Ljummet och ont, här och där

November är, som det ju konstaterats av väderfolket på tv, en ovanligt varm november i år.

Jag som ogillar kyla, helt enkelt eftersom jag fryser lätt och spänner mig, tycker det är helt okej. Även om det är tråkigt att det beror på klimatförändringar.

Mina promenader har det blivit stopp för. Är det inte onda knän som jag ska undvika att överbelasta så är det nu en ond fot. Råkade trampa ytterst lite grann snett i förra veckan och efter det har jag haft ont i vristen.

Jag tycker inte jag ser så lastgammal ut men känner mig sådan. Ont i nacke, vrist, rygg och knä. Och en nervskada i foten med. Som ger sig till känna nu när jag byter till helt okej kängor och stövlar men från hyperergonomiska träningsskor.

Ursäkta klagosången, men när än det ena och än det andra inte funkar som det ska då känns det lite trögt. Jag brukar alltid tänka, när jag tycker att något är jobbigt, att jag ju i alla fall har en kropp som fungerar.

Nåväl. Jag har det rätt bra ändå. Behöver t.ex. inte masa mig upp tidigt till ett jobb i snålblåst och regn i sidled. Något jag uppskattar lite extra nu i mörka november.

Dessutom avslutade jag förra veckan med att få ordning på ett formulär på företagets hemsida. Ett formulär för anmälningar till mitt kommande nyhetsbrev, Skrivtipsbrevet!

Och så fick jag färdigställt den mejllista jag påbörjat tidigare som jag då inte fick till att synka med tjänsten för nyhetsbrev. Ja, ibland funkar bara inget. Men så i fredags löste det sig lätt.

Så. Glad över detta firade jag med en fika på ett nästan helt tomt café. Ett rätt bra sätt att avsluta arbetsveckan.

Hoppas du har det bra. Kanske att ditt skrivande går lite bättte än mitt…? För här är det nästan obefintligt. Men det börjar dra i mig. Antingen att fortsätta med del två av dystopin, eller att redigera om del ett. Får se vad jag landar i.

Annons

Augusti i korthet

Idag blir det en blandad kompott av inrapportering av augustis månads aktiviteter som läsning, fritid och företagande med en mycket nöjd kund. Enjoy!

Läsning
Segt med bara 4,5 läst bok och då rätt tunna böcker. Egentligen har jag läst 4 hela böcker och två halva. Så fem? De presenteras nästa torsdag. Tror jag ska satsa lite på omläsningar förresten. Har känt ett visst läsmotstånd och då kan omläsningar göra susen. Eller så har bara jag och böckerna inte varit kompatibla. Jag började faktiskt på ännu en men den gav jag upp bara efter ett trettiotal sidor.

Redigering
Ännu segare. Jag undrar om jag inte har en förlags-väntans-tröskel. Nog för att huvudet är segt och jag prioriterar mina uppdrag så att de ska få bästa responsen tillbaka av mig (så jag får kunder som gärna återvänder) så är det väldigt motigt att sätta sig med manusets andra del. Det händer, men korta stunder och faktiskt inget alls vissa veckor.

Företagande
Lagom mycket även om det blev mer av en rivstart än mjukstart efter ledigheten. Ett samarbete på gång mellan mig och en annan lektör. Det ska bli kul. Men nu har jag tid för nya uppdrag i september. Hela manus, inledande kapitel eller kapitel som krånglar lite var som.

Extrajobbet
Inget pass än men jag har fått schema och ett par pass i första halvan av september. Nya rutiner, nytt sätt att arbeta, allt för att det ska vara corona-anpassat. Ser fram emot att träffa kollegorna.

Fritid
Bad! Jag har flyttat runt arbetsdagarna och åkt till skärgården när det varit soligt! Får inte nog av att bada när jag väl hittar bra badställen. Dvs inte för mycket folk och stök.

Nöjd kund
Och jag kan bara inte låta bli att avsluta med fina spontana inlägget som en kund skrev efter att hon fått mejlet med ett lektörsutlåtande. Kul när det blir så där spontant. Jag brukar ju fråga mina kunder om de vill bidra med ett omdöme som jag får använda, men det här var ju något annat. Har fått några spontana tidigare men inte tänkt på att presentera dem. Så nu så, med tillåtelse – förstås. 

”Tack snälla @helenaaskrivcoach för ditt fantastiska arbete och underbara sätt att förklara, beskriva och komma med konstruktiv feedback. Det behövs! Det hjälper! Jag kan inte sluta le. Tusen tack!”  – @mrsjsilverlind

Hösten
Jag hoppas du haft en fin augusti, oavsett jobb eller ledighet. Har du något särskilt planerat eller något som du ser fram emot i höst?

Själv har jag inga speciella planer, kanske en vecka ledigt men ingen resa. Vad gäller företagandet tänker jag fortsätta synas på sociala medier för att få kunder. Instagram känns mest tacksamt. Facebook är mer osmidigt, hänger sig och gör inte som det ska. Aviseringar släpar efter och när jag uppdaterar är det något nytt som krånglar. Men jag ger mig inte. Finns som: @helenaaskrivcoach på båda om du vill följa/gilla… Jag följer gärna tillbaka. 

