Om att skriva

Planera stora mål i små steg

Jag är försiktig med att pressa mig själv i nuläget. Visst känner jag mig piggare, men jag vill inte avge löften och planera saker för mig själv, som jag sedan känner att jag inte får ihop. Så små, små steg för att uppnå ett större mål är bra att tänka.

Jag har två skrivprojekt. Dessutom har jag en plan för en annan sak, men den får vänta ett tag till. En sak i taget. Mer än så får inte plats i vardagen och på fritiden.

Det ena skrivprojektet, dvs ungdomsmanuset, kan jag köra på med utan att fundera på vad ett eventuellt förlag skulle säga/tycka om det, eftersom det ju inte är ute och far hos förlagen såsom dystopin är. Alltså finns inga direkta hinder för att arbeta med det.

Så hur göra? Jag har god feedback att utgå från. Jag kan börja med att läsa igenom den igen. Aha, det var ett litet steg. Läsa feedbacken. Då kan jag fundera på när i tid det passar. En helg är ju bra för det. Kanske nästa?

Efter att jag läst responsen kommer säkert en massa idéer för hur jag kan arbeta med manuset. Då gäller det att ta det i en takt som bidrar till att jag känner att jag får något gjort utan att jag för den skull galopperar iväg och blir tvungen att tvärbromsa och lägga mig ner.

Om jag tänker i tid som känns lagom just nu, låter det okej att lägga två timmar om helgerna på det. Då kommer det till en liten framåtrörelse. Sedan HUR jag gör får jag utröna allt eftersom. För det kan jag faktiskt inte veta just nu. Hur gärna jag än vill.

Okej, två timmar är inte mycket tid, ändå, det kan vara fullt tillräckligt. (För några veckor sedan tyckte jag två timmar var övermäktigt. Jag som för flera månader sedan kunde sitta en hel dag eller helg i sträck. Så går det när utmattningen gör sig gällande, så tänk på det om du börjar få symtom. Bromsa! Blunda inte. Gör en förändring. Det har jag.)

Att ”bara” göra något med ett skrivprojekt på helgerna kan bidra till att det skapas ett vakuum mellan mig och texten. Att det blir en distans att knappa in på varje gång. Alltså borde jag hålla en tajtare närhet till manuset.

En kort stund en gång mitt i veckan, som tisdag, onsdag eller torsdag, borde läggas till. En timma. Inte mer. (Optimalt vore onsdag, men som det verkar nu, kanske jag yogar då.) Så sammanfattningsvis ser det ut så här:

Jag kan som sagt i nuläget inte planera för HUR jag gör, men jag kan planera för NÄR jag gör det. Och om jag har ett NÄR att arbeta utifrån kommer HUR:et lösa sig självt. Åtminstone brukar det vara så. För även om mycket sker i huvudet är det inte tillräckligt. Jag måste GÖRA också. Inte bara tänka.

På detta lilla vis kommer jag alltså bli klar med ungdomsmanuset. När det är klart har jag funderingar på att ge det ytterligare en skjuts till någon som läser igenom det. En betalande lektör, eller en testläsare att lita på. Det beror på hur jag själv tycker det gått med att arbeta igenom det. Men den dagen, den sorgen. För som du kanske märker, jag har ingen deadline. I huvudet vore det kul att bli klar snart, typ om ett par månader, men är jag klar till sommaren, eller därefter, ja, då var det så det blev. Och då var det kanske det som var meningen.

Annonser
Om att skriva

Insikt

Om jag gör som jag funderade på i förra inlägget och arbetar med några sidor per vecka, t.ex. ett kapitel per vecka (och lyckas hålla på detta) då innebär det att jag är färdig utifrån denna metod i höst. För så många kapitel har jag. 43 stycken. Och vem vet, de kanske blir fler? (Igår råkade ett kapitel bli längre och måste omarbetas till ett nytt ihop med ett annats slut.)

Jag behöver effektivisera. Inte en chans att jag kan arbeta med manuset till mitten/slutet av oktober. Då blir jag troligen tokig. Och det vill jag inte. Varken bra för mig eller omgivningen.

Alltså funderar jag på hur jag kan lyckas med den här effektiviseringen. Den får inte heller slita ut mig. Inga problem om jag enbart jobbat och skrivit på manus, men jag har ju de andra uppgifterna också för skolan. Och under två månader även manushandledning.

Sommaren kanske? Är inte sommaren allas vår räddning vad gäller allt vårt skrivande. Antingen tar man skrivpaus och vilar upp sig under semestern från precis allt. Eller så kan sommaren betraktas som en tid då vi har utrymme att skriva/redigera häcken av oss. Jag tror jag kommer betrakta sommaren på det sättet. Hur brukar ni hantera somrarna förresten? Skrivtid eller paustid?

Just nu känns detta som bästa planen i alla fall. Ett kapitel per vecka (orkar/hinner jag mer utnyttjar jag tacksamt detta) borde fungera.  Jag håller tummarna för mig själv. 🙂