Böcker

Silvervägen – Stina Jackson

Förra året läste jag flera bokbloggar som gillade Stina Jacksons Silvervägen (2018). Att den också är utsedd till förra årets bästa kriminalroman gjorde mig än mer nyfiken. Och jo, visst var den bra. Men helt såld. Jag vet inte. Kanske var den för otäck för att jag verkligen skulle ”gilla” den. Bra, ja, absolut. Men det är här med spänning och deckare, det är bara inte riktigt min grej.

Lelles dotter försvann för tre år sedan på busshållplatsen på väg till sommarjobbet. Han ägnar de ljusa sommarnätterna åt att leta längs Silvervägen, dvs väg 95 som korsar landet från Skelleftåe till norska gränsen, och går förbi Arvidsjaur och Arjeplog. En ung tjej, Meja, och hennes psyksjuka och självmedicinerande mamma flyttar till en karl som bor mitt ute i ingenstans. Meja träffar en kille, någon som verkligen bryr sig om henne för en gångs skull. Och medan Lelle febrilt letar och Meja gläds över sin pojkvän försvinner ännu en tjej. En tjej lika gammal som den försvunna dottern och Meja.

Norrländska vidsträckta skogar, mygg och oändliga vägar. Så minns jag trakterna kring Silvervägen och det är den bild jag tycker Stina Jackson förmedlar. Det iner från myggorna runt öronen i sommarnatten som inte blir särskilt mörk, även om mörkret trycker i stugorna, dold bakom vackert målade väggar och bakom de som flagnar. Och mitt i skogen, finns en hemlighet. Väl bevarad och väl dold. Det kryper i mig när det går upp för mig hur det ligger till. Något jag inser rätt tidigt för att vara jag när det kommer till den här genren. Miss av författaren, eller gjort med mening? Eller så har jag blivit skarp och smart.

Karaktärerna fängslar, jag vill dem väl. Så väl att jag blir förbannad när det skiter sig. Jag tänker att det aldrig kommer gå vägen. Men så gör det det. Förstås. Tur det. Annars hade jag kastat ut biblioteksboken från balkongen, ut i snömodden som låg här för någon helg sedan.

Väl skrivet, med hög bladvändarfaktor. Men helt såld? Nej. Jag tror jag tar en paus från spänningsromanerna nu. Är du nyfiken på Silvervägen tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Det är ju oftast roligt att läsa böcker som anses lite extra bra av någon jury av något slag. Om inte annat kan en fundera på varför just den boken blev vald. Rekommenderas.

Vill du läsa mer om Silvervägen eller köpa? Du hittar den bl.a. här och här. Utgiven av Albert Bonniers Förlag.

Annonser
Om att läsa

Vänta på böcker

Jag kan vänta länge med att läsa en bok som intresserar mig, som hyllats på bokbloggar och i tidningar, eller som bekanta rekommenderat. Eftersom hyllorna är fulla här hemma är biblioteket räddaren när det kommer till det där jag vill läsa men som jag inte måste ha.

Ibland blir det dock lite väl tålamodsprövande. Som när jag häromdagen kikade på resevationerna jag gjort i höstas och innan jul.

Att Pappaklausulen är populär borde jag ha anat. Bokcirkeln beslutade att läsa den till nästa träff nu i januari, en träff jag förmodligen ändå kommer missa. Liiite segt att bli 149 i kön när en reserverar och behöver boken om en dryg månad. Ibland har vi i bokcirkeln valt böcker utifrån hur tillgängliga de är för just lån. Tydligen inte så denna gång. (Jag var inte med på senaste träffen.)

Böcker väl värda sin väntan?

Silvervägen har jag hört många tillförlitliga bokbloggare ange som en spännande bok. Och ja, jag skriver tillförlitliga för jag har lärt mig att vissa bokbloggare älskar sådan litteratur som jag inte alls finner bra, på något vis. Men några bloggare verkar ha ungefär samma smak och kriterier som jag, på vad som gör en bok bra. Alltså förlitar jag mig på att det de tyckt om denna Silvervägen är att lita på. Dessutom, boken fick ju något deckarpris, så det gör väl att den har viss (av mig) efterfrågad kvalitet.

En helt vanlig familj nämndes också förra året av många bloggare som läsvärd så det har gjort mig nyfiken. Snart borde boken finnas att läsa. Den har jag väntat längst på.

Dessutom reserverade jag om en bok som jag faktiskt tagit bort eftersom jag väntat så länge att jag tyckte det fick räcka. En dag i december. Den kommer väl lagom till sommaren. Men enligt en bokbloggare som nyligen recenserade den måste den inte läsas i juletid, alltså hade jag inte behövt plockat bort den nu innan jul.

Och jo, nog går böckerna att låna digitalt med men det här med att titta på skärmar är inget som fungerar så bra i långa stunder för mitt hjärntrötta huvud. Dessutom föredrar jag de analoga varianterna fortfarande. Oavsett utmattning eller ej.

Så tålamod. Jag har nämnt det förr. En egenskap bra att ha när det kommer till det här med att skriva, och tydligen även vad det gäller att läsa. 😉