Böcker, Om att läsa

Läst om The Host – analyserar byggklossar

Jag har återigen läst Stephenie Meyers The Host (2008) Tredje läsningen tror jag. Det här är en bok jag gillar. även om jag inte är lika frälst som vid första läsninge. Utifrån några av skrivhantverkets byggklossar tog jag mig därför en funderare på vad som gör att jag gillar den och inte.

Anslaget är starkt. Första kapitlet får mig att förstå vad boken kommer handla om. Det är annorlunda, fascinerande och spännande.

Sedan har vi empati. Jag känner FÖR och MED huvudkaraktären. Som kan sägas vara två karaktärer, eftersom samma kropp delas av två själar. Så jag känner för båda och vill att det ska gå dem båda väl. En röd tråd som går genom hela boken.

Dramaturgin sitter nästan som en smäck. Tittar vi på bågarna, eller akterna, ligger topparna/vändningarna ungefär runt de där 25, 50 och 75 procenten. Fast det händer aningens för mycket mot slutet.

Det finns partier som kunde varit färre och/eller kortare. Ibland fick jag lust att skrika: ja, jag vet. Gå vidare! Inte bästa betyget eftersom det bidrar till att dra ner tempot. (Inte helt ovanligt för Meyer förresten. I de två sista böckerna i The Twlight Saga hade handlingen tjänat på att strykningar gjorts. Rejält. Synd att ingen redaktör tagit i med hårdhanskarna. Bara för att Meyer är bestsellerförfattare får hon ju inte komma undan med vad som helst.)

I övrigt dras jag med i handlingen, bland annat eftersom mycket står på spel för huvudkaraktären. Och att spela på läsarens känslor och rädslor gör Meyer ofta. Vi har t.ex. triggers som ensamhet, att vara övergiven, förföljd, utsatt för våld och inte veta vem man kan lita på.

Karaktärerna då. Njae. Inte de mest runda figurer jag stött på. Men det finns utvecklings- och förändringspotential hos flera av dem, och förstås hos huvudkaraktären. Vissa karaktärer överaskar en liten aning med att gå från onda till goda medan andra förväntas göra detta. Ingen går dock från att vara god till att bli ond. Det hade varit lite kul. Men hör nog inte hit. Några stannar på status quo. Funkar rätt bra det med.

Vad det gäller det subtila är Meyer inte den bästa på detta. Trots att det är en ungdomsbok/ung-vuxen-bok, och viss osubtilitet kan vara förlåtet, är mycket väldigt övertydligt. Och repetetivt. Som sagt, jag hade gärna sett en del strykningar eftersom jag upplever flera scener som upprepande.

Och så dialogerna. Vissa upplever jag som om de förmedlar något jag redan läst, andra överaskar och skapar spänning, ger något nytt och för handlingen framåt. Jag tycker dialogerna fungerar, men kan vara mindre känslig för kvaliteten i dem eftersom jag läst på engelska och därmed troligen är mindre uppmärksam på nyanser som jag skulle uppfatta i svenskan. Det svåra här är återigen att karaktären är en kropp med två personer i den. Deras dialoger med varandra (en sorts inre dialoger – japp dialoger, inte monologer, de är ju två) tenderar att bli upprepande. Återigen, var var den där redaktören som skulle strukit/ändrat för att tajta till och vässa?

Språket flyter på. Texten är inte svår att läsa, orden enkla, och meningarna varken långa eller tillkrånglade med flera bisatster. Det finns inga omfattande målande beskrivningar, utan miljöerna byggs genom enklare detaljer och kort information. På så vis är det lätt att ta till sig dem. Vid några få tillfällen skulle jag faktiskt önskat lite längre platssättningar, för jag förstår inte omgivningen och hur karaktären befinner sig i förhållande till andra och annat. Men det reagerar jag främst på mot slutet. För då upplever jag att Meyer frångår mycket av det gestaltande. Det blir mer av tell, istället för show. Kan hända att Meyer drabbats av att vilja avsluta sin bok. För i några av de avslutande kapitlen tycker jag att hon frångår sin berättarstil. Det blir stressat.

