Böcker

En sax i hjärtat – Marie Bengts

På semesterns bokbytarhylla stod En sax i hjärtat (2017) och lockade till läsning. En störtskön pusseldeckare i bästa Agatha Christie-stil som utspelar sig i en by på den småländska landsbygden sommaren 1957. Perfekt sommarläsning.

Hannah åker till faster Lilly som skadat foten och behöver hjälp hemma. Det är skönt att lämna Stockholm ett tag tycker Hannah, där uppdragen som sömmerska inte kommer in så som hon hoppats, även om damerna i byn tycks tro att hon är modeskapare av stora mått. Vad har faster sagt om henne egentligen? Nåväl, uppdragen haglar in och det blir att springa mellan dem samtidigt som hon klurar på vem som dödade en av damerna där på den lilla orten. Var det figuren som stod gömd i buskarna? Eller grannfrun som kom med ägg? Eller en kringfarande främling med anledning att hysa agg mot den gamla kvinnan som alltid lade näsan i blöt vad det gällde bybornas affärer.

Det dröjde innan jag förstod vem mördaren var och det var otroligt underhållande läsning att fundera på detta. Marie Bengts har med sin En sax i hjärtat fått till en pusseldeckare av hög kvalitet med klassiska ingredienser såsom en snygg polis, skvallertanter, dolda skandaler som alla känner till och hemligheter som förblir hemliga – åtminstone tills Hannah börjar nysta i dem. Och känslan av femtiotal blir t.ex. extra stark genom tidstypiska uttryck som karaktärerna använder, vilket förstås är ett stort plus. Rekommenderas!

 

Skulle du vilja köpa, eller läsa mer om En sax i hjärtat? Då hittar du den bl.a. här och här

 

 

Annonser
Böcker

The Curse of the House of Foskett – M.R.C. Kasasian

Det var ett par veckor sedan jag avslutade The Curse of the House of Foskett, och sedan glömde jag skriva om den. Och det måste jag ju genast åtgärda. Tvåan med detektiven Sidney Grice och hans skyddsling, den smarta och snabbtänkta March Middleton, var minst lika bra som ettan, The Mangle Street Murders.

I denna tvåa sker mord nummer ett hemma hos Mr Grice. Varken han eller Miss Middleton är skyldig, så vem gjorde det? De dras in en härva av mord med misstänkta som hör till en grupp som slutit ett Dödskontrakt där den siste överlevande ärver samtliga i gruppen. Även Sidney Grice kan vinna på deras död. Men inte är väl han skyldig?

Med mycket humor, beskrivningar av ett rått, smutsigt viktoriansk London och människors utsatthet skriver Kasasian en underhållande och ovanlig deckare. Måhända jag missar varenda ledtråd, men jag kan inte lista ut vem som gjort det.

Är du nyfiken på Grice och Middleton tycker jag absolut att du ska bekanta dig med dem. Du kan t.ex. kika in på den Smakebit jag bjöd på av The Curse of the House of Foskett med ett kort utdrag av en dialog.

En bok att köpa? Du hittar den bl.a. här och här.

The Curse of the House of Foskett ingår i en serie som kallas The Goover Street Detective, och efterföljande bok heter Death Descends on Saturn Villa.

Böcker

Fyren – P.D. James

pd-james-fyrenFyren är en av deckardrottningen P.D. James böcker om kommissarie Adam Dalgliesh. Han finns tydligen också att se på tv även om jag inte gjort denna bekantskap på annat sätt än i Fyren. Fyren läste jag när den kom ut som pocket för tio år sedan. Alltså hade jag hunnit glömma viktiga detaljer, som vem som är mördare. Bra, för det gav en lika spännande läsning nu som då.

Handling
På en ö, som är privatägd och styrs av en stiftelse, får enbart rika/ärbara/kända människor komma och vila upp sig och smita undan en stund från arbete och omvärld. Dessutom finns det en klausul som säger att de födda på ön alltid har rätt att resa dit. Förutom gäster bor också personal på ön.

När ett mord begås är det en samling udda människor på ön, som sig bör i en pusseldeckare. Vi har bl.a. en 18-årig tjej, en äldre dam med sin betjänt, hushållerskan, en jurist som sköter det administrativa och hans assistent, en egoistisk författare som vunnit otaliga priser, hans sekreterare/lektör och dottern plus en forskare, en alkoholiserad präst och några till. Ni ser, ett mer eller mindre spännande gäng.

