om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur
… och att läsa. Två examen (snart då vad gäller min fil kand i svenska eftersom jag måste ansöka om examensbeviset) och jag hoppas nu när pluggperioden är över att jag ska ha gott om tid för att skriva. Vill ju utnyttja mina titlar. Den ena på jobbet (socialt arbete) och den andra får användas hemma. Vem vet, kanske kan jag göra mer än redigera mina egna texter och en dag ta mig an andras. 🙂
Passar på att hälsa en ny följare välkommen också. Vad kul att du vill följa min blogg!
Jag öppnade ett dokument för utskrift på jobbet, ett kapitel av de jag redigerar andra gången nu och den breda skärmen fick mig att se på orden med nya ögon. Hittade ännu lite att ändra på när texten spred ut sig över denna stora skärm. Coolt. Det finns så många ”genvägar” för att lättare se sin text vid redigering.
Jag skrev till exempel berättelsen första gången i ett teckensnitt som jag sedan ändrade till redigering ett. Vid redigering två har jag ändrat radavstånd och en del indrag som låg lite fel. Och nu håller jag på att skriva ut redigering två för att läsa på papper.
Vilket jobb, bara för att försöka få till en text som håller. När oddsen för en eventuell publicering är typ mindre än minimala. Ja, ja. Jag har ju i alla fall roligt.
Efterdyningarna av NaNoWriMon i november tog mer än jag trodde. När jag var klar med den texten, läste jag lite, ändrade nåt mindre och sedan när december började släppte jag det helt. Tanken var att jag skulle ta upp vårens manus för redigering, det som vilat i fem månader. Men vad segt.
Först tio dagar in i december har jag påbörjat redigeringsarbetet. Så här i startgroparna går det riktigt långsamt.
Att skriva tycker jag nog är det enkla. Jag var ju en av över 300 000 deltagare i Nanon, men bara dryga 40 000 av dem kom i mål på 50 000 ord under november. Så ja, skriva lätt. Redigera svårt.
Som tur är gjorde jag ett kontinuerligt redigeringsarbete i våras med det manuset. Skrev 15-20 sidor, redigerade dem, skickade till feedback och fortsatte sedan med att upprepa samma process med nästkommande sidor. Utan den redigeringen då skulle jag alltså ha värsta jobbet framför mig nu.
Precis så som det kommer bli med Nano-texten. Den är helt oredigerad. Puh, liksom. Men men, det ingår i skrivandet att också se till att texten blir bra, bara att bita ihop när det är dags. Men nu. Vårens text.
Ähum… Jag klarade det! Jag skrev 50000 ord i på en månad. Ord som har blivit ett fullständigt manus att arbeta med. Wow.
Nu ska texten få vila. Fast det är en text som jag längtar efter att få redigera. Men… Jag har lovat mitt andra manus, det jag skrev i våras under manusskrivarkursen, att ta itu med det nu. Det blir projektet för december månad. Å andra sidan är det ju lite kvar på november. Det innebär att jag har ett par dagar att ägna åt mitt nya manus. Hm… Kanske kan jag det, bara lite…?
😉
Efter några dagars skrivtorka i förra veckan har jag de sista tre dagarna lagt 8229 ord till min berättelse. Av dem låter jag 16 sidor bli lagom långa kapitel till inlämning och sparar resterande sidor till ett nytt kapitel till nästa inlämning igen. Så nu kan jag börja redigera sidorna… Får se om det blir fler eller färre än 16 stycken efter några genomläsningar.
Har ägnat tid åt att gå igenom 14 sidor text (ska egentligen vara 20 men, men…) som jag ska skicka för feedback imorgon och nu går ögonen i kors. Kommer kika lite mer på texten till morgonen, fastän jag önskar jag att inte behövde det. Men har ändrat för mycket på vissa stycken under redigeringen… Det är inte bara jag som har trötta ögon förresten. Kolla katten min…
Jag tror att hon tror att hon inte syns 😉
”Om jag blundar här på de mörka skorna blir jag osynlig”
Har inlämning av text till måndag och har skrivit 17 sidor. Det får räcka till inlämningen, blir så dumt att skicka 20 sidor för sakens skull (det är det maxantal sidor som vi rekommenderas skicka in varannan vecka) och då kanske bryta mitt i ett kapitel.
Att ha skrivit ”klart” 17 sidor innebär alltså redigering. Jag har redan varit inne och kikat, lite då och då. Putsat lite, ändrat, tagit bort och lagt till, men nu är det dags att tänka till. Funkar dialogerna? Behövs alla beskrivningar? Behövs fler beskrivningar? Hur är det med huvudpersonens tankar och handlingar, behöver de tydliggöras eller kanske otydliggöras för att inte skriva läsaren på näsan? Ska någon annan karaktär få mer eller mindre utrymme? Är de lika sig själva, eller går de utanför sina personlighetstyper?
En del att tänka på alltså, sedan är det ju språket också. Så på med redigerarglasögonen nu.
Bara. Ett käckt litet ord som infiltrerat min text. Karaktärerna ska bara, de säger bara och jag skriver bara om och om igen.
Att ordgranska sin text som ska lämnas in om en dryg vecka en fredagkväll, då är det livat värre i livet. Japp, så trist har jag det. Det är bara det (märkte ni hur lätt det är att använda ordet…?) att jag tycker det är rätt okej att ägna en fredagkväll åt ordgranskning. Men visst hade det varit snäppet roligare att ha varit hemma hos nån, på bio, ute och käkat god mat eller kanske tom ägnat fredagkvällen åt ett träningspass.
Jag kände på mig att bara-sjukan slagit till och kunde inte låta bli att kolla hur illa det var. Jag har ca 26 sidor. Några av dem är mer färdigredigerade än andra. Hur som helst, ordet bara förekom 35 gånger på dessa 26 sidor. Lite väl mycket. Bort med bara.
PS. Misstänker också att jag lider av sjukdomen några, någon och något, men har ingen diagnos än. Får mota bort ett symtom i taget.DS
