Om att leva, Om att skriva

Önskar dig en fin midsommar!

Söndag till igår jobbade jag på annan plats än vanligt. Så skönt att kunna byta miljö, få tillgång till trädgård, nära till bad och fina promenadstråk. Jag trivs jättebra i stan (Göteborg om du missat detta) men när det är närmre 30 grader varmt är det nice att få lämna asfaltsdjungeln.

Jag hade turen att få börja veckan med en skrivcoachning över telefon. En halvtimma var bokat (varav första kvarten var gratis) och sedan blev det ytterligare trettio minuter. För, under samtalet fick kunden några idéer som hen ville lyfta. Perfekt. I ett mejl sedan fick jag ett stort tack och fick höra att samtalet varit över förväntan. Nöjd kund, väldigt nöjd skrivcoach.

Jag är så glad över hur gärna många delar med sig och lovordar det jag gör för dem. Det var inget jag förväntade mig när jag drog igång i höstas.

Eget skrivande är dock satt på paus. I drygt fyra veckor nu. Fick jättefin respons efter att jag lämnat in de första elva kapitlen på skrivarkursen men behöver fundera över hur jag ska tackla några förslag som handlade om del ett, det manus som alltså är ute på förlag.

Jag skickade manuset till tre förlag till, varav jag till och med hörde av mig till två först för att se om de var intresserade av att ta emot ens. På sina hemsidor bad de om utskrivet manus och jag ville inte skriva ut 264 sidor två gånger. Inte ens dubbelsidigt. Och båda sa att de ville läsa. Yay! Men när de svarat/refuserat (någon gång i höst?) har jag inga fler traditionella förlag som passar mitt manus att skicka till.

Så det hade ju varit lite kul med ett ja. Och om inte så låter jag nog manuset vara och skriver (redigerar om) något annat. Tror jag.

Hoppas du får en fin midsommar. Vi ska fira utomhus med vänner. Typ som vanligt, fast ändå inte. Hur blir ev firande för dig?

Så, med detta lite längre inlägg än jag tänkt mig, önskar jag dig en fin midsommarhelg! Ses om en vecka igen.🙂

Om att skriva

Utspridd redigering

Häromdagen lade jag upp en bild på Instagram från hur det kan se ut ibland när jag redigerar. Du vet, när en god överblick krävs. Det enda som funkar då är att skriva ut. Och sprida ut. Den här gången inte så många lager. Ibland blir även sitsen full.

Vad gör man inte för att få ordning på sitt manus? Eller, vad säger du?

Om att skriva

Ett skickad och två påbörjad

Efter intensiv redigering sista veckorna, mycket koll på språket och sådant som att tajta till scenerna, har jag idag skickat in manuset. 76 230 ord blev det.

Men ingen rast ingen ro. Nu väntar del två på att bli skriven, redigerad, omarbetad, tillfixad osv. Det finns mycket redan eftersom jag skrivit igenom hela handlingen. Men det var för fyra år sedan. Nya scener ska till, kanske ett par karaktärer också och lite ändringar i handling och så en tillspetsad dramaturgi. Ska bli kul. 🙂

Om att skriva

Skriva! Nej, redigera!

Det är svårt att låta bli att skriva nytt när skrivlusten faller på och jag har längtat efter att SKRIVA i flera år. För jag har ju REDIGERAT i flera år. Och bara skrivit någon liten scen här och där, ibland.

Men jag ska försöka hålla mig. Även om jag häromdagen föll till föga för den skrivfeeling som hängde ihop med att jag ville skriva en ny inledning på Del Två av dystopin.

Så den ska jag skriva klar.

Sedan ska jag BARA skriva, nej! jag menar REDIGERA. Dvs redigera klart Del Ett, för att sedan skicka till förlag. Och då, när jag gjort det ska jag skriva inledningen. Se till att det blir ett bra anslag. Att läsaren får en orientering i vad som skett lite sådär tidigare, varför de är där de är och vart de ska. Allt snyggt paketerat i typ första kapitlet. Typ. Inte på något tungt infovis, utan lite sådär lätt. Ja, det blir nog bra. Eller, vad tror du?

