Om att leva, Om att skriva

Spetsar till anslaget och tar sista badet

Kattistenten håller koll på författarmatte

Hur går det med egna skrivandet egentligen? Njae… Jag har mitt spänningsmanus och sedan jag började skriva på det i somras har jag kommit en fjärdedel.

I stort har jag klart för mig vad som ska hända men behöver förstås spetsa till dramaturgi, fylla på med mellanscener och bygga på karaktärerna. Inga konstigheter.

Eftersom jag blivit med testläsare lämnade jag första tio sidorna för respons och fick nyttig feedback åter. Så nu tar jag några veckor till att sätta de där första kapitlen. Tror att det kommer underlätta för fortsatt skrivande. För de är ju trots allt ofta lite vacklande, de första kapitlen.

Även om jag vet vad jag vill få fram där i anslaget är det inte säkert att texten återger det bra nog. Det som ska synas, det som ska anas och tolkas för läsaren. Frågetecknen som ska skapa nyfikenhet, planteringar som ska bidra till framåtrörelse och premissen för vilken hela handlingen bygger på.

Annars jobbar jag på med lektörsläsningar, skrivcoachning och vad som efterfrågas hjälp med. Tar det i en lugn takt eftersom jag är hjärntrött. Försöker att inte lägga för mycket tid på sociala medier som är en riktig killer för hjärnan. Försöker även undvika annat som tar energi, men allt går ju inte att avstå.

Uppdrag trillar in. Så smått. Och tur är väl det, att de trillar in så smått och inte i en strid ström. I oktober drar också extrajobbet igång på allvar och jag vill gärna ta ett eller ett par pass per vecka eftersom det betyder mycket med den sociala biten där. Alla goa och trevliga kollegor ger energi.

Med höstens intåg blir det flytt hem. Den långa omfattande renoveringen av fasad, med byte av tak och fönster mm, som var klar i slutet av juli, råkade utmynna i fuktskador på takkuporna och några lägenheter, däribland vår. Så nu har läckorna blivit åtgärdade och vi har nya ytterväggar ett par rum. Alltså lämnar jag sommarhuset jag lyckligtvis fått möjlighet att bo i under den här perioden av byggstök och oväsen.

En flytt tillbaka till stan innebär nog att jag tagit mitt sista bad, nu i måndags, en så fin dag med runt 20 grader. Eller, vem vet, kanske blir jag en höstbadare. För fina dagar och ett dopp, kan väl knappast vara fel. Men vinterbad, det lockar inte. Eller vad säger du? Badar du på vintern?

Om att skriva

Det går långsamt fram, men det går ändå fram…

…jag hurra för den resan när jag nådde ändå fram.

Nä. Jag är inte klar än. Men något får en väl vara glad för här i seg-redigerar-träsket. Som att jag efter en evighets uppehåll (åtta dagar!) faktiskt redigerade rätt rejält i mina utskrivna papper igår. Och att jag idag orkat med en timmes fixande i datorn utifrån ändringarna igår. Plus att jag ändrat lite till nu.

Det känns som att alla ord faktiskt börjar skapa en mening. Som att de börjar hänga ihop. Som att de kanske till och med kan vara bra. Det tyckte jag inte igår. Då var de blä! Förutom några få som var okej. Idag är fler okej. Skönt det.

Hoppas det går bra för er andra så här i sluttampen av våren när annat börjar locka än att sitta inne och skriva. Lördagens 20-gradiga värme fick i alla fall iväg mig från soffan. Fler än jag som låter skrivandet komma i andra hand när sådana dagar dyker upp?

 

Om att skriva

I tankarna sker det mesta

Jag arbetar för fullt med manuset. Varje dag blir det flera timmars arbete.

Eller nej. Inte riktigt så.

Jag arbetar med manuset i det stilla. Tänker på det ibland. Några gånger om dagen kanske. Inte när jag är på jobbet dock, där hinner jag knappt tänka egna tankar.

