November är, som det ju konstaterats av väderfolket på tv, en ovanligt varm november i år.
Jag som ogillar kyla, helt enkelt eftersom jag fryser lätt och spänner mig, tycker det är helt okej. Även om det är tråkigt att det beror på klimatförändringar.
Mina promenader har det blivit stopp för. Är det inte onda knän som jag ska undvika att överbelasta så är det nu en ond fot. Råkade trampa ytterst lite grann snett i förra veckan och efter det har jag haft ont i vristen.

Jag tycker inte jag ser så lastgammal ut men känner mig sådan. Ont i nacke, vrist, rygg och knä. Och en nervskada i foten med. Som ger sig till känna nu när jag byter till helt okej kängor och stövlar men från hyperergonomiska träningsskor.
Ursäkta klagosången, men när än det ena och än det andra inte funkar som det ska då känns det lite trögt. Jag brukar alltid tänka, när jag tycker att något är jobbigt, att jag ju i alla fall har en kropp som fungerar.
Nåväl. Jag har det rätt bra ändå. Behöver t.ex. inte masa mig upp tidigt till ett jobb i snålblåst och regn i sidled. Något jag uppskattar lite extra nu i mörka november.
Dessutom avslutade jag förra veckan med att få ordning på ett formulär på företagets hemsida. Ett formulär för anmälningar till mitt kommande nyhetsbrev, Skrivtipsbrevet!
Och så fick jag färdigställt den mejllista jag påbörjat tidigare som jag då inte fick till att synka med tjänsten för nyhetsbrev. Ja, ibland funkar bara inget. Men så i fredags löste det sig lätt.
Så. Glad över detta firade jag med en fika på ett nästan helt tomt café. Ett rätt bra sätt att avsluta arbetsveckan.

Hoppas du har det bra. Kanske att ditt skrivande går lite bättte än mitt…? För här är det nästan obefintligt. Men det börjar dra i mig. Antingen att fortsätta med del två av dystopin, eller att redigera om del ett. Får se vad jag landar i.