Företaget, Om att leva

Passiva inkomster – bra idé men…

Att ha en passiv inkomst som företagare är ju en jättebra idé. Det vill säga att sälja något som inte kräver någon större insats från min sida.

Däremot kan ju en så kallad passiv inkomst innebära en hel del förarbete. Den passiva inkomst jag har är min skrivarkurs Vägen till en välskriven roman (som jag kommer döpa om till Skriv en välskriven roman om ett tag tror jag – namnet är så långt nu).

En skrivarkurs behöver ju göras inför att säljas. Och jag lade många timmar på att få ihop de sju lektioner som kursen består av. Att jag sedan dessutom fick för mig att uppdatera dem med ett litet moment till och då passade på att revidera dem gjorde inte saken bättre. Så ja, de har fått sin beskärda del av arbetstid.

Kursen är en självstudiekurs med en textinlämning vid avslutad kurs. Allt jag behöver göra nu är att se till att betalning är gjord och därefter lägga upp kursen till kunden. Kursen går via mejl, helt enkelt för att kursplattformar är dyra och jag tycker mejlformatet fungerar fint. Skulle jag ha en plattform för kursen skulle den behöva vara dyrare och kanske sälja än mindre än den redan gör.

För det är ju det som är ett bekymmer med passiva inkomster, att de ju inte blir några inkomster av dem om de inte säljer. Och då spelar det ingen roll hur lite tid jag än må behöva lägga på dem vid köp.

Utbudet är stort, liksom konkurrensen. Så att byta namn, göra om hemsidan och försöka mig på mer annonser framöver, det är en väg att gå för att kursen, och de andra kurserna jag har, (som inte riktigt har samma upplägg) ska sälja bättre.

Så ja, har du funderat på att skaffa dig en passiv inkomst tycker jag absolut du ska göra det, men du får vara beredd på att det kan dröja innan du tjänat in din arbetstid.

Jag läste/hörde på nyheterna att ungefär hälften av unga på gymnasiet vill vara sina egna och inte anställda. Deras bild av att vara egen… var kommer den ifrån? Jag har alltid sett egenföretagare som människor som kämpar sig rätt blå för att ha igång en verksamhet som ger vinst. Och ja, varför sällar jag mig till dem då egentligen kan en ju undra. Men att få arbeta med det jag vill, hur jag vill och när jag vill, det överväger så mycket annat.

Självklart hoppas jag att mitt egna företagande en dag också ger mig nog för att ta ut lön. För jag är inte riktigt där än. Förhoppningsvis borde jag vara det om något år. Återkommande kunder liksom kunder som rekommenderar mig, och andra företagare/lektörer som hänvisar till mig, är något som jag redan märker av.

Så vem vet, en dag kanske min kurs säljer som smör i solsken. Låt oss hoppas.

Vad har du för tankar om, och erfarenheter av, passiva inkomster?

Info om kursen: Vägen till en välskriven roman – en självstudiekurs på sju veckor med en textinlämning, 1950 kr inkl moms. För info om upplägg och innehåll följ länken – Vägen till en välskriven roman, Helena A – skrivcoach & lektör

Bild: Pexels
Om att leva

En paus i en trio bilder

Ibland är det mycket annat som händer. Skrivarkurs, resa till Stockholm, redigera, extrajobba. Och bloggen får stå tillbaka. Därför blev det helt oplanerat en veckas paus.

Bjuder nu på veckan i några bilder. 🙂

Tågresevy. Gillade den skarpt då jag fick dystopiska vibbar av det brungrå leriga landskapet och elnätet mot den murriga himlen.

Favoritfiket fick ett besök på fredagen när jag anlänt till Stockholm. Som vanligt värsta bästa lunchen. Fullsmockat med folk. Fullt förståeligt.

Förutom att lyssna på Melissa Horn och bara glo ut genom fönstret passade jag på att börja läsa den här på tåget. Så bra! Har inte läst klart än men tror nog allt att den håller hela vägen.

Så. Det får räcka för nu. Mer om november och vad jag läst väntar i andra inlägg. Hoppas du haft en bra vecka.🙂 Vi ses!

Om att leva, Om att skriva

November is a killer. Och lite pepp

Oavsett utmattning eller inte är november en svår månad. Jag blir sååå trött. Tyvärr utmattningstrött. Det är en annan sorts trötthet. En hjärntrötthet. Inte så illa som förra året i november, december, eller våren dessförinnan när jag oförmådde det mesta. (Då klarade jag ju inte av att se på tv på grund av intryckskänslighet.) Men vissa symtom klättrar upp igen från att ha leget på noll, ett. (Japp, jag skalbedömer – kommer inte ihåg hur jag mått annars.)

