Om att läsa, Om att skriva

Om skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer

Jessica Schiefauer (När hundarna kommer, Pojkarna – Augustprisvinnare båda två) talade igår på Härlanda kulturhus Kåken om när skrivandet låser sig och om hur det är att få ihop sitt skrivande jag med författarjaget, dvs den person som är ute och föreläser, håller workshops mm.

Schiefauer inledde med att berätta om sin debutbok, Om du var jag, som hon kämpade med i tio år innan den antogs av förlag efter uppemot trettio refuseringar. En bok som inte väckte jättemycket uppmärksamhet och Schiefauer kunde skriva vidare utan att livet förändrades alltför mycket. När Pojkarna kom 2011 blev den nominerad till Augustpriset i kategorin barn-ungdomslitteratur och vann. Allt förändrades. Tankar om att skriva lika bra, ja bättre, kom. Något hon menar är förödande för skrivandet – vilket känns rätt lätt att förstå. (Nu vet vi ju att När hundarna kommer blev minst lika bra, och om inte ännu bättre i mitt tycke.)

Hon pratade om vem hon är när hon skriver och vem hon är utåt. Schiefauer skiljer på dessa två författarjag och menade att författarskapets olika världar tenderar att krocka. Den sociala personen som syns och den skrivande personen som ingen egentligen ser måste samsas om utrymmet. Så hon gör vad hon kan för att inte blanda dessa världar. När hon skriver gör hon bara det. Då blir hon hemma för att skriva och bokar av sina uppdrag.

Skrivarjaget menade hon kan få vänta på en idé. En evig källa till inspiration och uppslag tyckte hon att radio P1 gav. Alla olika program där som tar upp otroligt vitt skilda ämnen. Dessutom fann hon andra skrivande vänner ovärderliga. Rätt sorts skrivande vänner då. Schiefauer berättade att hon har en sådan skrivarvän i författaren Elin Boardy. En skrivarrelation hon kallar Bläckäktenskap – någon som alltid finns där i skrivandet, som ger feedback och respons och förstår.

Jag tänker på hur olika vi är, vi som skriver. Som vi ju är som människor i stort. Jag tyckte föreläsningen lät intressant och var nyfiken på att höra Jessica Schiefauer berätta mer om sitt författarskap. Med två lästa böcker av tre har jag sett att hon kan skriva rätt annorlunda eftersom böckerna skiljer sig åt. En som är mer fantasifull och drömsk i sitt berättande (Pojkarna), medan den andra är mer konkret och rak (När hundarna kommer), men nog så insiktsfull som den första. Schiefauers föredrag uppfyllde mina förväntningar och gav lite mer än så. Det märks att hon är van vid att berätta om sig själv och sitt skrivande, så det var lätt att lyssna och hennes tema väckte en del funderingar om mitt eget skrivande.

Inspiration är inget jag upplevt ett bekymmer med. Inte skrivkramp heller. Motstånd javisst, men inte så att jag känt att jag inte kan skriva. Skillnaden är förstås att jag inte är utgiven. Vem vet, kanske det låser sig om det sker. Att jag en dag sitter här och inte får en endaste idé eller klarar att ta hand om de sju, åtta idéer som ligger och väntar på att bli ”riktiga” böcker. Men oavsett vad jag känt och upplevt i mina skrivprocesser, tycker jag alltid att det är fascinerande att höra andra berätta om sitt skrivande och sina processer.

Alla tankar Jessica Schiefauer väckte får inte plats i ett enda inlägg så det kommer mer om henne och vad jag kom att tänka på i mitt eget skrivande, hur en inspireras av olika förebilder och vad som får en att gå igång. Men vad gäller P1, någon mer som använder radion eller medier likt detta för att finna inspiration? Det var i alla fall första gången jag fick det förslaget som tips för att bota skrivkramp. 🙂

 

Böcker

När hundarna kommer – Jessica Schiefauer

wpid-nar-hundarna-kommer.jpgNär hundarna kommer fick Augustpriset 2015 i kategorin barn/ungdom (när ska den kategorin förresten splittras – en kan inte jämföra en bilderbok för småttingar med litteratur för unga vuxna!) och Jessica Schiefauers bok är väl värd sitt pris. Inte nog med att boken bygger på verkliga händelser då 14-årige John Hron blev misshandlad till döds. Den är dessutom otroligt fint skriven med oändligt mycket omtanke om att visa vilka vi är, med alla våra bra och dåliga sidor, och vad en kris kan göra med oss.

