Böcker

Hemmet – Mats Strandberg

Rysare och skräck är inte min grej. Jag är för lättskrämd. Men jag kunde inte låta bli Mats Strandbergs Hemmet (2017). En skräckroman om ett äldreboende, vars handling utspelar sig mitt i sommaren i Kungälvs kommun, en kommun jag är väl bekant med.

Hemmet är en roman om otäckheter som tar vid på ett äldreboende efter att huvudpersonen Joel placerar sin dementa mamma där. På Tallskuggans avdelning D har det varit tokigt även innan med de dementa personerna som bor där, men nu blir det långt värre. Joels mamma tycks veta personalens outtalade hemligheter, hon är otäckt klar vissa stunder samtidigt som Joel förväntar sig att hon ska snurra huvudet ett helt varv.

Inte blir saken lättare av att Joel kämpar med sina egna inre demoner. Drogmissbruket som hållits i stäv i över sex år lockar och pockar, allt för att stilla nerverna och skuldkänslorna över att flytta dementa mamma själv, utan hjälp av brodern.

Ibland känns det som att läsningen kanske blir lättare om en blundar med egna ögat. Och inte enbart för att det är en skräckroman. Det är skrämmande nog med att bli gammal, att behöva bli omhändertagen, att inte förstå vad som sker och/eller vad en gör. Demens är en skräckupplevelse i sig, för både anhöriga och den det drabar. Så Mats Strandberg har gjort helt rätt som använder den här miljön för att utforska det skrämmande. Det som döljs i mörkret, och i oss.

Det är naket, rakt och vardagligt. Beskrivet rätt upp och ner, vardagen på boendet. Läsningen går undan. Jag är klar snabbt. Gillar det bekanta, platserna som nämns, de jag varit på, hört talas om, och vägarna jag åkt på så många gånger. Mitt i den varma sommaren. Mitt i idyllen.

Nyfiken? I så fall tycker jag du ska läsa Hemmet. Vill du veta mer eller köpa, hittar du den t.ex. här och här.

Hemmet är 338 sidor och utgiven av Norsteds förlag.

 

Annonser
Böcker

Det – Stephen King

Jag köpte Stephen Kings Det för över tre år sedan för en tia på en bakluckeloppis, sedan blev den liggande. När jag hörde att den skulle komma som film i höst ville jag läsa den tills dess. Nu blev det aningens senare, men vad gör det? Nu är Det läst och vilken läsupplevelse. Intensivt, skrämmande och sådär galet som det kan vara när det kommer till Stephen King. Underbart tokigt helt enkelt.

Någon dödar barn i Derry. George är ute och leker med sin pappersbåt när han blir dödad. Brodern Bill, som gjorde båten åt honom, fylld av skuld, vill hämnas när han förstår att han har en chans att möta mördaren och kanske, kanske också har en chans att stoppa den. Trots att Bill bara är elva år.

Det handlar om sju barn som en sommar upplever det mest konstiga i sina liv. Och hur de 27 år senare träffas i Derry igen. För att slutföra något de lovade ta itu med som barn.

Det är en bok som stundtals är svår att lägga bort. Stundtals rätt långsam, då den förvirrar sig in i detaljrikedom och jag undrar vad all information innebär – vad är syftet? Jo då, nog knyts allt samman. Överlag är Det spännande. Överdriven, javisst, men det passar. För hela storyn är galet överdriven, galet balanserande på en gräns om vett och sans och vad en människa mäktar med. Och jag gillar det.

Det är uppbyggd av olika akter. Skrivtekniken är fascinerande i sig. King använder artiklar, vittnesmål och livsöden för att bygga upp historien om Det. Han hoppar i tidslinjen och lägger pusslet som utgör berättelsen om Det med tillbakablickar för att jag som läsare, liksom karaktärerna, ska förstå vad som egentligen skedde den där sommaren 1958 i Derry. Sju karaktärer, sju barn, bär handlingen ihop med ett antal bikaraktärer av olika stor betydelse, men alla bidrar till att säcken knyts ihop.