Så, det får räcka. Några av skrivhantverkets byggklossar som jag kom att tänka på i min minianalys av vad som gör att jag gillar boken och får mig att läsa vidare. Liksom vad jag tycker kunde ha gjorts bättre.

Boken är på 617 sidor. Eftersom den ger några dagars läsning, som kan ägnas åt nya böcker, är jag inte helt säker på att det blir en fjärde läsning. Men vem vet, om tio år kanske jag glömt bort handlingen och minns att jag gillat den förr, bara för att plocka upp den igen. Frågan är om mitt då nästan femtio-åriga jag skulle gilla den alls?

Har du läst den? Vad tyckte du i så fall? Finns här något du tycker inte stämmer med din uppfattning?

Som film fungerar handlingen ok, men den kan inte mäta sig med boken. Ingen bestsellerfilm direkt alltså. 😉
Annonser
Om att läsa

Läsa om i sommar

Eftersom läsningen går trögt tänkte jag att det kan vara idé att läsa om. Alltså läsa böcker jag redan läst.

Bortsett från ett fåtal reserverade böcker från biblioteket är det få nya böcker som verkligen lockar till läsning. Visst hör jag talas om spännande titlar men det är ändå inte tillräckligt. Inte så att jag nosar reda på dem i alla fall.

Omläsning som lockar är t.ex. trilogin The Hunger Games och Stephenie Meyers The Host. Samtliga rejält tjocka, så de borde kunna täcka in sommarens läsning rätt bra. Och förhoppningsvis ge lite plats över till redigerandet, och kanske även till annat. 😉

Hur gör du när läslusten tryter? Struntar i det? Väntar in den? Ser till att jaga bort den?

Om att läsa

Bokstatistik i det senaste

När jag tittar hur många böcker jag listat de sista månaderna är antalet rätt skralt. Men jag läser ju fler böcker än de jag listar. De som kommer med där, under Läst 2014 är de jag bloggat om. T.ex. har jag läst Emma Granholms Ett nytt liv på köpet för bara någon vecka sedan. Den bloggade jag om för två år sedan. Den var helt klart värd en omläsning. Tyckte till och med bättre om den nu, när jag var lite bekant med den.

Många bokbloggare läser ju en väldigt stor mängd böcker. De tittar nog inte lika mycket på film och tv-serier som jag gör. Det sänker helt klart min lässtatistik, men jag ändrar ingenting. Jag läser när jag läser och jag tittar på vad jag tittar på när jag tittar på det – om ni förstår vad jag menar? 😉

 

 

Filmer, Om att läsa

Sagan om ringen

lord of the rings_frodo
movie poster UK

Tittade på Sagan om ringen-trilogin här nu under några kvällar och fick läslust till böckerna. Jag läste dem innan filmerna kom på bio och minns att de skiljer sig en aning, men på ett bra sätt. Fast de kräver lite tålamod eftersom det finns stycken (sidor) som förlorar sig in i beskrivningar eller hur det nu var… Tror inte våren är rätt period för dem. Får minnas känslan när jag ser böckerna i bokhyllan, att jag vill läsa om dem och inte vänta för länge.

Kan något år till vara lagom nog?

Om att läsa, Om att skriva

Böcker på bloggen 2013

BöckerBöcker som jag läst och skrivit om blev i år 55 stycken.

Fast jag har läst fler än så, kanske 20 till. Men de fick inte vara med på bloggen. En del för att de är omläsningar, som några Harry Potter, eller Hungerspelen och en del för att jag tycker att det blir tradigt att nämna alla böcker som ingår i serier som Sookie Stackhouse/True Blood eller Manga – en ”ny” genre jag precis upptäckt och tänker fortsätta utforska.

