Frågor

Bokbloggsjerka – Seriekvalitet

Annikas bokbloggsjerkaAnnikas bokbloggsjerka för helgen handlar om serier. Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ).

Jag har läst en del bokserier. Den jag serie jag läst flest böcker i är helt klart Lotta-serien av Merri Vik som består av 47 böcker. Jag har läst nästan alla (har tyvärr tappat räkningen på vilka som saknas)och tycker de håller ungefär samma nivå hela tiden, men det var inte dem jag tänkte på i första hand utan det var serien Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings (egentligen serierna men då de handlar om samma karaktärer tänker jag på dem som en serie).

sagan om belgarionSagan om Belgarion läste jag när jag var kanske tolv år. Den består av fem böcker som följs upp av ytterligare fem, Sagan om Mallorea. Jag älskade dem. Läste dem om och om igen och vill använda någon ledighet framöver då jag läser dem igen, men på engelska nu, eftersom jag fick alla tio av en vän som behövde hyllutrymme och inte var lika kär i serien som jag.

Svaret på jerkafrågan då? Jo, jag tycker att den här serien av Eddings höll sig rätt igenom. Däremot skrev han en del annat därefter, och då hamnade hans fru på bokryggen också. Hon hade tydligen varit någon form av medförfattare men inte riktigt fått cred för detta – är inte helt säker på storyn här, men ungefär så i alla fall. När hon blev en tydlig medförfattare tappade Eddings mig som läsare. Jag, och en fantasytokig vän, tyckte att det saknades något i författarskapet nu. Historierna fängslade oss inte på samma sätt. Om det berodde på att det fanns ett författarnamn till på böckerna eller om vi bara växte ifrån Eddings, det vet jag faktiskt inte, men något hände och vi började läsa annat.