Det dumma är att jag inte kommit på någon superduperlösning för det jag funderar på. Ibland måste vissa saker skrivas fram. Eller redigeras fram som i det här läget. Jag måste sätta mig ner, läsa och fixa med texten. Jag kanske ska testa att skriva något av det jag funderat lite på, men som inte känts helt klockrent…

Då kommer nästa steg. Att göra det när jag har hyfsad ork och tid. Igår fanns tiden men inte orken (det gör det typ aldrig på måndagar efter drygt tre timmars möten i rad som avslutning på arbetsdagen) och idag finns tid och kanske också lite ork. Men, jag ska äta lite först. Och det vet jag ju hur det kan bli. Matkoma. 😀

Det finns alltid bra ursäkter till att göra annat. 😉

 

Om att skriva

Redigerat klart 1

Jaha jaha.

Då var det klart. Redigering 1.

Eller egentligen är det inte en äkta redigering 1. När jag skrev manuset första gången hade jag hjälp av en skrivkompis. Vi skrev cirka tjugo sidor åt gången på ungefär två veckor och ägnade några dagar åt att läsa igenom för feedback. Så första tredjedelen hade bearbetats rätt mycket innan jag gav mig på denna redigering nr 1 (Efter en dryg tredjedel avstannade tyvärr samarbetet men vi har inte gett upp om att fortsätta igen.) Då, när jag skrev mina tjugo sidor, brukade jag skriva dem på några dagar och sedan finputsa innan jag skickade vidare för genomläsning och kommentarer. Och det märktes när jag började redigera igen.

Roligast med redigering nr 1 har varit att redigera de sista dryga sextio sidorna eftersom de var nyskrivna. Jag upptäckte stycken som jag glömt att jag skrivit och fick arbeta med text jag ännu inte tröttnat på.

Jobbigast med redigering 1 har varit att jag upptäckt lösningar för handlingen som jag inte gillar. Jag har t.ex. en lösning som jag kommer ta bort för att ersätta med något annat. Inte helt på det klara med på vilket sätt jag löser det bara. Men det kommer.

Jobbigast (ja, två jobbigast blev det även om det nu inte är rätt uttryckt) med redigeringen har varit att jag vacklat mellan om det duger, är en bra historia, om den håller och om karaktärerna är runda nog. Vanliga tankar kring skrivande, men jag hade en riktig dipp kring om det duger, och jag brukar vara rätt förskonad från sådana tankar. För jag tycker väl generellt sett att det jag skriver ”duger” annars skulle jag inte hålla på – men nu fick jag som sagt lite problem med tänket kring detta.

Förutom detta är manuset för långt på sina dryga 100000 ord. Jag måste dra ner på ordantalet.klar red 1

En tanke jag fick här i sommar – när jag undvek att redigera eftersom det blev jobbigt med alla negativa tankar kring manuseländet – var att jag borde ta bort en hel del, eller låta manuset svälla ut ännu mer och bli en trilogi. Men då skulle jag behöva en tyngre röd tråd. Så den tanken slog jag bort rätt snabbt. Alltså blir det att arbeta ner manuset.

Vad gäller antal ord i ungdomsböcker har jag skrivit om detta förr men en liten måttstock är ju att Hunger Games (första boken alltså) ligger på 99 750 ord och Twilight på 118 975 ord.  Så får ni ett litet hum om vad det rör sig om nu när jag beklagar mig över min ordmängd.

Men nu då? Redigera omgång 2 förstås.

Men mer om hur jag tänker mig detta får jag skriva en annan gång. Fortsättning följer.

Passar även på att hälsa en ny följare välkommen. Så roligt att du vill läsa och följa min blogg!

Om att skriva

Redigerartänk och deadlines

Redigerandet går lite sådär i vågor. Inser att ny deadline krävs. Inte för att jag tar superhårt på dem men får nog allt tänka mig att manuset ”måste”redigeras under sommaren. Det ska ju hinna vila lite också. Alltså blir jag en av alla dem som kommer skicka manus efter sommaren. Ni vet, den period då förlagen får in flest manus.

Jag kan således till och med tänka mig att skjuta på inlämnandet ytterligare någon månad eller två, men det blir väl ändå att övertänka det hela… Lika bra att jobba på och försöka bli klar så snabbt som möjligt, men utan att stressa. Puh, blir trött bara av att tänka på det. Bäst att sluta blogga och… titta på tv. (Har redan redigerat idag ;))