Om att skriva

Tänk om. Tänk bra!

Jag, precis som nästan alla andra, känner av det där att en borde skriva klart. Eller ja, redigera klart.

En stress flåsar oss i nacken och vi springer, rusar framåt med andan i halsen.

Strävan att nå i mål är stor. Deadline är ofta satt och jäktar på. Inte blir det bättre av andras kommentarer. Många gånger från personer som inte förstår hur krävande det är att skriva ”klart”. ”När är boken färdig? När får vi se den i tryck? Du har ju hållt på sååå länge …”

Men, är det något jag lärt mig under åren, är det att det är okej att låta det ta tid.

I vår strävan efter att vilja få manuset klart borde vi istället tänka: ”vilja få det bra!”

Att skriva en bok, och redigera, det kan gå snabbt. Men, att se till att det blir riktigt bra, det brukar ta längre tid. Åtminstone när en är ny på det. Odebuterad författare brukar vara lika med oerfaren författare. Att få ihop sitt första manus är en lärprocess. Och det är okej.

Jag vet själv hur svårt det är att se om ens manus är klart att förvandlas till bok. Jag vet hur lätt det är att lita på andras ord. Personer som leder olika sorts skrivarkurser, ja är utbildade inom hantverket, borde kunna se om ens manus håller. Ni vet, för att skickas iväg. För jag har fått höra att det varit bra. Två olika gånger, för två olika manus, och nej de höll inte. Ja, det var det bästa jag kunde göra då. Men inte bra nog för förlagen. Och faktiskt inte bra nog hantverksmässigt. Någon av de där förstå-sig-påarna borde ha sagt något. Eller, var de inte kunniga nog? Eller vågade de inte?

Oavsett hade jag kunnat vänta, låtit manusen vila, och tittat på dem senare igen. Men jag hade aldrig kommit lika långt då, på egen hand, som jag gjort idag, rustad med två utbildningar till. Ändå, trots gedigna utbildningar, trots erfarenhet av ett författarskap, måste en ta hjälp för att förvandla sitt manus till en bok. För hur välutbildad en än kan bli, hur många böcker en än ger ut, kan en inte se på sin egen text med samma blick som en utomstående.

Så. Jäkta inte. Ta hjälp. Låt ditt manus bli riktigt bra. Det ökar chanserna för att få förlagens intresse och uppmärksamhet. Dessutom. Du lär dig mycket användbart på vägen, och får en slutprodukt, en debutbok, att vara stolt över i många år.

Lycka till!

Om att skriva

Skrivhantverket

För att utveckla mitt eget skrivande och för att hjälpa andras att utvecklas har jag lagt, och lägger fortfarande, en hel del tid på att gå igenom skrivhantverkets byggklossar. Jag tittar på sådant som sceners uppbyggnad, dialoger, karaktärer, gestaltning och miljöer för att nämna några viktiga bitar.

Nu när jag går romanskrivarkursen är jag noga med att läsa igenom flera av de andras inlämnade texter för att se hur de arbetat med sin text. Och för att se vilken sorts feed back de får av kursledaren.

image

Det finns så mycket att ta till sig av genom att studera andras texter. Ibland tror jag att det är där jag lärt mig mest. Skrivböcker och föreläsningar, liksom skrivpoddar, i all ära, men genom så olika och tydliga exempel som att studera andras texter, och responsen på dem, har jag nog ändå lärt mig mest.

Hur funkar det för dig? Hur gör du för att utvecklas i ditt skrivande?

Om att leva, Om att skriva

Augusti!