Jag kan inte låta bli att förundras över att Det filmats. Hur i hela friden har de fått in handlingen som sträcker sig över 1188 sidor i en film? Filmen lockar mig inte särskilt, men jag är nyfiken på tv-serien som kom på i början på nittiotalet. Då var jag för liten för den. Någon som sett båda? Vilken kan rekommenderas i så fall?

Men, tillbaka till boken. Intresserad? Då tycker jag du ska ge Det en chans.

 

En bok att köpa? Du hittar Det bl.a. här och här.

Om att skriva

Dead ever after – Charlaine Harris

DeadEverAfter harrisDead Ever After. Den trettonde och sista Sookie Stackhouse-boken. Lite vemodigt är det. Jag har vant mig vid att hon finns här för läsning när andan faller på sedan den där gången för snart två år sedan då jag läste första boken Död tills mörkret faller (Dead Until Dark) och blev lätt Sookie-frälst.

Handling
Som vanligt skriver Charlaine Harris om Sookies bekymmer som förstås beror på inblandningen i de övernaturliga varelsernas värld. Vampyrerna ställer visserligen inte till det i vanlig ordning i den här sista boken, men det finns halvdemoner, shapeshifters och häxor. För att nämna några.

I Dead Ever After blir Sookie misstänkt för mord. På en före detta vän. Poliskåren drabbas av en förhäxning som bidrar till att Sookie tror att hon faktiskt kommer åka dit för ett mord hon är oskyldig till – för en gångs skull. Inte för att hon är en regelrätt mördare egentligen, men ett par liv allt allt fått möta sitt öde i Sookies händer.

Dessutom har vampyrerna sina politiska intriger och Sookies pojkvän Erik har inte tid med henne av flera skäl. Hon misstänker att hon enbart varit ett tidsfördriv och ett sätt för honom att klättra i karriären, vilket sätter henne ur balans minst lika mycket som att någon vill sätta fast henne för mord.

Reflektion
Dead Ever After lunkar på. Visst är denna sista bok spännande, men den har inte samma driv som de föregående (även om jag inte minns riktigt alla vet jag att de flesta varit riktiga bladvändare) och Dead ever after känns faktiskt som en sista-bok. Här knyts bitarna samman. Inte för att de lösa trådarna varit särskilt många, utan för att en mer normal vardag närmas. Sookie som hela tiden varit en självständig karaktär, fast sliten och velig på grund av de känslostormar som de övernaturliga männen utsatt henne för, känns nu mer sansad än tidigare.

Charlaine Harris har skrivit en serie med chick lit influenser, rysarinslag, skräck och fantasy. Att Sookie Stackhouse-serien blivit populär kan jag förstå. Som jag skrivit tidigare ger de en stunds spännande underhållning. Att de resulterade i tv-serien, True Blood, förvånar inte heller. Jag har visserligen inte sett den, men kan förstå att böckerna lockade till det. En ung snygg hjältinna som sköter sitt hem och sitt jobb. Samtidigt upplever hon spänning om nätterna. Hemliga möten med häxor och vampyrer. Möten där hon inte sällan har en viktig roll. Hennes dag-jag har ett hjälte-alter-ego. Vem skulle inte vilja det ibland, när det mest spännande i ens egen vardag är hur stor rabatten på Ica-kortet blir?

Dessutom tar böckerna upp väldigt viktiga ämnen. Visserligen förklädda i frågor som rör t.ex. vampyrskapet. Men som att komma ur garderoben. Rättigheter. Diskriminering. Misstänksamhet och rädslan för det okända.

Sookie Stackhouse. Rekommenderas!

