Om att läsa

Januariläsning: Debutanter och prisvinnare

Året har läsningsmässigt börjat sådär. Jag har en tanke om att läsa tre böcker per månad. I år vill jag också läsa några tegelstenar som väntat på mig ett tag, bl.a. Stephen Kings Det och Donna Tarts Steglitsan. En tegelsten tänker jag kan vara godkänd för en månadsläsning eftersom den lätt kan motsvara tre böcker eftersom jag ofta läser ungdomsböcker som kanske ligger på dryga 200 sidorna. I övrig låter jag bli att delta i läsutmaningar, utan kör mina egna.

wolff-lina_manga-manniskor-dor-som-duJag började förresten året med en omläsning av Johanna Lindbäcks Min typ brorsa. Undrar inte om jag tyckte ännu bättre om den vid den här omläsningen. Annars har jag läst novellsamlingen  Många människor dör som du, Lina Wolffs debut från 2009. Egentligen ville jag läst hennes senaste, De polygotta älskarna, men den hann jag inte få i tid från biblioteket till kursen. Tyvärr är inte noveller min grej. Eller så har jag inte stött på rätt sorts novellförfattare än.

Jag håller dessutom på med Meg Rosoffs Så har jag det nu. Den ska vi läsa i bokcirkeln och jag är återigen inte helt förtjust. Borde begripit att en ungdomsbok som väljs av bokcirkelns deltagare inte faller mig i smaken. De har en mer ”finkulturell” approach till litteratur än mig. 😉

sa-har-jag-det-nu_meg_rosoffMeg Rosoff fick i alla fall ALMA-priset 2016. Eftersom jag inte läst någon av hennes böcker uppmärksammade jag aldrig henne när det begav sig men så här låter en del av juryns motivering till att hon fick priset:

Meg Rosoff debuterade 2004 med den dystopiska ungdomsromanen How I Live Now (Så har jag det nu) som blev en omedelbar succé och har sedan dess skrivit ytterligare sex ungdomsromaner, ett par bilderböcker och en vuxenroman. Detta är ett mångskiftande författarskap som inte lämnar någon oberörd, vare sig unga eller vuxna läsare.

Jag håller tummarna för att jag tar mig igenom Så har jag det nu innan januari är slut. (Den jag förresten reserverat på biblioteket på engelska men verkar få vänta på att få den… Typiskt, jag tror den är lättare att ta till sig på originalspråket eftersom det är rätt speciellt.) Någon bok hoppas jag kunna recensera här i januari månad. Jag blev nämligen tvungen att lämna tillbaka Wolffs Många människor dör som du p.g.a. kö på biblioteket och hann inte läsa två (tre?) noveller. Det känns märkligt att recensera något jag inte läst klart. Kanske en liten reflektion kan vara på sin plats ändå? Återkommer.

 

Böcker, Om att läsa

Min typ brorsa – Johanna Lindbäck

Min typ brorsa handlar om Nina som får en ny familj samtidigt som gymnasiet börjar. Ninas mamma har träffat en man via nätet och de bestämmer sig för att flytta ihop. Nina som varit enda barnet i alla år och ensam med sin mamma i flera, blir syster till den nya mannens söner, till Wille som är två år äldre och till Daniel ett halvår yngre.

Författaren Johanna Lindbäck beskriver den nya vardagen utifrån Nina och Daniels perspektiv, glimtar från deras liv, tankar och känslor. Inte kan man väl gilla sin låtsassyrra eller låtsasbrorsa mer än som ett syskon? Och vad innebär det egentligen att vara kär, eller att bara trivas ihop med någon? Vad är vad?

En ungdomsbok som gav mig några goa skratt men mest skön och mysig läsning. Karaktärerna är noggrant beskrivna, lite tonårs- eller föräldraklyschiga emellanåt kanske, men det gör inget. Vi tillhör nog alla ett eller flera fack och spelar våra roller mer eller mindre medvetet. Vad gör väl det? Min typ brorsa genomsyrades av en mysig charm som gjorde mig glad. Så min rekommendation blir; läs och njut.