Böcker

Om du var jag – Jessica Schiefauer

Sådär ja, då har jag läst Jessica Schiefauers debutbok, Om du var jag. När jag lyssnade på henne i höstas på en författarlunch, berättade hon att hon blivit refuserad trettio gånger innan boken blev antagen. Men hon skrev om, och ändrade och ja, det blev ju riktigt bra till slut.

Om du var jag handlar om Agnes och Louise som bor ihop och är bästa vänner. Gymnasiet är på väg att avslutas och Louise pratar om att lämna jobbet på strippklubben där hon står i garderoben, svart, och dra till Grekland och jobba där. Självklart vill hon ha med Agnes. Agnes är inte lika övertygad, och när en kille kommer in i bilden, blir tvekan än större. Fast enligt Louise är han inget att ha, bara någon som utnyttjar. Agnes vet inte vad hon ska tro, och lyckan är gjord när han visar intresse för henne.

Killar, fester, vänner, att gå sin egen väg och göra det som är bra för en själv, inga lätta saker att hantera där i början av vuxenlivet. Schiefauer skildrar ambivalensen i ett bästisskap, när killar kommer i vägen för vänskap och hur svårt det kan vara att se en sanning. Vissa saker är för jobbiga att inse, då blundar man hellre.

Det är snart tio år sedan ungdomsromanen Om du var jag kom (2009) och därefter har ju hennes nästa två böcker Pojkarna (2011) och När hundarna kommer (2015) fått Augustpriset i barn- och ungdomskategorin. De behandlar, liksom denna första, svåra ämnen men de gör det på ett mer konstfullt och genomarbetat sätt. Ändå, det är ingen tvekan om saken i denna debut att Schiefauer kan skriva. Karaktärerna engagerar och handlingen, som egentligen är rätt tunn, fängslar i sin träffande skildring av hur en vänskap som verkar skriven i sten kan förändras. Rekommenderas.

 

En bok att köpa? Du hittar Om du var jag t.ex. här och här.

Om att läsa, Om att skriva

Om skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer

Jessica Schiefauer (När hundarna kommer, Pojkarna – Augustprisvinnare båda två) talade igår på Härlanda kulturhus Kåken om när skrivandet låser sig och om hur det är att få ihop sitt skrivande jag med författarjaget, dvs den person som är ute och föreläser, håller workshops mm.

Schiefauer inledde med att berätta om sin debutbok, Om du var jag, som hon kämpade med i tio år innan den antogs av förlag efter uppemot trettio refuseringar. En bok som inte väckte jättemycket uppmärksamhet och Schiefauer kunde skriva vidare utan att livet förändrades alltför mycket. När Pojkarna kom 2011 blev den nominerad till Augustpriset i kategorin barn-ungdomslitteratur och vann. Allt förändrades. Tankar om att skriva lika bra, ja bättre, kom. Något hon menar är förödande för skrivandet – vilket känns rätt lätt att förstå. (Nu vet vi ju att När hundarna kommer blev minst lika bra, och om inte ännu bättre i mitt tycke.)

Hon pratade om vem hon är när hon skriver och vem hon är utåt. Schiefauer skiljer på dessa två författarjag och menade att författarskapets olika världar tenderar att krocka. Den sociala personen som syns och den skrivande personen som ingen egentligen ser måste samsas om utrymmet. Så hon gör vad hon kan för att inte blanda dessa världar. När hon skriver gör hon bara det. Då blir hon hemma för att skriva och bokar av sina uppdrag.

Skrivarjaget menade hon kan få vänta på en idé. En evig källa till inspiration och uppslag tyckte hon att radio P1 gav. Alla olika program där som tar upp otroligt vitt skilda ämnen. Dessutom fann hon andra skrivande vänner ovärderliga. Rätt sorts skrivande vänner då. Schiefauer berättade att hon har en sådan skrivarvän i författaren Elin Boardy. En skrivarrelation hon kallar Bläckäktenskap – någon som alltid finns där i skrivandet, som ger feedback och respons och förstår.

Jag tänker på hur olika vi är, vi som skriver. Som vi ju är som människor i stort. Jag tyckte föreläsningen lät intressant och var nyfiken på att höra Jessica Schiefauer berätta mer om sitt författarskap. Med två lästa böcker av tre har jag sett att hon kan skriva rätt annorlunda eftersom böckerna skiljer sig åt. En som är mer fantasifull och drömsk i sitt berättande (Pojkarna), medan den andra är mer konkret och rak (När hundarna kommer), men nog så insiktsfull som den första. Schiefauers föredrag uppfyllde mina förväntningar och gav lite mer än så. Det märks att hon är van vid att berätta om sig själv och sitt skrivande, så det var lätt att lyssna och hennes tema väckte en del funderingar om mitt eget skrivande.

Inspiration är inget jag upplevt ett bekymmer med. Inte skrivkramp heller. Motstånd javisst, men inte så att jag känt att jag inte kan skriva. Skillnaden är förstås att jag inte är utgiven. Vem vet, kanske det låser sig om det sker. Att jag en dag sitter här och inte får en endaste idé eller klarar att ta hand om de sju, åtta idéer som ligger och väntar på att bli ”riktiga” böcker. Men oavsett vad jag känt och upplevt i mina skrivprocesser, tycker jag alltid att det är fascinerande att höra andra berätta om sitt skrivande och sina processer.

Alla tankar Jessica Schiefauer väckte får inte plats i ett enda inlägg så det kommer mer om henne och vad jag kom att tänka på i mitt eget skrivande, hur en inspireras av olika förebilder och vad som får en att gå igång. Men vad gäller P1, någon mer som använder radion eller medier likt detta för att finna inspiration? Det var i alla fall första gången jag fick det förslaget som tips för att bota skrivkramp. 🙂