Om att leva, Om att skriva

Långsamt inflöde, nöjda kunder

Eftersom inflödet av nya kunder tycks ha stannat av helt för skrivcoachningen och lektörsläsandet får jag glädjas åt de uppdrag jag haft hittills istället.

Stina, som ville ha skrivcoachning efter en mycket positiv refusering från ett traditionellt förlag, skickade in ett antal olika kapitel efter överenskommelse. När jag, efter utfört uppdrag, frågade om ett kundomdöme (ja, jag gör det eftersom det är så bra att kunna använda för bl.a. marknadsföring), skrev hon så här:

Och nu när jag ser bilden i telefonen ser den suddig ut. Hm… Hoppas det är redigerarläget bara.

Hur som helst. För eventuella läsare som inte kan läsa bilder (text till tal odyl) finns omdömet i sin helhet här:

”Bemötandet från Helena känns väldigt proffsigt och strukturerat. Jag fick hjälp på kort varsel och flera alternativ på hur vi skulle kunna samarbeta och det uppskattar jag som vilsen amatör. Vi har kommunicerat både via e-post och telefon.” Stina, aspirerande författare

Med risk för att blåsa eller regna bort denna stormande söndag önskar jag dig en trevlig dag!

Om att skriva

Bidde inget denna gång

Så nu satsar jag på tredje gången gillt.

Refuserad med viss tvekan från förlaget om jag förstod dem rätt. Jag fick ta del av en bit av lektörsutlåtandet som var positivt. Bland annat sades detta om mitt manus:

  • spännande
  • intressant
  • starkt driv
  • nöje att följa karaktärerna

Jag fick också lite feedback om lektörens önskemål om vad som kunde förstärks eller tydliggjorts. Full förståelse för den responsen och inget som inte går att ändra.

Förlaget ville visserligen inte ha tillbaka min berättelse, men det hindrar ju inte mig från att redigera om det jag själv tänkt på så här i efterhand, liksom det lektören nämnde, och fortsätta skriva på del två av denna dystopi. 

Ungdomsmanuset (det andra manuset jag har liggande för redigering och en ny vända till ett förlag) är dock kanske det jag borde ägna mig åt i nuläget? Eller?

Nåväl. Etersom hjärnverksamheten är i det segaste laget tar jag det som det kommer ett tag till. Är det dystopin som lockar med redigering och nya scener får det vara den som får lite tid. Skulle ungdomsmanuset locka ger jag det lite tid. Om någon månad eller två kanske jag kan samla mig för en mer gedigen planering och sätta igång på riktigt igen. Men nu, nu låter jag beskedet sjunka in och njuter av att veta hur det ligger till. Faktiskt helt nöjd med denna refusering.