Om att läsa

Alice, Anne och Long John Silver

Böckerna på Barn- och ungdomslitteraturkursen har hittills inte varit de mest lättlästa. Förra veckan hade vi Alice i Underlandet ihop med olika versioner av Askungen, vilket i och för sig var ganska snabbt genomläst… Även om Alice kräver en del av en som läsare då man ska försöka hänga med i svängarna i den ologiska värld hon befinner sig i.

Nu har vi Anne på Grönkulla och Skattkammarön att sätta tänderna i på temat flick-och pojkböcker. Puh, säger jag bara. Anne är en tjej som verkligen kan snacka. Hennes monologer, då de stackars människorna runt henne inte får en syl i vädret, får mig att vilja be henne knipa igen. Jag har läst Anne flera gånger tidigare, men det är över femton år sedan, och jag hade därför glömt Annes snacksalighet. Annars gillar jag henne och hennes infall.

Men Skattkammarön… Efter flera timmars läsande är jag fortfarande inte igenom boken där pojken Jim söker en skatt, vilket ni säkert känner till. Han letar så klart inte själv då han inte är mer än en yngling, men det är ändå han som är huvudperson.  Jag tycker boken är dötrist och har inget minne av att jag läst den tidigare, dock dyker minnesbilder av en dålig matinéfilm från 50-, 60-talet upp. Det måste höra ihop med en filmatisering av boken.

Det här med könsroller är något vi berör under kursens gång och någonstans måste man ju börja, därav dessa två böcker till föreläsningen. Så nu får jag återvända till piraterna på ön och se hur det går, vilket jag så klart inte alls kan föreställa mig 😉

Anne och Long John Silver

Annonser
Böcker

Pojkarna – Jessica Schiefauer

PojkarnaPojkarna av Jessica Schiefauer fick Augustpriset 2011. Det är en bok om tre flickor som en sommar upplever hur det är att få pröva rollen som pojke, därav titeln Pojkarna.

Pojkar, killar, har en stor roll i boken oavsett om det är flickorna som befinner sig i den rollen eller inte. Vi får bland annat följa Kim, Bella och Momo i skolan, där de försöker undkomma killarnas blickar, händer och kommentarer. I rollen som pojkar behöver de inte gömma sig. De ses på ett annat sätt.

Bella och Momo tröttnar på den nattliga leken, för det är enbart på natten de är pojkar, men Kim som träffat Tony, en kriminell ung man som utmanar Kim i farliga lekar och i ett farligt allvar, vill inte sluta.

Boken har ett magiskt skimmer över sig och förvandlingen är som en dröm. Jag hade emellanåt svårt att förstå vad som var sant och inte, och det antar jag är meningen. Frågorna Jessica Schiefauer tar upp om tillhörighet till kön, pojkars makt i skolan och den starka längtan efter att tillhöra och att duga är viktiga. Boken klassas som ungdomsbok, men tydligen skulle Schiefauer ha tänkt den som en roman för vuxna. Förlaget tyckte annorlunda.

Det är en intressant bok. Historian fängslar mig, liksom tanken att könet skulle vara föränderligt och att vi skulle kunna byta sida, bli sedda på ett annat sätt. Just i skolåren när identitetsskapandet är som starkast borde fler få leka med tanken. Hur är det för dem andra sidan? Inte tror jag att någon sida är bättre eller sämre, men det kan vara bra att få reflektera över vissa sociala normer och det ger Pojkarna möjlighet till. Rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar den t.ex. här och här.