Böcker

Hälsningar från havets botten – Christina Lindström

Debutantbloggaren Christina Lindströms ungdomsbok Hälsningar från havets botten (2015) har jag varit sugen på hela våren. Efter flera veckors köande på biblioteket fanns den till sist att hämta och jag kastade mig över den. Och inte blev jag besviken heller.

Handling
Fille börjar gymnasiet och där, i hans klass, börjar Hanna också. Som han tänkt på i sex år. Sedan hon och tvillingsyrran slutade bara sådär och ingen visste vart de tog vägen. Och kanske brydde sig ingen heller för hon och syrran hade varit lite utanför, udda och svåra att lära känna. Hanna är fortfarande lite sådan, men det hindrar inte Fille. Som tur är. Och inte nog med att han har kärleksbekymmer, han måste också försöka få vardagen att gå ihop med en pappa som ibland glömmer det där med att mat ska finnas i kylskåpet – tur att farmor bor nära – och som även ”glömt” berätta vad som faktiskt hände när Filles mamma försvann för väldans många år sedan.

Reflektion
Hälsningar från havets botten har skön humor, ett snabbt och rappt språk som speciellt i dialogerna känns fräscht och äkta. Och så förmedlar den med fin känsla hur det är när man som barn vill att allt ska vara bra i familjen, när man försöker släta över och se till att ens förälder inte kommer i kläm och man tar ansvar för att dölja vissa skavanker. Fille är en kille med många fina egenskaper och kloka tankar. Just en sådan som Hanna borde tycka om. Jag gillade Hälsningar från havets botten och rekommenderar den verkligen!

Köpsugen? Då kan du köpa den t.ex. här eller här.

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – David Levithan

every you every me david levithanI dagens smakebit bjuder jag på David Levithans Every you, every me. Flukten fra virkeligheten som håller i smakebitarna har tekniska problem och därför hittas dagens smakebitar på bloggen Betraktninger ~ en verden av bøker, bibliotek og blogg. Om du är med tänk på att undvika spoilers 🙂

Every you, every me är en ungdomsroman om att sakna och känna skuld. Kunde man ha gjort annorlunda? Hur väl känner man egentligen någon? Är det bara små fragment av den andre som syns i en relation? Får andra ta del av andra bitar?

Fotografier spelar stor roll för storyn och texten består av överstrykningar som utgör en sorts inre röst. Even är berättaren och Ariel vännen som lämnat honom.

I knew you.
”You can´t know me.”
I did.
”You know one me. Just like I know one you. But you can´t know every me, Evan. And I can´t know every you.
(s.155)

”First of all, I don’t think Ariel’s parents would just let us into their house because of what we did to their daughter. Second, we have no idea if the journals that we don’t want to read are still there. And third… I’m sick of you well, it’s just wrong.”
(s.77)

en smakebit på söndan