Böcker

My Not So Perfect Life – Sophie Kinsella

I Sophie Kinsellas senaste bok, My Not So Perfect Life, möter vi Katie, som kallar sig Cat på nya jobbet i London. Hennes liv är inte så där glamoröst som hon vill göra gällande på sociala medier när hon fotar andras mat på caféer eftersom hon inte har råd att göra lika flashiga val.

Katie arbetar med reklam, och är lägst i rang på kontoret, trots fin utbildning och många bra idéer. Chefen är inte särskilt omtyckt av teamet, okänslig och snurrig som hon är. Inte ser hon heller att Katie/Cat har stor potential. Förvecklingar, en snygg ung man, bittra kollegor och en mycket vimsig chef är några av ingredienserna som leder fram till att Katie sägs upp. Bara att flytta hem till landet och pappa efter oändliga försök till en ny karriär. Fast så illa är det inte hemma för där startas en Glamping upp och Katie upptäcker att hon har chansen till hämnd på chefen. (Glamping = Glamourös camping för folk som vill leva lantliv med all lyx de är vana vid.)

Jag gillar titeln, My No So Perfect Life och att temat speglas genom boken, som vad vi ser på sociala medier inte är någon vidare sanning om våra liv. Katie är uppslukad av tanken om att det hon visar utåt måste vara perfekt, eftersom alla andras liv verkar perfekta. Att bli av med jobbet och bli tvungen att återvända hem passar inte in i hennes bild av vem hon vill vara, men hon upptäcker efter ett tag vem hon faktiskt är. Katie, inte Cat. Någon som står upp för andra.

Jag höll på att sluta läsa mitt i. Tyckte det blev för plumpt, för pinsamt och för otroligt. Men jag tog mig igenom och det är jag glad för, då den ändå har något mot slutet som är rätt fint. My Not So Perfect Life är ingen ny Kinsellafavorit. Trist, för jag tyckte den lät så lovande.

Vill du läsa mer om den? Kanske köpa? Kika då in här eller här.

 

Om att läsa, Om att skriva

Läsa läsa läsa. Och skriva.

​Jag har köpt böcker på nätet (det händer extremt sällan). Jag ville ha The Mangle Street Murders på engelska och den hittade jag varken på biblioteket eller i någon butik (inte för att jag letade jättenoga, men ändå). My Not So Perfect Life köpte jag för att det var länge sedan jag köpte en ny Kinsella och tyckte att denna senaste lät kul.

Men innan jag tar mig an dessa två ska jag läsa klart fjärde Harry Potter. The Goblet of Fire. Jag älskar inledningen på den. Den, liksom boken i sig, är mycket mörkare än de tidigare och språket upplever jag som tajtare, även om texten tenderar att flyta ut med tanke på att boken är drygt dubbelt så tjock som de föregående. Men vad gör det när läsningen ger så mycket? Det är underhållande, spännande och klurigt.

Annat som sväller ut i textväg är mitt eget manus. Jag har (som jag nämnt tidigare) lagt till några scener efter ena testläsarens önskemål och nu även ett helt nytt kapitel.

Nytt kapitel

I flera veckor funderade jag på feedbacken. Borde jag lägga till, borde jag låta bli…? Jag funderade på vad jag skulle skriva, vad som kunde behöva fyllas på. Det ledde efter ett tag till en tanke om en scen. En scen som blev ett kapitel. Och som nu ingår i manuset.

Och med de tillagda avslutande kapitlen har jag ett snart färdigt manus som i nuläget är på över 61 000 ord och 200 sidor. Första delen i min duologi (dystolopi/dystologi – hur som helst). Yay!