Bokbloggsjerka – Stand alone, eller inte…

… är Annikas fråga den här veckan. Alltså – för att förtydliga – i bokbloggsjerkan för helgen undrar Annika om vi föredrar böcker som är så kallade ”stand alones” och inte ingår i serier, eller om vi hellre läser en serie.

Jag tycker väldigt mycket om serier för då har jag att göra ett tag, på samma sätt som jag gillar tjocka böcker. De tar inte slut så snabbt och jag hinner få en härlig läsrelation till dem. Bäst är nog att få tag på en hel serie på en sådär 3 till många fler delar och alla redan är utgivna, så att jag slipper vänta in dem. Väntan kan visserligen vara nice, men en relation måste ju liksom upprätthållas och tas om hand. Blir det för länge mellan träffarna kan det vara lite svårt att återuppta umgänget, ni vet sådär smidigt som när man setts nyss. Som tur är brukar det gå över rätt snabbt och man är tillbaka i den där härliga relationen igen.

Samtidigt läser jag gärna även de ensamma böckerna, men då kan jag istället bli fäst vid en författare och måste helt plötsligt läsa allt av den. Senast som jag minns det hända var i höstas, när jag upptäckte ungdomsförfattaren Emma Granholm och slukade hennes fyra böcker på kort tid.

Så svaret blir väl både och.

 

Tematrio – Serier och grafiska romaner

Den här veckan ber Lyran oss att berätta om tre bra serier/grafiska romaner. Eftersom jag sällan läser serier/grafiska romaner var det lite klurigt med svaren.

1. Watchmen, Alan Moore och Dave Gibbons. Jag har läst serien och sett filmen vilken gör att det blir en kul jämförelse mellan det grafiska och det filmiska, vilket är riktigt snyggt gjort åt båda håll. Watchmen handlar om ett gäng avdankade superhjältar som än en gång måste rädda världen, trots att de inte befinner sig i så bra skick. Utgiven av DC Comics som står för de mörkare historierna, jämfört med Marvel.

2. Shaun Tans Ankomsten, The Arrival. Den kan läsas på svenska eller engelska, det spelar ingen roll då det är bilderna som talar. Berättelsen saknar text. Tyvärr har jag inte läst hela utan bara bläddrat i den vid några tillfällen då den hamnat i mina händer och jag skulle gärna vilja ”läsa” hela. Den handlar om en man som söker ett nytt liv på en ny främmande plats och vad han möter för märkligheter i denna främmande kultur.

3. Mitt första möte med serievärlden var väl egentligen Kalle Anka, men jag vill snarare nämna Hergés seriealbum om Tintin här. Genom Tintins äventyr kunde jag som åtta-nioåring resa till månen, till främmande världar, våndas över Dupontarnas klumpighet och skratta åt Haddocks humör som ställde till det för det mesta. Det var lycka att ta sig igenom alla Tintins album.