Böcker

Det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan

det_lilla_bageriet_strandpromenaden-colgan_jennyDet lilla bageriet på strandpromenaden hade jag fått för mig skulle vara lite sådär söt och småtrevlig. Speciellt att döma av utseendet. Smågulliga böcker är inte min grej men så fanns den tillgänglig på semestern och jag tänkte att varför inte… Nja. Det blev inte som jag tänkt.

Handling
Polly och hennes man separerar då hans företag går i konkurs. Hon måste hitta någonstans att bo. Ett ruckel finns att hyra på en sådan där ö som ligger utanför kusten någonstans i England (?) och där tidvattnet isolerar ön från fastlandet någon, några gånger per dygn. Pittoreskt så det förslår för på ön finns bara öbor och inga idyllförstörande yuppiesar har hittat dit. Men nu händer grejer när Polly bosätter sig där. Inte för att hon är någon trendsättare på det sättet men hon gillar att baka. Och det drar till sig öns unga fiskare, och några fastlandsbor, plus att hon stöter sig med öns gamla häxa till bageriägare. Det lilla bagerier på strandpromenaden innehåller även en amerikansk enstöring, en amerikans miljardär och en lunnefågel.

Reflektion
Boken, som är någon sorts feel good, var inte alls vad jag tänkt. Kanske är jag en snobb, men OMG vad löjlig. I början trodde jag den skulle handla om en femtioårig vilsen kvinna som skulle hitta sig själv efter ett liv med en skitstövel. För det var den känslan jag fick inledningsvis. Sedan visade sig huvudpersonen vara trettio. Trettio! Flera år yngre än mig. Fastän jag hela tiden tänkte på henne som nästan det dubbla. Not good.

För att inte tala om persongalleriet i övrigt. Väninnan, en manslukerska som får huvudpersonen att tycka att hon själv är en grå mus. Varför är de ens vänner? Eller den mystiske amerikanen som bor ensligt och odlar honung (-odlar man honung förresten?!) och som sluter sig som en mussla så fort något om hans privatliv ens närmas… För att inte tala om en sexig fiskare som ger Polly långa blickar fastän hon inte inser att hon är attraktiv i andras ögon. Eller… Nej. Jag ger upp.

De sista kapitlen skummade jag. Jag ville ju ändå veta vad som hände. Även om det var så illa att jag himlade med ögonen vid något, eller kanske rentav några, tillfällen.

Men, visst. Det lilla bageriet på strandpromenaden fyller förstås sitt syfte. Många kan nog allt tycka att boken är charmig. Inte minst för sin lunnefågel. Skulle inte förvåna mig om Det lilla bageriet på strandpromenaden slutar som film på biodukarna. Jag tänker inte se den isf. Om någon nu trodde det 😉