Om att läsa

Den där Pappaklausulen

Bokcirkeln jag är med i hade valt Pappaklausulen till januariläsningen. Jag ville inte köpa den utan reserverade den på biblioteket. Den var POPULÄR. Efter tre månaders väntan fick jag den. Och inte i tid till cirkeln. Men det gjorde inget. Jag var ändå upptagen då.

På olika bokbloggar har jag nog bara läst positiva omdömen om Jonas Hassen Khemiris Pappaklausulen. (Vad cirkeln tyckte vet jag inte.) Inledningsvis fängslades jag av det ovanliga språket liksom berättargreppet. Se själva (s.33):

”En son som är pappaledig …” Eller som boken inleds: ”En farfar som är pappa …”. På sidan 19 börjar ett nytt avsnitt med: ”En syster som är en dotter men som inte längre är en mamma …” Hur vi definieras, eller definierar oss själva, är alltså ett återkommande … tema? (Eftersom jag inte läst hela boken vet jag inte riktigt, men det verkar ha betydelse.)

Inledningsvis ja, fängslades jag. Det annorlunda sätt författaren skriver på här kändes kul och uppfriskande. Det var lätt att svepas med. Jag tyckte att jag kom karaktärerna nära. På ett nytt sätt. Ja, annorlunda sätt.

Sedan tappade jag intresset. Det konstfulla berättandet om pappan som är farfar, sonen som är pappa och systern som är dotter men inte längre mamma, blev för konstfullt i längden. Och att inga detaljer tycktes onödiga att tas med gjorde att läsningen blev för … närgången. (Morgonbajs?! Även en fundering kring hur mycket toappaper som bör användas görs för att nämna ytterligare ett av flera exempel som gjorde att jag bara kände att jaha… what?! Okej, det säger en hel del om personerna men ändå. Och kanske om mig som inte uppskattade det inslaget.)

Efter drygt femtio sidor tänkte jag att Pappaklausulen inte passar mig, inte just nu i alla fall – och möjligen aldrig. Jag har nämligen bestämt, för många år sedan, att om jag inte måste läsa ut en bok så gör jag inte heller det. Det finns så mycket annat bättre en kan lägga sin tid på.

Har du läst den? Vad tyckte du? Och om inte, är du intresserad/nyfiken?

Om att läsa

Vänta på böcker

Jag kan vänta länge med att läsa en bok som intresserar mig, som hyllats på bokbloggar och i tidningar, eller som bekanta rekommenderat. Eftersom hyllorna är fulla här hemma är biblioteket räddaren när det kommer till det där jag vill läsa men som jag inte måste ha.

Ibland blir det dock lite väl tålamodsprövande. Som när jag häromdagen kikade på resevationerna jag gjort i höstas och innan jul.

Att Pappaklausulen är populär borde jag ha anat. Bokcirkeln beslutade att läsa den till nästa träff nu i januari, en träff jag förmodligen ändå kommer missa. Liiite segt att bli 149 i kön när en reserverar och behöver boken om en dryg månad. Ibland har vi i bokcirkeln valt böcker utifrån hur tillgängliga de är för just lån. Tydligen inte så denna gång. (Jag var inte med på senaste träffen.)

Böcker väl värda sin väntan?

Silvervägen har jag hört många tillförlitliga bokbloggare ange som en spännande bok. Och ja, jag skriver tillförlitliga för jag har lärt mig att vissa bokbloggare älskar sådan litteratur som jag inte alls finner bra, på något vis. Men några bloggare verkar ha ungefär samma smak och kriterier som jag, på vad som gör en bok bra. Alltså förlitar jag mig på att det de tyckt om denna Silvervägen är att lita på. Dessutom, boken fick ju något deckarpris, så det gör väl att den har viss (av mig) efterfrågad kvalitet.

En helt vanlig familj nämndes också förra året av många bloggare som läsvärd så det har gjort mig nyfiken. Snart borde boken finnas att läsa. Den har jag väntat längst på.

Dessutom reserverade jag om en bok som jag faktiskt tagit bort eftersom jag väntat så länge att jag tyckte det fick räcka. En dag i december. Den kommer väl lagom till sommaren. Men enligt en bokbloggare som nyligen recenserade den måste den inte läsas i juletid, alltså hade jag inte behövt plockat bort den nu innan jul.

Och jo, nog går böckerna att låna digitalt med men det här med att titta på skärmar är inget som fungerar så bra i långa stunder för mitt hjärntrötta huvud. Dessutom föredrar jag de analoga varianterna fortfarande. Oavsett utmattning eller ej.

Så tålamod. Jag har nämnt det förr. En egenskap bra att ha när det kommer till det här med att skriva, och tydligen även vad det gäller att läsa. 😉