Böcker

Flugornas herre – William Golding

flugornas-herre-goldingDå var klassikern Flugornas herre, William Golding, avklarad. Känns som en bedrift. Inte för att boken är svårläst, utan för att jag velat läsa den sedan tonåren och bara inte kommit mig för det. Jag tänkte att den var för hemsk och vågade/orkade inte riktigt.

Handling
Ett flygplan kraschar på en öde ö mitt i söderhavet och överlevande är ett antal pojkar från cirka sex till tolv år. De försöker överleva, jaga, bygga kojor, och hålla en eld vid liv som ska signalera var de befinner sig. Men de flesta ser det som en lek. Och slitningarna mellan dem blir stora. De förvildas. De eftertänksamma ser förtvivlat hur deras räddning sakta går dem förbi när flertalet av dem förlorar sig själva och följer fel ledare. Om de inte ens kan rädda sig själva, hur ska någon annan kunna det då?

Reflektion
Redan från första början sätts tonen. Det kryper i mig och jag tycker det är läskigt. Pojkarna verkar helt utan förmåga till empati, faktiskt redan från start. Bortsett från några få. Att Golding skrivit en bok som speglar vårt samhällssystems galenskaper genom att låta en grupp pojkar gestalta detta på en öde ö verkar vara en vanlig analys och jag kan förstå den. Men här finns så mycket att fundera över. Vilket jag dock inte gör här.

Jag upplever språket som kantigt och skralt, nästan osammanhängande. Men efter att ha läst klart tycker jag det har precis rätt stil och ton för den berättelse som skildras. Vansinnet som drabbar flera av pojkarna återspeglas i det. För att inte tala om deras förutsättningar. Förutom att det är varmt och de har mat är deras chanser till överlevnad knappa just på grund av att de inte klarar att ta hand om vare sig själva eller varandra.

Flugornas herre är otäck och skrämmande. Intressant och rätt spännande. Ingen bladvändarbok direkt och det är med tveksamhet som jag vill veta vad som ska att hända, för jag förväntar mig en katastrof. Och ja, den kommer ungefär på det sätt som jag förväntade. (Jag har lyckats hålla mig från spoilers, men visste på ett ungefär vad den handlade om.) Har du liksom jag varit nyfiken på Flugornas herre men ännu inte fått tummen ur tycker jag att du ska ge den en chans. Rekommenderas.

 

En bok att köpa? Du hittar Flugornas herre bl.a. här och här. Och på biblioteket förstås.

Annonser
Böcker

Siddhartha – Hermann Hesse

Bild från Bonnier
Bild från Bonnier

På wikipedia står det att Siddhartha är en allegorisk roman, dvs metaforisk (om du liksom jag tycker allegorisk är ett svårt ord) och nog står den för så mycket mer än bara sin berättelse.

Handling
Siddhartha är en ung man som lämnar hemmet för att finna sin egen väg. Han vill inte bli brahman som sin far, utan väljer att leva i ett asketiskt brödraskap där han lär sig övervinna hunger och lidanden. Därefter kommer han att leva ett liv i överflöd tills han överger även detta och återgår till ett enklare liv. En dag får han reda på att han har en son och deras relation blir inte alls som han hoppas.

Reflektion
Jag brukar inte tycka om den här sortens böcker som handlar om något som egentligen betyder något annat, men i det här fallet föll jag pladask. Hermann Hesse fick Siddhartha publicerad 1922 och att boken är nära 100 år märks inte alls. Den kunde lika gärna utspelas i dagens Indien.

