En snigel på ögat kanske

Vi verkar vara ett slitet gäng, vi som skriver. Tuffa förhållanden på alla möjliga håll som påverkar ork och hälsa. Jag rensar bort bloggar som inte någon skrivit i på flera månader och undrar hur alla mår. Jag mår visserligen bättre men bloggar mindre ofta för att energin saknas. Och när energi saknas blir en lättretlig. Och jag blev hyfsat irriterad över ett par kommentarer jag fick IRL förra veckan och tänkte att inte gör det saken bättre, vad andra säger, när många kämpar med att få ihop sitt skrivande och sitt liv.

Alla som skriver vet att det tar tid att få ihop ett bokmanus. Speciellt det där första. Som ofta blir refuserat. Och då skriver många om. Många skriver nytt. Då tar det tid igen. En självklarhet som vi som skrivit ett tag känner till.

En del vill dessutom ha skrivlust och skriver nästan bara då. Och jo, det kan underlätta men själv styrs jag inte så mycket av det.

När det kommer till skrivandet finns en vits med att det tar tid och att låta det ta tid. Alla med erfarenhet säger att texten blir bättre om man jobbar igenom den efter att den fått ligga till sig ett tag. Jag kan bara hålla med. För att inte tala om nyttan med duktiga testläsare och lektörer. Har manuset även gått till förlag kanske det dröjer uppemot sex månader innan besked ges om manuset är intressant och bör jobbas om, går vidare eller refuseras.

Tålamodsprövande minst sagt. Jag hade gärna sett att jag debuterat för ett par år sedan. Envishet är en bra egenskap för att stå ut. Liksom förmågan att bita ihop när en är trött och inte säga något skarpt till de som är okunniga om skrivprocessen. Som i förra veckan när jag fick höra ett par ”dumheter” i stil med Du som hållit på och skrivit så länge, ska det inte bli något av det snart? Självklart kan folk få undra, men ibland är det bara jobbigt med sådana kommenterer, dessutom i ett tonfall som kändes lite … trist.

Vänta bara. En dag så. Då kan vi alla som kämpat med den där debuten ha vår release och nåde den som sagt något dumt … om den inte köper en bok då … En snigel* på ögat borde den få. Eller något sådant. 😉

Redigering ett manus anno 2017.

*Ni minns väl snigel-på-ögat-filmen som handlade om en annan dumhet. Tycker det passar bra här. Snigel för att det tar tid. På ögat för att de inte ser/sett vidden av ansträngningen det tagit att få till den där första boken. Och nej, alla måste inte fatta det, men lite ödmjuket inför hantverket, liksom respekt för författaren, kan vara på sin plats.

Dagsformens förutsättningar

Dagsformen
Vilken vecka. Har inte känt mig helt hundra, småförkyld och trött. Har både jobbat och varit hemma. Det innebär att jag läst mycket men även redigerat. Redigerat tänker kanske du som minns att jag sagt att jag håller mig från detta i nuläget. För att jag är för trött. Men jag kunde inte låta bli när dagsformen äntligen tillät. Gissar att vara hemma och småsova på dagen lett till lite mer ork, trots att jag verkligen inte känt mig pigg.

Antal sidor och ord i det ”färdiga” ungdomsmanuset

Redigerat
Det jag redigerat är gamla ungdomsmanuset. Efter en genomläsning där jag petade på några mindre saker och gjorde en större justering mot slutet känner jag mig redo att låta manuset gå till testläsning. En känsla jag fick av genomläsningen var att hey, det är ju inte dåligt. När en får refuseringar, då är det lätt att tänka att något inte håller, att det inte är bra. Men manuset är inte dåligt. Det jag tror är dock att det kan bli ännu bättre. Men jag ser inte hur själv. Därmed krävs ett par extra ögon, eller ännu fler.  Och ja, jag vet, ett manus måste inte vara ”dåligt” för att bli refuserat. Det kanske bara inte fungerar för förlaget just där och då.

Läsning

Jag har läst klart en fantasysaga som heter Verarnas drottning och hoppas komma med ett inlägg om den här snart. Utöver den håller jag på med en testläsning och en Stephen King. Testläsningen kommer jag hålla på med i ett par veckor då det är ett rätt långt manus. Hittills dessutom ett manus som jag uppskattar mycket. Stephen King kommer jag nog också hålla på med i ett par veckor, för jag läser Det. En tegelsten på 1188 sidor. Även den uppskattar jag mycket. Jag gillar att King tar sig tid att sätta stämningen och att presentera karaktärerna. Ibland undrar jag vad han ska göra med allt han presenterar, men så återkommer det långt senare och jag tycker det bara känns helt rätt. Så läsningen måste göras med gott tålamod, gott minne och eftertänksamhet. Det gäller ju inte att missa något i jakten på Det.

 

Ps. Intresserad av att eventuellt testläsa ett ungdomsmanus om vänskap, förälskelse och familjehemligheter? Mejla i så fall. Kolla i menyn här ovan och fliken Om mig för mejladress. Ds.

 

 

Hälften eller mindre

Då var det min tur att åka på höstens första influensa. Feber, ont i halsen och lite snuva också. Hoppas bara att det stannar vid första, så det blir terminens enda. För efter vårens nästan 20 frånvarodagar pga tre olika influensor vill jag verkligen hålla mig på benen nu. Hur annars orka ta tag i skrivandet?