Böcker, Om att läsa

En feelgood och texter från fängelset

Två böcker lästa i januari. Dessutom håller jag på med en tegelsten som snart är klar. Vad gäller läsningen i januari blev det en riktigt fin feelgood och en samling texter av frihetsberövade män.

En oönskad julklapp (2020) av Sara Molin, som gjort det igen. Alltså skrivit en pärla till feelgood.

Sara Molin kom i våras med sin första bok Som en öppen bok, som gjorde succé. Och det var hon väl värd efter flera års kämpande med att få ut sin debut. Så när En oönskad julklapp kom i november, var mina förväntningar höga. Och de infriades med råge. Så himla kul.

Och du som brukar läsa bloggen, och mina omdömen om böcker, vet att jag inte strösslar med lovorden. Molins första bok har jag i alla fall hänvisat till för flera av mina kunder som ett studieobjekt i hur en välskriven feelgood-bok kan se ut. Detsamma kan jag nu göra med En oönskad julklapp.

Men vad handlar den om? Jo, om Diana, sjuksköterska som jobbat utomlands, som volontär i sju år, och som återvänder hem över vintern och julhelgerna. Hon har fått ett vikariat på en akutmottagning, ska bo hemma med sin mamma igen, och rätt snabbt vänds vardagen upp och ned. För mamman som burit på en väl bevarad hemlighet hela Dianas uppväxt avslöjar den.

Smidigt berättat, några oväntade och väntade vändningar (det är ju trots allt feelgood så vissa saker går det liksom att förvänta sig, precis som det ska) gjorde läsningen till en njutning.

Det blev en bladvändarläsning på några dagar. Och om du också är ett fan, ja, då kan jag ju berätta att Molin redan skriver på nästa bok.

Men vad skiljer Molins böcker från andra feelgood då? Jo, det torde vara att de har en aningens mer seriös ton då de hanterar några ämnen som egentligen kan betraktas som rätt tunga och som hanteras med god balans för en feelgood. Det är inte heller så puttenuttigt som det kan vara ibland. Om du läst Jenny Colgans Små bageri-böcker vet vad jag menar. Så, En oönskad julklapp, rekommenderar jag starkt!

Friheten innanför murarna (2020) är en samling texter skrivna av interner på Mariefreds anstalt, utgiven av Magnus Utvik. Texterna består av korta reflektioner, längre berättelser och ger en fin insikt i hur männen på anstalten betraktar sin tillvaro.

Magnus Utvik, som står bakom utgivningen av Friheten innanför murarna, hade en skrivargrupp på anstalten. Flera visade intresse för att delta, och efter att par träffar blev det sex deltagare. I olika övningar berättar de om sina liv i korta glimtar, om att vara frihetsberövad och de får prova att uttrycka sina tanker utifrån korta rubriker som Ensamhet, Rädsla eller prova på att inleda en deckare.

Jag som arbetat i många år mot kriminalvården, med frihetsberövade föräldrar (både personer som varit häktade och som haft långa straff) och deras barn, tyckte boken lät intressant. Som skrivpedagog undrade jag också hur texterna skulle kunna se ut, vad de arbetat med och hur de tacklat sitt skrivande.

En del berättelser var mer självutlämnande och jag lärde mig rätt snart känna igen vem som skrev, utan att kolla efter namnet. Men så är det ju också, vi har alla vårt personliga sätt att uttrycka oss.

Om man ska titta lite djupare på texterna och personerna bakom tycker jag också det var intressant att få en inblick i en vardag som ofta varit kriminell, vilket speglades i flera texter. På andra skrivarkurser skulle texterna stuckit ut till sitt innehåll, då vi ”vanliga” svenssons lever i en annan verklighet och skriver om det vi känner till.

Friheten innanför murarna var intressant och jag tycker det är starkt gjort av deltagarna att bidra med sina texter. Så, är du nyfiken, då ska du verkligen ta dig en titt.

För februari hoppas jag läsa en bok för bokcirkeln och få läst några lockande recensionsexemplar. Och så min tegelsten. Men den är jag nästan klar med så den är nog minsta bekymret. Har du någon bok du längtar efter att läsa?

Böcker

Fyra fina april-läsningar

Idag presenterar jag väldigt kort fyra böcker som jag läst i det senaste. Jag har även läst två böcker som ingår i en serie, men de vill jag hellre skriva om när jag läst klart dem. Om jag gör det, för bok nr två har inte alls levt upp till förväntningarna. Men, mer om det en annan gång.

Sara Molins debut, Som en öppen bok (2020) gav en härlig stunds läsning. Den har en medryckande handling som är snyggt uppbyggd. Jag har faktiskt rekommenderat hennes bok för en kund jag skrivcoachat. Som studieunderlag för hur man skriver en riktigt bra feelgood. Så otroligt roligt att se Molins bok antagen och utgiven av förlag efter att jag i flera år följt hennes blogg. Det går jättebra för hennes Som en öppen bok och det med all rätt. Rekommenderas!

Elin Eks underbara barn- och ungdomsbok Athena: Grattis världen Jag är här nu! (2018) är engagerande och faktiskt lite spännande. Athena som går i femman, råkar i svårigheter när en klasskompis jobbar sig. Som om det inte räckte med att hon och syskonen bok hos farföräldrarna medan mamma är på sjukhus. Pappa jobbar på för fullt och besöker mamma. Att få ett syskon till skulle ju vara roligt, inte oroväckande. Men mammas graviditet gör att hon måste vara övervakas och inte får träffa sina barn. Som tur är har Athena sina vänner. Med dem verkar hon kunna lösa det mesta, för Athena är inte den som ger sig i första taget. Läs den!

Elly Grifiths The Stranger diaries (sv. Främlingen, 2019) är en spännande historia om mord som vävs ihop med en klassisk spökhistoria, inte utan betydelse för morden som begås. Handlingen är kronologisk men berättas av tre olika karaktärer och varje gång det blir sådär bladvändarspännande och cliffhangeraktigt, då byts perspektiv. Effektivt, men så frustrerande. Detta sker ett fåtal gånger, i tre omgångar kanske, och jag vänjer mig. Varje ny omgång av perpektivbyten är indelat i akter, där spökhistorien introducerar varje ny akt. Ett snyggt grepp. Rekommenderas!

Bränna alla mina brev, (2018) Alex Schulman, överaskade mig rejält. En biografi, oerhört snyggt skriven, utifrån att Alex Schulman vill utforska sig själv, sin släkts svarta sida, där misstro och osämja frodats och där fundrar över varifrån hans egna, inte helt önskvärda, personlighetsdrag har sitt ursprung. En finstämd berättelse om hans morfar Svens Stolpe och mormor Karin Stole, och berättelsen om Olof Lagercrantz. En kärlekshistoria, som är så otroligt mycket mer.

Utan tvekan är Bränn alla mina brev årets starkaste läsning. Frågan är om någon bok kommer kunna bräda den? För jag, som inte kände till historien, satt som på nålar. Så inte nog med att den stilistiskt är något av det bästa jag läst än i år, var den alltså även en riktig nagelbitare. Och blandvändare. En biografi som gör heder åt genren. Läs den!