Tre riktigt starka läsningar

Det är så roligt när böcker man läser drar i en, lockar och pockar på en. Så blev det med maj månads samtliga tre böcker. En ungdomsbok, en spänning och en … ja, thriller och… relationsroman? Lite svårt med genren ibland. Vi börjar med ungdomsboken.

Lögnspiran – Joseph A Davis

Joseph A Davis har tidigare skrivit en trilogi om en värld dit en ung man kommer, Markus av Trolyrien (Trolyrien är jorden) och där han blir hjälte utan att riktigt vilja det. Nu kommer en ny serie Marduriens ljus, och det var så roligt att få återstifta bekantskapen med unge Markus, drottningens beskyddare och tillika mobilförsäljare.

I Lögnspiran (2020) möter vi, förutom Markus, några av de tidigare karaktärerna, som härliga Ilasa (en tjej som verkligen kan snacka) liksom drottningen och hennes blivande man. Bröllopet stundar och inget får gå fel. Typiskt då att en mörkrets herre vill ta över riket. Till sin hjälp har han en tjej som förlorat sin farbror och sin framtid. Hon lever som hemlös och stjäl från de som har mer medan hon söker sin nya plats i livet. Kanske som tjänarinna till mörkret?

Nog för att jag uppskattade de tidigare böckerna, men Davis har överträffat sig själv nu. Med ett stark fokus på intrig och karaktärer, i en spännande handling, hålls jag som klistrad vid handlingen. Som vanligt är religionen ett tema, samt kulturkrockar och svårigheter mellan olika folkslag att komma överens.

Böckerna är visserligen en fortsättning på första serien, men du behöver inte ha läst de andra. Lögnspiran är fristående och genom korta glimtar och förklaringar av tidagare handling får läsaren nog vad som behövs ändå. Rekommenderas!

Mig skall intet fattas – E L Dezmin

Mig skall intet fattas (2020), E L Dezmin, är en spänningsroman om ett mord av en försvunnen ung kvinna, där ingen dömdes för fem år sedan. De tre vännerna påstår att hon bara försvann, i ett ödehus, mitt framför ögonen på dem. Bevisen var otillräckliga, en mördare går fri. Men det vill en person ändra, och fallet undersöks grundligt. Bara för att få alla fakta bekräftade igen.

Självfallet finns en lösning. Hur skulle det annars se ut, en handling som slutar i ett frågetecken. Nej, det går ju inte. Men inte ens när jag under några promenader, grubblade på hur det gått till, förstod jag. Och då är en bok bra, om en funderar på den sådär när en gör annat.

Mig skall intet fattas nominerades av Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2020 och nominerades även till Selmapriset nu i vår. Dezmins bok är väl värd sina nomineringar då den är välskriven och starkt uppbyggd i ett utforskande av våra drivkrafter. En intressant handling, och bladvändare till roman. Rekommenderas!

The Secret History – Donna Tartt

The Secret history, (1992) av Donna Tartt, är en bok som benämns som thriller, och ett relationsdrama. Och oavsett vad den tillhör för genre, är det en bästsäljare, som enligt Adlibris har sålt i över 5 miljoner exemplar och översatts till 23 språk. Själv blev jag helt frälst när jag läste den första gången i tonåren, och jag fortsätter vara lika förtjust vid varje omläsning (tredje eller fjärde nu), varav den senaste äntligen på originalspråket.

Den handlar om Richard, en ung man med enkel bakgrund som söker till ett college och där tas upp av den lilla grupp studenter som läser klassiska språk. De övriga fem kommer från välbärgade familjer och har en mycket stark sammanhållning. Men efter en olycka kimmer gruppen i gungning. Richards tillit och förtroende prövas till maxgränsen. Och som läsare sitter jag på helspänn.

The Secret History är rätt sävlig dock, trots sin handling med en thrillerlik uppbyggnad. Söker du ”action” är det här inte rätt bok. Saker kommer fram i ljuset lite i taget. Persongalleriet är en stor behållning mycket utifrån hur de agerar och reagerar. Och Richards val är intressanta. Så vill du läsa en väl underbyggd berättelse i en akademisk miljö kan jag verkligen rekommendera The Secret History!

Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du i så fall? Hur går det med läsningen annars? Själv är jag i ett läsflyt. Riktigt härligt. Och vädret inbjuder ju till läsning utomhus. Kan inte bli bättre.

Novembers läsning – en enda bok

Det bidde bara en. Lite chockartat tycker jag allt.

En bur av guld, Camilla Läckberg. Eftersom jag inte läst någon Läckberg tidigare, helt enkelt på grund av att jag för väldigt många år sedan blev irriterad över hennes syn på författarskapet, var det spännande att prova att läsa denna En bur av guld.

Det var väl lite som jag trott. Ganska så lättsmält och inte den mest svåra plot att förutse. Men so what, det är underhållningslitteratur och sådant ska inte underskattas. Jag orkar inte dra handlingen direkt, men det handlar om hämnd. Ingredienserna är sex, otrohet, flärdfullhet och lyx, börja om från noll och arbeta sig upp och bli det mest åtråvärda som finns på marknaden, ja alla marknader typ.

Om du inte läst men är nyfiken tycker jag du kan göra det. Alltid kul att se vad alla snackar om typ. Och på tal om snackar, så var det Läckberg själv som i en intervju berättade om sina försök att börja skriva och hur hon upplevt detta, som gjorde mig irriterad. Tidningen var någon större mer ”seriös” mode-/kvinnotidning och Läckberg berättade att hon börjat skriva på sin deckare där i begynnelsen och tyckt det var så krävande, ungefär. Så hon kontaktade några förlag och plottade sin idé, bara för att se om intresse fanns och om det var värt att ens lägga tid på det mödosamma skrivandet. Och ja, hon är ju mer entreprenör än författare så hon sålde in sin idé och så började allt. Därav min irritation. Kanske jag velat göra likadant, men då, när jag läste artikeln var hon fortfarande rätt ny med bara en tre, kanske fyra utgivna böcker, och en annan hade inte jobbat i hundra år med samma manuselände. Så min irritation bottnar nog snarare i en nonchalans kring hur hon såg på författandet, än i att jag inte nått så längt. Varken då eller idag.

Annars häpnar jag själv över att jag endast läst ut en bok i hela november. Men jag har en som nästan är klar. Joseph A Davis var så vänlig och skickade mig ett recensionsexemplar av en av sina senaste barn-/ungdomsböcker, Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan.

Och så har jag även fått två rec.ex. i form av ett par grafiska romaner, det vill säga romaner med bilder och text. De har jag Fria ligan förlag att tacka för. Har redan börjat läsa lite i HP Lovecrafts Vid vansinnets berg, som är så otroligt snyggt illustrerad. Varje bild är en fröjd för ögat.

Dessutom har jag påbörjat en tegelsten på nästan 700 sidor, Tad Williams A War of Flowers. Så skönt att ha en bok att hålla på med ett tag. Har saknat de där tegelstenarna som jag brukar läsa på engelska, och gärna som serier med. Lycka!

Hoppas det är bra med dig i denna tid. Att läs och skriv flyter på. Eller vad du än har för hobby.🙂

Ett fantasy-rec.ex.

Det är så roligt när en bok som jag varit nyfiken på också blir min. Idag fick jag nämligen ett recensionsexemplar av Lovisa Wistrands Drakviskaren, första delen i en trilogi. Även om den får vänta lite tänker jag att den kan inleda det nya året – med en förhoppning om att jag blir lika förtjust i den som många andra blivit. Om inte annat kommer det bli spännande att ta del av denna bok som jag hört är skriven på ett lite speciellt sätt. Men om det får jag återkomma.

​

Stort tack till Lovisa Wistrand och Whip Media för recensionsexemplaret.

Värsta fina boken

Det är så roligt att komma hem efter jobb och AW och hitta ett paket på dörrmattan. Denna gången med det fantastiskt fina rec.exet Equilibrium av egenutgivaren Anna Jakobsson Lund. Inte nog med att jag fått boken, dessutom har jag fått en karta, ett brödrecpt och klöver kung. Allt fint ihopbundet med ett brev från författaren själv. Som sagt, så roligt. (Misstänker att kort och recept får sin förklaring när jag börjar läsa.) 😊

​

Det som får plats

Det här fina recensionsexemplaret trillade in här igår. Marica Källners Det som får plats. En samling korta texter om skrivande och novellistik.