Siddhartha är en bok som utgår från ett filosofiskt funderande om vår plats på jorden och vårt uppdrag. Meningen med livet… men utan att jag som läsare får det upptryckt i ansiktet. Om inte Siddhartha varit en bok som valts i bokcirkeln skulle jag inte läst den. Nu är jag glad för att valet föll på den. Med ett lättläst språk, med rätt få sidor, och med en fin berättelse om hur Siddhartha eftersträvar ett annat liv än det hans far tänkt honom, blev det en bok att njuta av. Livet går sin gilla gång liksom. Vi gör vad vi kan för att må bra, ibland är det svårt att veta själv vad som är gott för en, och stanna upp och lyssna till sin inre röst – eller vem man nu lyssnar till – för vägledning kan vara svårt. Ungefär så tolkade jag Siddhartha. Någon annan kan säkert tolka den annorlunda. Rekommenderas!

Böcker

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycketJag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en debutbok av Gunnar Ardelius som blev Augustnominerad 2006. Det är en annorlunda ungdomsroman och jag har aldrig tidigare läst något liknande.

Handling
Morris träffar Betty och deras relation är i fokus hela berättelsen. Känslorna och tankarna ligger på sidorna i mjuka toner. Man förstår att de båda funderar mycket. Morris vill inte att Betty ska träffa pappan som är manodepressiv och inte heller mamman som Morris beskriver tokig som en fruktkaka. Men det bryr sig inte Betty om, allt hon vill är att vara med Morris.

Min reflektion
Med scener som är som korta bildsekvenser följer vi Morris. Det är sällan en scen överskrider en sida och boken är är luftigt och påminner om en diktsamling. Gunnar Ardelius fångar känslan, relationen, vardagen och livet med enkla lätta ord, men som sätter spår. Jag bar med mig orden, innehållet och Morris perspektiv efter läsningen. På ett bra sätt. Jag tycker att Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en fin skildring av hur första kärleken kan vara. Boken funkar helt klart för fler än unga. Rekommenderas.
Gunnar Ardelius

Köpsugen? Då kan du hitta boken bl.a. här eller här.

Böcker

Vi kom över havet – Julie Otsuka

vi-kom-over-havet-otsukaVi kom över havet av Julie Otsuka hade jag hört mycket gott om. Den var inte som jag förväntat mig och liknar inget jag läst tidigare, men det var bara positivt.

Handling
Japanska unga kvinnor lämnar sina hembygder och familjer för ett liv i USA. Deras liv skildras genom ett vi. Som läsare följer manalltså inte en enskild huvudperson utan här återberättas flera livsöden genom korta glimtar och nedslag i olika stunder av kvinnornas liv. Lite svårt att förklara så här kommer ett utdrag från boken: ”De flesta av dem tog nästan ingen notis om oss alls. Vi fanns där när de behövde oss och när de inte gjorde det så vips var vi borta. Vi höll oss i bakgrunden och moppade tyst deras golv, polerade deras möbler, badade deras barn, städade delar av deras hus som ingen annan än vi fick se. Vi talade sällan. Vi åt lite. Vi var mildsinta. Vi var duktiga. Vi orsakade aldrig några problem och lät dem göra som de ville med oss.” (s.62)

Berättelsen är kronologisk och under läsningen kommer man allt närmre de olika kvinnorna och vad de upplever och får utstå i det nya landet. En del omnämns med namn och en del får barn. Barn som inrättar sig i det amerikanska systemet och som tycker föräldrarna klamrar sig fast vid fåniga seder och bruk.

Min reflektion
Jag gillade Vi kom över havet för dess ovanliga berättarteknik och enkla men vackra språk. Berättelsen fångade mig snabbt och det blev en del funderingar över hur det gick för kvinnorna. Jag kände ett sug över att få veta mer. Eftersom jag fängslades av alla de korta glimtarna från de olika kvinnornas öden är det kanske inte konstigt att jag inte kände mig mätt när boken var slut. Vad hände sedan?

Julie Otsukas Vi kom över havet fascinerade mig och jag läser gärna mer av henne. Rekommenderas för alla som vill ha något annat än den vanliga skönlitterära romanen.

 

Du hittar boken på ditt bibliotek, eller om du vill köpa den hos t.ex. Adlibris och Bokus.