Handling
Som sagt, När hundarna kommer bygger på en verklig händelse i Kungälv 1995 då nynazistiska strömningar var starka och en pojke misshandlades till döds eftersom han tog motstånd till detta och inte ville göra ett antal killar till lags.

I Schiefauers bok får vi följa ett ungt förälskat par, en lillebror som får en ny vän och läsa om kampen att vara sig själv sann. Hur svårt det är med känslor, att inte vilja såra och eller utsätta sig själv för andras nycker. Och så får vi vara med om något av det värsta som kan hända. När någon dödar en annan människa. Och vad som sker därefter. Hur det blir för de anhöriga till gärningsmannen. Även detta beskriver Schiefauer mycket väl.

Reflektion
Jag kastas 20 år tillbaka i tiden. Till när vi solade i trädgårdarna och grannarnas högtalare spred nationalistiska sångtexter. När en gick i skolan omgiven av Torshammarna i läderband runt halsen på både killar och tjejer. När en om kvällarna cyklade förbi killarna som klampade fram i tunga kängor med stolta resta huvuden utan hår.

En del tyckte att modet var snyggt, att låtarna var sköna, att bootsen var praktiska med stålhättan som skyddade (mot vad?). Hur många förstod vad de ställde sig bakom? Vad för sorts åsikter de närde?

När hundarna kommer behandlar ett ämne så viktigt att ord inte räcker till. Och inte bara att det sker i vårt samhälle igen gör boken aktuell. Det jag gillar är att Schiefauer fångar människan bakom dådet och människorna bakom människan som gjorde det. För som jag nämnde finns de anhöriga alltid kvar. Anhöriga som undrar hur det kunde bli som det blev och vad de kunde gjort annorlunda. Deras kris känns. Och jag känner med dem. Att säga att det skulle aldrig kunna hända mig eller min familj, är något jag lärt mig vara försiktig med. I mitt jobb har jag sett allt för många av oss ”vanliga” utstå det mest otänkbara. Det kan hända mig. Det kan hända dig.

Det tunga ämnet till trots flyter orden över sidorna med en nästan poetisk känsla. Boken är lättläst. (För ett utdrag kan du kika in på min Smakebit.) Jag bävade en aning för att läsa, och tänkte att jag inte skulle orka. Men det gick bra. Och jag hoppas att alla ger den en chans. Är du det minsta intresserad så läs. Jag tror inte du ångrar dig.

Rekommenderas!

 

Kanske är När hundarna kommer en bok du funderat på att köpa? Då kan du hitta den t.ex. här eller här. Annars har biblioteket den. Fast där kan det förstås vara kö. Det var det i alla fall för mig. Men den som väntar på något gott… 😉

Frågor

En smakebit på söndag – När hundarna kommer

wpid-nar-hundarna-kommer.jpgNär hundarna kommer är Jessica Schiefauers Augustprisbelönade bok från förra året. Här är ett utdrag från början av boken.

Så går han ner mot busstationen. Isak ser efter honom, funderar på om det är bäst att gå eller att stå kvar, när Ruben vänder sig halvt om och ropar något.
– Du, det är fest nästa lördag! Vid sjön. Ska du dit, eller?
Isak pekar på sig själv.
-Jag?
Han slår sig själv i pannan med handflatan för att visa hur korkad Isak är.
-Vem annars, ditt jävla stolpskott!
Isak tvekar, kisar. Så nickar han.
-Kanske. Jag får se. Jo, det ska jag nog.
(s.19)

Och en kort smakebit också som sätter tonen så fint för hur boken kan kännas i väntan på det svåra.

Det är kyligt i luften, snart kommer skymningen och sedan kommer gryningen och därefter kommer skymningen igen, och det verkar inte bli mycket mer av livet än så.
s.23

Fler smakebitar hittar du hos Mari. Om du är med själv, tänk på att undvika spoilers 😉 Trevlig söndag!

en smakebit på söndan

Om att läsa

Augustpriset barn- ungdom 2015

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer. En bok jag inte läst själv men som jag självklart varit nyfiken på länge. Och nyfikenheten minskar ju inte direkt nu, om man säger så 🙂
image