Reflektion
Dalgliesh hinner jag inte riktigt lära känna. Han har oturen att bli svårt sjuk så hans kollegor får ta över fallet där ute på ön. Ja, faktiskt blir alla isolerade där för att inte sprida smittan vidare. Klaustrofobiskt och riktigt rysligt. Miljöbeskrivningarna, liksom karaktärsporträtten, är långa och ibland lite väl omständliga. Nu tycker jag sådant är helt okej, men kanske att det frestar på tålamodet hos andra. Jag kan inte alls komma på vem som gjort det, trots att jag läst Fyren tidigare, och det är väl ett plus, eller? Kanske tycker jag dock att kommissarien löser fallet med hjälp av pusselbitar som knappt nämnts. Om jag nu inte råkade blunda när jag läste just de raderna…

Rekommenderas!

Eftersom Fyren inte finns att köpas på de vanligaste nätbokhandlarna blir det biblioteket som får bistå om någon är nyfiken 🙂

 

Böcker

Den flygande döden – Agatha Christie

Den flygande döden ChristieVad är väl sommaren utan minst en Agatha Christie? Den här semesterveckan kom Den flygande döden att underhålla under några lästimmar. Och den höll måttet. Roligt när Christie är sådär bra i sina pusseldeckare som bara hon kan vara.

Handling
Hercule Poirot är med på en flygresa där en kvinna dör. Mördad, förstås. Vem av passagerna kan ha gjort det? Kanske den unga societetshustrun som gift sig till pengar? Eller tandläkaren som blir förälskad i hårfrisörskan som vann på hästar och därför kunde göra en resa? Eller deckarförfattaren som finner mordet alltför intressant? Eller någon av arkeologerna som satt alldeles intill kvinnan som dog? Eller hade någon annan av de mer eller mindre färgstarka passagerarna motiv till mordet?

Reflektion
-Agatha-Christie-s-Poirot-David SuchetDen flygande döden utkom första gången 1935 (Death In the Clouds) och på svenska 1937. Hercule Poirot var vid det laget en detektiv som hunnit lösa flera fall och bekant för läsarna. Alltså lägger inte Christie lika mycket tid på att låta oss följa honom i varje scen. Jag tycker om det upplägget, att vi via andra karaktärer kommer lösningen närmre. Dessutom har jag börjat tycka väldigt mycket om Monsieur Poirot efter att ha följt honom spelad av skådespelaren David Suchet i tv-serien från 1990-talet. Innan hade jag svårt för karaktären och upplevde honom som dryg och fånig. Nu när jag sammankopplar Poirot med tv-serien och David Suchet har jag så otroligt mycket lättare för böckerna med denna detektiv.

Den flygande döden, en lättsmält och underhållande Agatha Christie. Rekommenderas.

 

Böcker

Klockan K – Agatha Christie

KLockan K Agatha ChristieTittade på Miss Marple och kom på att jag läste en av Agatha Christies pusseldeckare under semestern i Spanien. Den var översatt till Klockan K och originaltiteln var Towards Zero, vilket jag tycker funkar bättre. Hur som helst figurerade varken Hercule Poirot eller Miss Marple i den, utan någon annan poliskommissarie.

Handling
I Klockan K handlar det om ett antal människor som alla har någon sorts relation till varandra (dvs som vanligt vad gäller pusseldeckargenren). De är mer eller mindre angenäma till sättet, vi har mannen som övergav sin hustru för en yngre kvinna som i sin tur fångade honom i sitt nät genom en noga genomtänkt strategi. Vi har den äldre kvinnan vars testamente ger arvtagaren en stor summa pengar, samt att hon ser till att hennes sjukvårdare får en rejäl andel. Vi har den stilige unge mannen som är betuttad i den unga kvinnan som gifte sig med han som övergav sin fru. Plus att vi har några karaktärer som finns lite i periferin, men som självklart har sina motiv för att eventuellt begå ett mord eller två, allt på grund av kärlek, hämnd eller ekonomisk vinning.

Reflektion
När jag väl fått ordning på alla namn och karaktärer som presenterats blev det en njutningsfull läsning. Jag gillar Agatha Christie och jag gillar den här sortens läsning, speciellt semestertid när jag kan sträckläsa och inte hinner glömma hur det ena eller andra förhöll sig och vem som var vem.

Så vad säga…? En klassisk Agatha Christie, varken mer eller mindre. Underhållande för stunden men Klockan K är ingen bok jag kommer läsa om. Upplösningen tyckte jag ärligt talat var hyfsat fånig. Inte den starkaste av hennes böcker antar jag. Men som sagt, den dög för stunden.