Well, jag vill inte påstå att bloggandet kör igång. Även om det är augusti. För jag håller på att redigera. Går igenom en testläsares alla kommentarer, och lektörens (från utlåtandet i våras). Och så gör jag lite annat med.😊

Jag är alltså inte helt på banan för bloggande än. Men fler böcker ska läggas upp. Så dem kan du hålla utkik efter. 😉

 

Och så avslutar jag med att hälsa en ny följare välkommen! Stort tack för att du läser och vill följa mig.😊

(Förresten, under tiden som bloggen fortsätter sommarvilan kan ni följa mig på instagram @helenaa12blogg.)

Om att skriva

Balanserar vidare och får ihop säcken

Som jag nämnde i förra inlägget har redigeringen av manuset nått de sista kapitlen. Och jag behöver justera balansen en aning. Den dramaturgiska kurvan är aningens baktung.

Med intentionen att flytta fram en sådan där dramatiskt punkt då, har jag redigerat en hel del senaste dagarna (dvs runt tre timmar, max fyra). Och det som hänt är att jag strukit en massa. Jag som skulle fördjupa och förlänga. Lägga till.

Det kommer. Men just nu känns det bakvänt. Fast jag måste ju göra något för att börja göra det jag planerat.

Och tydligen innebär det att börja med att stryka.

Det är tidskrävande. Och energikrävande. Så när jag märkte att huvudet blev lite väl påverkat av all tid framför datorn valde jag att knyta ihop säcken lite slarvigt. Med andra ord, jag skickade in min sista inlämning på kursen en halv vecka tidigare. Bara för att få en paus.

Och gissa om det kändes bra. Jag summerade de bråkande sista kapitlen med ett par förklaringar till kursledaren om hur jag tänkt och ger mig respit. Inväntar feedback och … Tja, jag tar väl och läser en bok under tiden. Går några promenader. Yogar. Jobbar ett par pass.

Men sedan så. Då ska säcken knytas ihop så snyggt det bara går.

(Sällskap under redigering. Tack och lov har hon slutat envisas med att hon ska ligga i knäet och därmed även på laptopen. Hon får gärna ligga bredvid.)

Om att leva, Om att skriva

Manus- och livsbalans

Närmar mig slutet på redigeringen av manuset. Det är många veckor kvar men oerhört skönt att se att ett slut närmar sig. Jag har ju, med hjälp av romanskrivarkursen, redigerat sedan augusti förra året. Från början till slut. Tyvärr kommer kursen hinna sluta innan jag och manuset gör det.

Det manuset behöver en extra insats på är balansen i slutet. Det finns ju en tanke om att en dramaturgisk båge ska prickas in cirka sjuttiofem procent in i manuset. Som det ser ut i nuläget ligger denna dramatiska vändning längre bak.

Inte hela världen, men jag märker att det blir baktungt och vill korrigera det. Har dessutom fått rådet från lektören att överväga en justering.

Troligen blir det så att jag fördjupar ett par scener. Ger dem mer kött på benen. Och så kommer jag lägga till en längre scen, alternativt ett helt kapitel.

Men. För att orka skapa balans i manuset måste jag se till att det finns balans i vardagen.

Mitt i veckans fina flyt av redigering blev jag förkyld. Inte jättedålig men lite feber och ont i halsen. Gjorde huvudet trögt. Förstås.

Gissar att kroppen var nedsatt efter de intensiva men roliga dagarna förra helgen med kurs och besök i Stockholm. Som tur var vart jag redan på benen igår. Jobbade. Och på hemvägen var jag tvungen att korsa Göteborgsvarvet, som jag till och med orkade kika på i några minuter. Alltid kul att stå på Avenyn och klappa fram deltagarna som då bara har några få kilometer kvar av de 21.1 km långa sträckan.

Idag, efter att ha suttit uppe halva natten och kollat på ESC – vilken rysare omröstningen var! – är jag trött. Men har redigerat en dryg timma. Tog en paus. En promenad. Hamnade i solen under ett träd. Bara för att filosofera över detta med balansen. Den i manuset och den i livet. Känns som om jag är på god väg med att hitta båda.