Vi ses om en vecka igen, då med en uppdatering av lästa och svårlästa böcker.

Hur det går med manuset

Under semestern läste jag igenom manuset för första gången sedan februari, då jag skickade det till förlag. Under våren har några positiva refuseringar, liksom standard, trillat in.

Förlagen kanske inte vill ha det (trots lovord) och det handlar nog mest om att det inte passar dem, att de inte tror tillräckligt på min dystopiska historia. För handlingen tycker jag håller, liksom karaktärer och miljö.

Visst kan det bli bättre. Men då, för ett drygt halvår sedan, då var det här det bästa jag kunde åstadkomma.

Mest kan det, i mitt högst personliga tycke som författare till det, och med mina skrivcoachs-ögon (man är ju liksom alltid blind för det egna), bli mycket rappare inledningsvis. Några partier funderar jag på att stryka liksom korta ner, rejält. Ofta kan jag gå mer rakt på.

Klassiska brister. Inget stort att ändra. Jag har scener med ett syfte, scener som bidrar till att fördjupa, förklara, driva fram handlingen osv. Jag har kapitel som är jag tycker är lagom långa och karaktärer som bidrar med något specifikt.

Jag avvaktar med redigering. För tänk OM ett av de tre, fyra förlag som är kvar att ge svar, säger ja. Hellre redigera med deras hjälp än börja på egen hand. Under tiden jag väntar småredigerar jag del två och skriver till nya scener. Med betoning på SMÅ i redigerar. Det är inte mycket tid jag lagt på att sitta ned med manusets del två de sista månaderna. Men processen pågår ändå. Bara lite mer i huvudet än i datorn då.

Hur går det för dig? Skriver eller redigerar du? Väntar på svar från förlag?

Sommar och jag tar paus

Det har regnat flera dagar. Kanske lika bra det. Uppdrag (skrivcoachning, liten lektörsläsning) har trillat in och jag har fått en del att göra. Och det är ju väldigt roligt när det blir så.

Jag har i alla fall badat, när det var som finast häromveckan. Jag lånade svärföräldrarnas sommarhus på Tjörn. Och var jag själv med katterna tills andra halvan kom på helgen. Eller själv. Det är ett sommarhusområde så en del sommargäster har flyttat ut. Plus att det finns åretruntbor.

Redigeringen går sådär. Vet inte varför det tar emot. Tror att jag vill ha någon som kollar på det jag skriver, som liksom säger att det nyskrivna är bra. Och som vet hur det var innan. Saknar helt enkelt den möjligheten från kursen. Nu känner jag mig vilsen.

Jag är även lite trött. Prioriterar alltid uppdragen innan eget skrivande och redigerar med energin som blir över. Och ibland, när energin finns, går jag hellre och tränar eller bakar. Jaja, antar att jag på något vis laddar för manuset. Känner igen beteendet med långa, flera månaders paus, med skrivveckor därefter.

Nästkommande tre veckor blir det bloggpaus. Sedan dyker ett inlägg om juli-läsningen upp. Kan redan säga att jag läst två olika, men fina ungdomsböcker. En som jag blev kär i och en som jag inte gillade, egentligen, men den var så bra skriven att jag läste klart ändå. Då har man lyckats som författare.

Nu önskar jag dig en fin juli. Vi håller tummarna för bad och skrivlust, två saker som gör livet bäst. Ses i augusti igen!

Önskar dig en fin midsommar!

Söndag till igår jobbade jag på annan plats än vanligt. Så skönt att kunna byta miljö, få tillgång till trädgård, nära till bad och fina promenadstråk. Jag trivs jättebra i stan (Göteborg om du missat detta) men när det är närmre 30 grader varmt är det nice att få lämna asfaltsdjungeln.

Jag hade turen att få börja veckan med en skrivcoachning över telefon. En halvtimma var bokat (varav första kvarten var gratis) och sedan blev det ytterligare trettio minuter. För, under samtalet fick kunden några idéer som hen ville lyfta. Perfekt. I ett mejl sedan fick jag ett stort tack och fick höra att samtalet varit över förväntan. Nöjd kund, väldigt nöjd skrivcoach.

Jag är så glad över hur gärna många delar med sig och lovordar det jag gör för dem. Det var inget jag förväntade mig när jag drog igång i höstas.

Eget skrivande är dock satt på paus. I drygt fyra veckor nu. Fick jättefin respons efter att jag lämnat in de första elva kapitlen på skrivarkursen men behöver fundera över hur jag ska tackla några förslag som handlade om del ett, det manus som alltså är ute på förlag.

Jag skickade manuset till tre förlag till, varav jag till och med hörde av mig till två först för att se om de var intresserade av att ta emot ens. På sina hemsidor bad de om utskrivet manus och jag ville inte skriva ut 264 sidor två gånger. Inte ens dubbelsidigt. Och båda sa att de ville läsa. Yay! Men när de svarat/refuserat (någon gång i höst?) har jag inga fler traditionella förlag som passar mitt manus att skicka till.