Köpsugen? Då kan du hitta Dead Ever After t.ex. här eller här. Eller på biblioteket?!

collage harris Sookie Stackhouse

 

Böcker

Dead Reckoning & Deadlocked – Charlaine Harris

dead reckoning charlaine harrisBok nr elva, Dead Reckoning, och tolv, Deadlocked, i Sookie Stackhouseserien tenderar att smälta ihop. Det blir så om man inte skriver om dem direkt efter att de lästs ut. Och jag gör ingen recension av dem var för sig heller. Istället blir det en reflektion kring dem, eller snarare kring hjältinnan.

Sookie är en sydstatstjej som går i kyrkan om söndagarna, betalar sina räkningar i tid och sköter sitt hem noggrant. Vi får t.ex. veta att hon har ett antal olika rengöringsflaskor med olika syfte och funktion för alla möjliga sorters fläckar. Dessutom tänker hon på dem som har det svårt och gör vad hon kan för att underlätta tillvaron för de närmsta. Hon tar stor hänsyn till vem hon ska vända sig till med sina bekymmer för att inte belasta någon med mer än vad den mäktar med eller för tillfället är redo att ta emot. Sookie är mån om att inte vara till besvär överlag och ser till att sköta sina kort i alla sammanhang. Det är sällan hon gör sig obekväm eller säger emot. Dock följer hon samvetets röst och agerar som en god kristen om hon kan och har förutsättningar för att säga ifrån. Och eftersom hon hör människors tankar, gör hon också vad hon kan för att hindra dem som planerar illdåd.

deadlocked charlaine harrisSookie är även en tjej som är noga med utseendet. Hon är medveten om att hon inte ska ha vissa kläder för att undvika att vara utmanande och är rätt klädd för varje tillfälle. Hon ler glättigt och vissa kan uppfatta henne som dum blondin, något hon emellanåt utnyttjar. Dessutom har Sookie sina hemligheter. Hon har dödat (oftast i självförsvar, men ändå) och ljugit för polisen. Hon umgås med vampyrer och varulvar, vilket inte alltid accepteras av folk runt henne – då är vännerna inte ens medvetna om hälften av alla tokigheter som de övernaturliga ägnar sig åt. Och på något sätt lyckas Sookie rättfärdiga sitt umgänge, beteende och sina val – fastän hon anser att de i mångt och mycket går emot vad hon uppfostrats i. Att vara en god kristen amerikansk medborgare.

Denna dubbelmoral. 🙂

Serien är spännande. Och bok elva och tolv är, liksom de övriga, lättlästa. Intrigen fångar mig och jag tycker allt bättre om Sookie som utvecklas och kan se det dubbla i sitt leverne. Jag gillar att hon ifrågasätter vissa av de val de övernaturliga gör. Varför hålla så hårt på viss kultur och tradition när samhället utvecklats och andra val är tillgängliga?

Nu finns endast ett fåtal böcker kvar innan serien tar slut. Det blir till att läsa klart under hösten och jag hoppas verkligen de håller ända fram.

 

Böcker

Dead in the Family – Charlaine Harris

dead_in_the_family_harrisBok nr 10, Dead in the Family, i Sookie Stackhouse-serien är liksom de tidigare böckerna fylld med problem av övernaturlig natur som Sookie behöver ta itu med. Nog skulle hennes liv bli mycket enklare om hon lät bli att hänga med vampyrer och varulvar, men hey – vad skulle vi då läsa om?

Handling
I Dead in the Family flyttar älvan och kusinen Claude in. Med ärligt uppsåt eller? Sookie förstår sig inte på honom. Och vampyrpojkvännen Erik gillar det förstås inte, men han får fullt upp när hans skapare dyker upp, en tusen år gammal romare som har med sig en helgalen liten tonårig kille med kungliga anor från Ryssland. Och så hittas ett dagsfärskt nedgrävt lik på Sookies ägor. Något varulvarna troligen ligger bakom.

