The Great Gatsby, publicerades 1925 och räknas som en klassiker. F. Scott Fitzgerald lyckades skriva en tidlös berättelse, inramad av det amerikanska 20-talet i trakterna kring och i New York och med överklassfolkets nycker i fokus. Den store Gatsby är en man som ställer till med otroliga fester, men få känner honom egentligen.
Historien berättas av Nick Carraway, en ung man som kommer att bo granne med Gatsby, och lär känna honom. En kärlekshistoria nystas upp och föremålet för kärleken, Daisy Buchanan, finns nu inom räckhåll efter att Gatsby inte träffat henne på flera år, då de blev tvungna att skiljas åt.
Jag ville läsa The Great Gatsby innan jag ser filmen, för att få den ursprungliga versionen först. Berättelsen skiftar mellan nutid och tillbakablickar, allt för att man ska förstå Gatsbys intentioner och hans goda vilja, men ändå undrar man, hur ska det gå?
Jag gillar språket, som känns coolt och fräscht, trots att boken snart funnits i 90 år. (Tanken är hisnande – vilka böcker av idag kommer hålla sig så här bra om 90 år?) Några referenser eller uttryck gick mig förbi, antagligen pga tiden då den är skriven och att jag läste på engelska. Ändå tycker jag att läsningen flöt på bra och historien väckte intresse. Tycker absolut man ska ge den en chans, särskilt nu när den filmatiserats igen och man kan få jämföra film och bok – om man nu tycker det är lika kul som jag.
Skriva läsa leva 