Så det hade ju varit lite kul med ett ja. Och om inte så låter jag nog manuset vara och skriver (redigerar om) något annat. Tror jag.

Hoppas du får en fin midsommar. Vi ska fira utomhus med vänner. Typ som vanligt, fast ändå inte. Hur blir ev firande för dig?

Så, med detta lite längre inlägg än jag tänkt mig, önskar jag dig en fin midsommarhelg! Ses om en vecka igen.🙂

Utspridd redigering

Häromdagen lade jag upp en bild på Instagram från hur det kan se ut ibland när jag redigerar. Du vet, när en god överblick krävs. Det enda som funkar då är att skriva ut. Och sprida ut. Den här gången inte så många lager. Ibland blir även sitsen full.

Vad gör man inte för att få ordning på sitt manus? Eller, vad säger du?

Ett skickad och två påbörjad

Efter intensiv redigering sista veckorna, mycket koll på språket och sådant som att tajta till scenerna, har jag idag skickat in manuset. 76 230 ord blev det.

Men ingen rast ingen ro. Nu väntar del två på att bli skriven, redigerad, omarbetad, tillfixad osv. Det finns mycket redan eftersom jag skrivit igenom hela handlingen. Men det var för fyra år sedan. Nya scener ska till, kanske ett par karaktärer också och lite ändringar i handling och så en tillspetsad dramaturgi. Ska bli kul. 🙂

I helgen blir jag klar

Skriva! Nej, redigera!

Det är svårt att låta bli att skriva nytt när skrivlusten faller på och jag har längtat efter att SKRIVA i flera år. För jag har ju REDIGERAT i flera år. Och bara skrivit någon liten scen här och där, ibland.

Men jag ska försöka hålla mig. Även om jag häromdagen föll till föga för den skrivfeeling som hängde ihop med att jag ville skriva en ny inledning på Del Två av dystopin.

Så den ska jag skriva klar.

Sedan ska jag BARA skriva, nej! jag menar REDIGERA. Dvs redigera klart Del Ett, för att sedan skicka till förlag. Och då, när jag gjort det ska jag skriva inledningen. Se till att det blir ett bra anslag. Att läsaren får en orientering i vad som skett lite sådär tidigare, varför de är där de är och vart de ska. Allt snyggt paketerat i typ första kapitlet. Typ. Inte på något tungt infovis, utan lite sådär lätt. Ja, det blir nog bra. Eller, vad tror du?

Tänk om. Tänk bra!

Jag, precis som nästan alla andra, känner av det där att en borde skriva klart. Eller ja, redigera klart.

En stress flåsar oss i nacken och vi springer, rusar framåt med andan i halsen.

Strävan att nå i mål är stor. Deadline är ofta satt och jäktar på. Inte blir det bättre av andras kommentarer. Många gånger från personer som inte förstår hur krävande det är att skriva ”klart”. ”När är boken färdig? När får vi se den i tryck? Du har ju hållt på sååå länge …”

Men, är det något jag lärt mig under åren, är det att det är okej att låta det ta tid.

I vår strävan efter att vilja få manuset klart borde vi istället tänka: ”vilja få det bra!”

Att skriva en bok, och redigera, det kan gå snabbt. Men, att se till att det blir riktigt bra, det brukar ta längre tid. Åtminstone när en är ny på det. Odebuterad författare brukar vara lika med oerfaren författare. Att få ihop sitt första manus är en lärprocess. Och det är okej.

Jag vet själv hur svårt det är att se om ens manus är klart att förvandlas till bok. Jag vet hur lätt det är att lita på andras ord. Personer som leder olika sorts skrivarkurser, ja är utbildade inom hantverket, borde kunna se om ens manus håller. Ni vet, för att skickas iväg. För jag har fått höra att det varit bra. Två olika gånger, för två olika manus, och nej de höll inte. Ja, det var det bästa jag kunde göra då. Men inte bra nog för förlagen. Och faktiskt inte bra nog hantverksmässigt. Någon av de där förstå-sig-påarna borde ha sagt något. Eller, var de inte kunniga nog? Eller vågade de inte?

Oavsett hade jag kunnat vänta, låtit manusen vila, och tittat på dem senare igen. Men jag hade aldrig kommit lika långt då, på egen hand, som jag gjort idag, rustad med två utbildningar till. Ändå, trots gedigna utbildningar, trots erfarenhet av ett författarskap, måste en ta hjälp för att förvandla sitt manus till en bok. För hur välutbildad en än kan bli, hur många böcker en än ger ut, kan en inte se på sin egen text med samma blick som en utomstående.

Så. Jäkta inte. Ta hjälp. Låt ditt manus bli riktigt bra. Det ökar chanserna för att få förlagens intresse och uppmärksamhet. Dessutom. Du lär dig mycket användbart på vägen, och får en slutprodukt, en debutbok, att vara stolt över i många år.

Lycka till!