Om att skriva

Ordens begränsning

Idag har jag fått begränsa orden. Har varit på jobbet där jag börjat skriva en slutrapport för ett projekt. Vet inte om mallen jag använde skulle vara så begränsande som den var, och hann inte få svar från den ansvarige innan jag gick. Hur som helst så skrev jag i en av rutorna i rapporten och vips! så tog det slut. Även om jag ville skriva en bokstav, ett ord, en mening eller fler så var det stopp. Antalet tecken var helt klart begränsade.

Frustrerad fick jag sedan i varje ruta verkligen fundera över vad jag ville skriva som var relevant för redovisningen. För att bli klar med så mycket som möjligt ägnade jag därför nästan hela dagen åt att skriva mycket korta, knapphändiga beskrivningar av hur projektet gått.

Trots stark begränsning blev ändå rätt mycket redovisat. Fattas nu bara att jag får veta att jag inte alls behövt arbeta i de där skuggfälten och att jag gjort helt fel som låtit mig begränsas på detta sätt! Å andra sidan tycker jag att det fanns en tanke bakom ordens begränsning. Det blir ju oändligt mycket lättare för den som läser redovisningen att få en överblick och snabb förståelse genom den enkla och noggrant förklarande texten.

 

Annonser
Om att skriva

Målgruppsanpassa text

Med det projekt som vi har på jobbet just nu får jag målgruppsanpassa en del text, dels mot vuxna men också mot barn. Det är svårt men kul. Har jobbat med att målgruppsanpassa text tidigare så jag känner mig inte helt ovan, ändå hade det varit kul att kunna mer om det.

Så om jag under en halv arbetsdag skriver över 1700 ord i flytande text (informativ text riktad mot barn visserligen men också rätt fri…) tycker jag att jag kan känna mig nöjd med skrivandet för dagen.

 

Om att skriva

Skriva på jobbet, skriva hemma

Har haft lite trött huvud de sista kvällarna och inte riktigt orkat/kunnat skriva. En anledning är så klart trötthet att börja jobba efter semestern men också att jag ägnat arbetstid åt att skriva. Facktext till ett projekt visserligen, men allt skrivande tänker jag är av godo. Synd bara att jobbskrivandet liksom tagit musten ur mig.

Det är dock rätt nice att få skriva mycket på jobbet. Många med socialt arbete skriver journaler, utredningar och liknande (har själv suttit med sådant – inte kul att skriva med myndighetsutövning i ryggen) men nu har jag förmånen att bla få utforma en del information. Plus att jag får klippa och klistra med bilder så att det ser snyggt ut. Problemet är bara att jag tycker det är så kul att jag emellanåt lägger för mycket tid på det. Bilden måste anpassas till texten, ligga rätt i stycket, kanske få en annan färg osv… Som tur är har jag ofta tid men ibland får jag släppa iväg material som jag inte är riktigt nöjd med.

På jobbet har jag alltså en period framför mig med mycket skrivande och det är med dubbla känslor jag går in i det. Projektet tar ju slut, men produkten kommer finns kvar, och jag vill verkligen känna mig nöjd med all text och info som vi (jag) släpper ifrån oss (mig).