Okej, några tankar om böcker som stuckit ut på olika sätt:

Hunger gamesHungerspelstrilogin är årets favorittrilogi, med Engelsforsgänget som god tvåa.

Trilogin Den svarta materian, som inleds av Guldkompassen blev en besvikelse. Ettan var bra men sedan tappade tvåan och trean mig.

Sookie Stackhouse-serien trodde jag aldrig att jag skulle gilla, men hey, jag blev fast. Och detta tack vare att boken dök upp på litteraturlistan i Barn-och ungdomslitteraturkursen. Yay för det liksom!

BoktjuvenEn man som heter Ove, är den bok jag blev mest positivt överraskad av.

Boktjuven, den satte  sina spår. Riktigt bra!

Och så vill jag också nämna Divergent, The Host och Den femte vågen. Tre böcker som jag tycker påminner om varandra med sina dystopiska framtidsscenarion. Bladvändare!

Favoriterna var alltså ungdomsböcker med inslag av fantasy och dystopi, men det är ju den genre jag trivs bäst med. Nu ett nytt år med nya läsutmaningar, som böckerna i Litteraturvetenskapen, eller de i bokcirkeln. Spännande att läsa sådant som ligger utanför trygghetszonen. Jag håller tummarna för ett bra läsår 🙂

femte_vagen_rick_yancey

divergent

the Host - the movie

Om att läsa

Twilight, igen!

twilight-book-coverLäser Twilight igen. Vet inte riktigt för vilken gång i ordningen och gissar på fjärde omläsningen. (Boken är förresten så mycket bättre än filmen!) Att läsa om böcker tycker jag är rätt mysigt. Lite som att återse en god vän man inte träffat på ett tag. Man känner till de goda sidorna, de dåliga och några nya upptäcks alltid, vilket kan vara intressant, lite jobbigt men oftast bara roligt.

Att Bella avgudar Edward till den grad att nästan varje sida innehåller någon form av beskrivning av hur snygg, fantastisk eller underbar och duktig han är kan helt klart bli lite för mycket. Man fattar grejen rätt snart alltså.

Det som fortfarande trollbinder mig med denna första bok i serien är dialogerna. Det finns delar av dem som får läsningen att fara fram i 130 km/h. Stycken där språket är enkelt och samtalet låter så naturligt… Skulle kanske gett ett  exempel men det finns flera sådana partier med välskrivna dialoger så jag hoppar det och tänker att det räcker att man bläddrar lite i boken för att hamna i något skönt meningsutbyte, speciellt mellan Bella och Edwardå förstås.

Får se om jag går vidare med nästa bok i serien, vilken jag tycker är bra med, men sen börjar det sega till sig och jag var tyvärr besviken på sista. Som tur är uppväger Twilight, den första boken, mitt missnöje med de senare delarna i serien. Och då är Stephenie Meyer liksom förlåten 😉

 

Frågor, Om att läsa

Bokbloggsjerka – Läsa samma bok igen

Annikas bokjerkaDå har jag tid att hänga på Annikas bokbloggsjerka igen och den här helgen frågar hon:

Brukar du läsa om böcker?

Absolut. Det är så skönt att återvända till böcker som jag läst tidigare, att få sjunka ner i en bekant berättelse med karaktärer som redan känns om mina vänner. Att jag vet vad som händer gör inget, utan då kan jag istället fokusera på språket, miljön, alla detaljer och annat som gör läsningen till en fantastisk upplevelse.

Några favoriter som jag återvänder till då och då är Harry Potter and The Order of the Phoenix, Twilight (första boken, alltså), Marian Keyes En oväntad semester och Katarina von Bredows Expert på att rodna. Sedan har jag några andra återvändare också men de här kom jag på så här på direkten och vet med mig att jag redan läst om dem mer än gång.

Ibland kan jag tveka mellan en gammal och en ny, just för att nyhögen är rätt hög, men tänker att de ska nog hinnas med de också:)