Om att läsa, Om att skriva

Om skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer

Jessica Schiefauer (När hundarna kommer, Pojkarna – Augustprisvinnare båda två) talade igår på Härlanda kulturhus Kåken om när skrivandet låser sig och om hur det är att få ihop sitt skrivande jag med författarjaget, dvs den person som är ute och föreläser, håller workshops mm.

Schiefauer inledde med att berätta om sin debutbok, Om du var jag, som hon kämpade med i tio år innan den antogs av förlag efter uppemot trettio refuseringar. En bok som inte väckte jättemycket uppmärksamhet och Schiefauer kunde skriva vidare utan att livet förändrades alltför mycket. När Pojkarna kom 2011 blev den nominerad till Augustpriset i kategorin barn-ungdomslitteratur och vann. Allt förändrades. Tankar om att skriva lika bra, ja bättre, kom. Något hon menar är förödande för skrivandet – vilket känns rätt lätt att förstå. (Nu vet vi ju att När hundarna kommer blev minst lika bra, och om inte ännu bättre i mitt tycke.)

Hon pratade om vem hon är när hon skriver och vem hon är utåt. Schiefauer skiljer på dessa två författarjag och menade att författarskapets olika världar tenderar att krocka. Den sociala personen som syns och den skrivande personen som ingen egentligen ser måste samsas om utrymmet. Så hon gör vad hon kan för att inte blanda dessa världar. När hon skriver gör hon bara det. Då blir hon hemma för att skriva och bokar av sina uppdrag.

Skrivarjaget menade hon kan få vänta på en idé. En evig källa till inspiration och uppslag tyckte hon att radio P1 gav. Alla olika program där som tar upp otroligt vitt skilda ämnen. Dessutom fann hon andra skrivande vänner ovärderliga. Rätt sorts skrivande vänner då. Schiefauer berättade att hon har en sådan skrivarvän i författaren Elin Boardy. En skrivarrelation hon kallar Bläckäktenskap – någon som alltid finns där i skrivandet, som ger feedback och respons och förstår.

Jag tänker på hur olika vi är, vi som skriver. Som vi ju är som människor i stort. Jag tyckte föreläsningen lät intressant och var nyfiken på att höra Jessica Schiefauer berätta mer om sitt författarskap. Med två lästa böcker av tre har jag sett att hon kan skriva rätt annorlunda eftersom böckerna skiljer sig åt. En som är mer fantasifull och drömsk i sitt berättande (Pojkarna), medan den andra är mer konkret och rak (När hundarna kommer), men nog så insiktsfull som den första. Schiefauers föredrag uppfyllde mina förväntningar och gav lite mer än så. Det märks att hon är van vid att berätta om sig själv och sitt skrivande, så det var lätt att lyssna och hennes tema väckte en del funderingar om mitt eget skrivande.

Inspiration är inget jag upplevt ett bekymmer med. Inte skrivkramp heller. Motstånd javisst, men inte så att jag känt att jag inte kan skriva. Skillnaden är förstås att jag inte är utgiven. Vem vet, kanske det låser sig om det sker. Att jag en dag sitter här och inte får en endaste idé eller klarar att ta hand om de sju, åtta idéer som ligger och väntar på att bli ”riktiga” böcker. Men oavsett vad jag känt och upplevt i mina skrivprocesser, tycker jag alltid att det är fascinerande att höra andra berätta om sitt skrivande och sina processer.

Alla tankar Jessica Schiefauer väckte får inte plats i ett enda inlägg så det kommer mer om henne och vad jag kom att tänka på i mitt eget skrivande, hur en inspireras av olika förebilder och vad som får en att gå igång. Men vad gäller P1, någon mer som använder radion eller medier likt detta för att finna inspiration? Det var i alla fall första gången jag fick det förslaget som tips för att bota skrivkramp. 🙂

 

Filmer

Film av Jessica Schiefauers Pojkarna

PojkarnaJag läste i morse i GP att Pojkarna av Jessica Schiefauer ska bli film. Den fick Augustpriset 2011 och handlar om tre tjejer som upptäcker en magisk blomma med krafter att ändra deras könsidentitet. Som pojkar lever de ett helt annat liv än sitt flickliv och möjligheten att kunna byta kön påverkar dem olika starkt. En ungdomsroman som tar upp genusfrågor på ett lite annorlunda sätt och nu har det alltså blivit dags att göra film av den. Kul!

Göteborgs Postens artikel länkar jag till här om du vill läsa mer, och så kan du läsa vad jag tidigare skrivit om boken här.

 

 

Böcker

Pojkarna – Jessica Schiefauer

PojkarnaPojkarna av Jessica Schiefauer fick Augustpriset 2011. Det är en bok om tre flickor som en sommar upplever hur det är att få pröva rollen som pojke, därav titeln Pojkarna.

Pojkar, killar, har en stor roll i boken oavsett om det är flickorna som befinner sig i den rollen eller inte. Vi får bland annat följa Kim, Bella och Momo i skolan, där de försöker undkomma killarnas blickar, händer och kommentarer. I rollen som pojkar behöver de inte gömma sig. De ses på ett annat sätt.

Bella och Momo tröttnar på den nattliga leken, för det är enbart på natten de är pojkar, men Kim som träffat Tony, en kriminell ung man som utmanar Kim i farliga lekar och i ett farligt allvar, vill inte sluta.

Boken har ett magiskt skimmer över sig och förvandlingen är som en dröm. Jag hade emellanåt svårt att förstå vad som var sant och inte, och det antar jag är meningen. Frågorna Jessica Schiefauer tar upp om tillhörighet till kön, pojkars makt i skolan och den starka längtan efter att tillhöra och att duga är viktiga. Boken klassas som ungdomsbok, men tydligen skulle Schiefauer ha tänkt den som en roman för vuxna. Förlaget tyckte annorlunda.

Det är en intressant bok. Historian fängslar mig, liksom tanken att könet skulle vara föränderligt och att vi skulle kunna byta sida, bli sedda på ett annat sätt. Just i skolåren när identitetsskapandet är som starkast borde fler få leka med tanken. Hur är det för dem andra sidan? Inte tror jag att någon sida är bättre eller sämre, men det kan vara bra att få reflektera över vissa sociala normer och det ger Pojkarna möjlighet till. Rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar den t.ex. här och här.