​

Kanske tycker du att du känner igen namnet? Det kan vara för att du läst Maricas inlägg som hon varje torsdag bidrar med på Debutantbloggen. 

Yay! ett recensionsexemplar

Jag har fått en fantasybok. Fin va?!

Och så här står det på baksidan:

När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske – om de gamla sagorna stämmer – är deras enda hopp.

Tack Joseph A. Davis för recensionexemplaret!

Att vara, att göra och få recensionsböcker

Ännu en helg är över. Med allt vad helger innebär. Tid att träffa vänner, umgås med andra halvan, skriva, plugga och göra ingenting. Se på tv, titta på serier och läsa. Städa lite och laga mat.

Synd att de bara är två dagar. Dessa helger.

De ska vara till för återhämtning tänker jag som är mån om den vila jag kan få och som jag känner att jag behöver. Att läsa är gott, och att se på någon tv-serie. För när det blir för tungt för ögonlocken kan de få stängas, bara en kort liten stund. Boken får vänta och tv:n får vara ett bakgrundssus…

Men jag vill inte somna ifrån det recensionsexemplar jag fick med posten här i fredags. Fast Enda vägen får vänta lite innan jag börjar. Har två andra recex att läsa först. Inte trodde jag väl att det skulle bli så en dag att jag får ha dem på väntelista. 😉

 

 

Älvkorset

Idag damp recensionexet Älvkorset ner i brevlådan. Ska bli så kul att ta del av. Men först väntar lite annan läsning och då även två andra recensionsexemplar. Känns bra när läsningen lockar. 🙂

Rec.ex. I ljusets makt

Fick ett recensionsexemplar från förlaget Gilla idag. Första delen i en trilogi.

Jag som är svag för snygga omslag gillar verkligen det här. Mystiskt, mytiskt och magiskt. What not to like, liksom 😉

En smakebit på söndag – Tredje principen

I dagens smakebit bjuder jag på en dystopisk ungdomsbok, Tredje principen av Anna Jakobsson Lund. Det är första delen i en trilogi och det var release för boken i förrgår (27 feb). Roligt med något så färskt och att jag fick boken som recensionsexemplar.

Han brukar kunna förstå sig på folk, men han måste ha missbedömt Ava. Han får ingen ordning på Leymah heller. Han har aldrig träffat en rebell som bryr sig så här mycket om kunskap.
”Visste du att en motståndsrörelse använde det här huset redan under det sista stora kriget”, säger hon.
”Före lunch visste jag inte ens att det här stället fanns. Så, nä.” Han skrattar för att släta över det vassa. Hjärnan känns översvämmad.
”Det här var medan det fortfarande fanns småstater. Ön attackerades av en fasciststat från fastlandet. Motståndsrörelsen hade ett av sina gömställen här. Jag tänker på det ibland, när jag blir tokig på att centralvärmen inte fungerar och undrar hur de har det i den där lägenheten som jag bytte bort. Det är här jag ska vara.”
Ögonen brinner av stoltheten som Levi har sett hos många i Motståndet. Det är så här de brukar se ut. Stolta och övermodiga. (s.80)
[…]
”Vi vet inte tillräckligt om säkerheten på Centret. Jag är observatör, det underlättar när vi ska få tag på information. Det finns inte så många av oss. Jag var väl den som var ledig”, säger hon och lägger huvudet åt sidan.
”Observatör. Vad betyder det att du kan göra?”
”Vad vet du om sinnen?”
”Inte mycket. Jag hörde att…” Han ändrar sig, han har sagt för mycket om Ava redan. ”Jag känner en kille som är kreatör.”
”[…] ”Kreatörerna kan ta sig in i människors tankar, de som är starka kan också styra andras handlingar.”
”Men du är något annat.?”
”Ja, observatörer är mottagare. VI kan inte påverka dig, bara följa ditt medvetande. Det är lite svårt att förklara, men jag brukar säga att jag kan nå dina tankar och minnen.”
”Låter ju inte så dumt att ha med sig.” (s.81)

Blir du nyfiken kan du titta in på Annorlunda förlags hemsida, där första kapitlen finns. Och vill du läsa fler smakebitar från andra bloggar, kika då in hos Mari och Flukten fra virkeligheten. Trevlig söndag!