Reflektion
Jag gillar böckerna för deras knasiga verklighet där människan samsas med shapeshifters som varulvar, levande döda som vampyrer och sagoväsen som älvor. Jag gillar hur Charlaine Harris får det att handla om mänskliga rättigheter, som huruvida man bör registrera alla som kan byta skepnad eller om det är att gå ett steg för långt. Hur rädslan som uppstår för det okända får ”normalt” folk att vilja få bort det de är rädda för – även om de veckan innan inte hade en aning om att deras vän och granne var någon som kunde bli en panter ibland och som de då gärna lät passa barnen, men nu…

Jag gillar också att Sookie har betänkligheter kring hur hon påverkas och utvecklas av alla situationer som vampyrerna och skepnadsbytarna försätter henne i. Hon överväger mord. Hon begår mord. Hon funderar på hur hennes framtid kommer bli. Hon lever visserligen oftast för dagen, men jag gillar att hon börjar se längre än så.

Ser framemot fortsättningen och att få se i vilken riktning Charlaine Harris tar sin hjältinna.

Böcker

Dead and Gone – Charlaine Harris

dead and goneDen nionde Sookie Stackhouse-boken, Dead and Gone, är riktigt bra. Spännande från början till slut. Alltid lika roligt när en bokserie utmärker sig med några riktiga guldkorn.

Handling
Sookie får veta att någon vill döda henne och hon är i behov av skydd. Dessutom verkar någon/vissa ha svårt för att ännu ett övernaturligt väsen kommit ur garderoben och en werepanther hittas korsfäst utanför Sookies arbetsplats. Ett tecken på att hennes arbetsgivare borde akta sig, då han kan ta skepnaden av ett djur, eller en varning till alla med förmågan, och kanske även till deras vänner?

Vampyrerna Erik och Bill gör vad de kan för att hindra Sookie från att råka illa ut och hon slits mellan de två och funderar på sin relation till dem. Älskar hon Erik på riktigt eller handlar det om blodsbandet som finns mellan dem?

Min reflektion
Dead and Gone ger några timmars skön läsning. Språket är enkelt och tempot snabbt. Inga transportsträckor och mycket action. Efter några böcker som upplevts som ”mellanbra” är det roligt att spänningen upprätthålls boken igenom. Charlaine Harris lyckas med sina vampyrhistorier ta upp viktiga frågor som hatbrott och diskriminering. När jag började läsa serien trodde jag aldrig att så viktiga frågor skulle belysas i dem. Det ger ett större djup och det gillar jag.

Böcker

From Dead to Worse – Charlaine Harris

harris_from_dead_to_worseCharlaine Harris böcker om sydstatstjejen Sookie Stackhouse som har telepatiska förmågor och är vän med olika övernaturliga väsen som vampyrer, shapeshifters och älvor är oftast lättlästa, spännande och underhållande, även om detta kan variera en aning böckerna emellan.

Handling
From Dead to Worse är bok nummer åtta, av hittills 14 böcker, i en serie som även kallas Southern Vampire Mysteries eller TrueBlood (som ni kanske sett som tv-serie?). Handlingen är lite klen och jag undrar när den där stora spännande händelsen ska inträffa. I mitt tycke kommer den aldrig. Sookie hamnar i kläm mellan två fraktioner av varulvar. Hon får veta att hon är släkt med ett renblodigt övernaturligt väsen och att hon därmed också har en aning övernaturligt i sig. Men vad händer annars? Sookie jobbar på baren, umgås med sin inneboende  som naturligtvis är häxa och funderar över fd pojkvänner, två vampyrer och en weretiger (vet inte riktigt vad det översätts till…). Hon försöker undvika en fiende och lyckas lösa det mesta som hamnar i hennes väg, med hjälp av sina övernaturliga vänner förstås.

Min reflektion
Som jag skrev är böckerna både spännande och underhållande, och det tycker jag även nu trots att From Dead to Worse inte har det jag hoppats på av händelsetoppar. Det flyter på, går lätt upp och ner, och ger en stunds go’ läsning. Jag är nöjd, men inte mer.