’s leaving and there’s no signal on my phone and I’m thinking Oh Great, I’m going to be abandoned at the airport so that’s two countries they don’t want me in, when I notice everyone’s gone except this kid who comes up to me and says You must be Daisy. And when I look relieved he does too and says I’m Edmond.

Här har Daisy en lite mer humoristisk ton än senare, av förklarliga skäl. Inte lätt att hålla humöret uppe när kriget gör allt svårt och eländigt. Men annars tycker jag språket var svårt att ta till sig. Att jag bytte från svenska (Så har jag det nu) till engelska efter de första kapitlen underlättade dock, så ska du läsa den tycker jag du ska välja originalspråket.

sa-har-jag-det-nu_meg_rosoffHow I live Now var mer intressant än spännande. Det var ingen bladvändare och det var ingen lätt läsning direkt då ämnet är tungt. Viktigt men lite jobbigt att stanna i. Jag har svårt att säga exakt vad som inte tilltalar mig, men kanske att karaktärerna upplevs ytliga. Beror det på att jag som läsare hela tiden befinner mig i Daisy? Kanske. Oavsett vad jag tyckte om How I Live Now blir jag i alla fall nyfiken på Meg Rosoff som författare och hennes andra böcker och hur den som kommer ut nu i februari är. Vill du läsa något annorlunda i genren dystopi som inte är likt Hungerspelsböckerna eller The Maze Runner-serien då ska du verkligen läsa den här.

En bok att köpa? Du hittar den t.ex. här och här. Och så på biblioteket förstås.

 

Om att läsa

Januariläsning: Debutanter och prisvinnare

Året har läsningsmässigt börjat sådär. Jag har en tanke om att läsa tre böcker per månad. I år vill jag också läsa några tegelstenar som väntat på mig ett tag, bl.a. Stephen Kings Det och Donna Tarts Steglitsan. En tegelsten tänker jag kan vara godkänd för en månadsläsning eftersom den lätt kan motsvara tre böcker eftersom jag ofta läser ungdomsböcker som kanske ligger på dryga 200 sidorna. I övrig låter jag bli att delta i läsutmaningar, utan kör mina egna.

wolff-lina_manga-manniskor-dor-som-duJag började förresten året med en omläsning av Johanna Lindbäcks Min typ brorsa. Undrar inte om jag tyckte ännu bättre om den vid den här omläsningen. Annars har jag läst novellsamlingen  Många människor dör som du, Lina Wolffs debut från 2009. Egentligen ville jag läst hennes senaste, De polygotta älskarna, men den hann jag inte få i tid från biblioteket till kursen. Tyvärr är inte noveller min grej. Eller så har jag inte stött på rätt sorts novellförfattare än.

Jag håller dessutom på med Meg Rosoffs Så har jag det nu. Den ska vi läsa i bokcirkeln och jag är återigen inte helt förtjust. Borde begripit att en ungdomsbok som väljs av bokcirkelns deltagare inte faller mig i smaken. De har en mer ”finkulturell” approach till litteratur än mig. 😉

sa-har-jag-det-nu_meg_rosoffMeg Rosoff fick i alla fall ALMA-priset 2016. Eftersom jag inte läst någon av hennes böcker uppmärksammade jag aldrig henne när det begav sig men så här låter en del av juryns motivering till att hon fick priset:

Meg Rosoff debuterade 2004 med den dystopiska ungdomsromanen How I Live Now (Så har jag det nu) som blev en omedelbar succé och har sedan dess skrivit ytterligare sex ungdomsromaner, ett par bilderböcker och en vuxenroman. Detta är ett mångskiftande författarskap som inte lämnar någon oberörd, vare sig unga eller vuxna läsare.

Jag håller tummarna för att jag tar mig igenom Så har jag det nu innan januari är slut. (Den jag förresten reserverat på biblioteket på engelska men verkar få vänta på att få den… Typiskt, jag tror den är lättare att ta till sig på originalspråket eftersom det är rätt speciellt.) Någon bok hoppas jag kunna recensera här i januari månad. Jag blev nämligen tvungen att lämna tillbaka Wolffs Många människor dör som du p.g.a. kö på biblioteket och hann inte läsa två (tre?) noveller. Det känns märkligt att recensera något jag inte läst klart. Kanske en liten reflektion kan vara på sin plats ändå? Återkommer.