Så, för att peppa mig själv lägger jag upp en kommentar jag fick på en inlämning jag gjorde för ett gäng veckor sedan. Kursledarens respons. Pepp! Efter berömmet får jag förslag på förbättringar, men jag är så glad över responsen jag fick inledningsvis.

Om ni följer mig på instagram – @helenaa12blogg har ni nog sett bilden förut. I det här novembermörkret var det här precis vad jag behövde, så jag delar med mig igen. Delad glädje, dubbel glädje. I det här fallet, pepp och lovord. Så glad och tacksam för att jag hittat den här kursen som gjort så mycket för mitt skrivande och min syn på det.

Hoppas det går bra med dina projekt. Att du är på gång med vad du än gör (skriver, syr, påtar med växter …) eller att du låter det du gör, eller ska göra, vila sig i form. Det kan funka fint det med. 🙂

Om att leva, Om att skriva

Antagen igen

Jag kan andas ut. Det blir en termin till på romanskrivarkursen.

Annars har jag skriv- och redigerarpaus. Tog mig an ett kort ungdomsmanus för testläsning. Skönt att kika på någon annans text en stund. Lär mig mycket av sådant. Dessutom extra roligt när det är en text som överlag flyter på. Gör alltid testläsningen lite enklare.

Jag kände i alla fall att jag behövde en redigerarpaus för att processa hur jag ska få till mitt manus slut. Som jag kommer ändra en del. Jag skickade ju hela manuset (med sammanfattningar av de tre sista kapitlen som jag inte ändrat än) till kursledaren, för övergripande respons på vad som kan vara bra att tänka på över hela den dramaturgiska bågen. Och det fick jag.

Så jag vet vad jag ska göra framöver. Skriva nytt, redigera om och så, förstås, ta pauser. 😉

Men innan jag gör det, eller bloggar om något annat (som lästa böcker) passar jag på att hälsa ett par nya följare från maj välkomna. Välkomna!

Sommarfint utanför porten. 🙂

Om att leva

Maj bäst hittills

Maj har varit bästa månaden på länge. Jag har känt mig mer alert. Faktiskt har jag (nästan) helt slutat att behöva sova mitt på dagen. Yay! Och snart tar sommaren vid, med ett annat tempo, för även om jag varit tjänstledig är sommaren annorlunda. T.ex. inga kurser eller arbetspass.

Ingen bra början
I januari fick ett anfall av kristallsjukan (godartad lägesyrsel – kändes inte godartad!). I två dagar hade jag det tufft, sedan mattades det av. Några övningar från fysioterapeut gjorde det snabbare bättre (antar jag) ändå höll sig en allmän känsla av att jag befann mig på en större gungig båt kvar i dryga två månader.

Med tjänstledighetens start 1 februari blev det mesta bättre. Så här kommer höjdpunkterna från våren – utan inbördes ordning.

Romanskrivarkursen
Tre nyttiga och roliga träffar. Jag har lärt mig otroligt mycket. Och lärt känna flera mycket trevliga deltagare, några redan publicerade till och med. Spännande att ta del av deras olika erfarenheter.

Promenader och vårrus
Jag har gått mycket under våren. Och det är så härligt. Att ha tid, och känna att kroppen orkar.

Kul var att kollgerna på extrajobbet ville att vi skulle vara med på vårruset. Sagt och gjort. Vi blev ett litet lag som deltog. Min debut som vårrusare. Jag har alltid sagt nej för att jag fått uppfattningen att det jämt sker när det är kallt, blåsigt och regnigt. Den där picknicken man får efteråt har alltså olockat rejält. Men med trevliga kollegor att hänga med sa jag ja. Självklart var det kallt, blåsigt och duggregn nästan hela kvällen. 😅

Fotomodell moi
Vid sista kurstillfället bokade jag boende i Stockholm och passade på att fråga en bloggbekanting, Katarina Persson, om hon ville träffas. (Katarina är författare, har förlaget Dare Me Publishing med Eva-Lisa Dezmin, och fotograferar.) Med hennes önskan om fler att öva porträtt på kunde jag inte låta bli att fråga om hon ville, och hade tid, att fota mig.

Jag fick en mycket trevlig fotostund. Tegnérlunden och Vasaparken utgjorde tjusiga blurriga bakgrunder och jag som var hyfsat nervös till en början lyckades fastna på flera bilder. Att vara fotomodell var rätt roligt. Ny karriär kanske? Jag är otroligt tacksam för de fina fotografier jag fick och glad över att jag vågade fråga.

Lektörsutlåtande att vara stolt över
Jag är oerhört glad över att jag, efter många försök till att få bli vald till gratis lektörsläsning äntligen blev det. Lektören, som gick en utbildning, återkom med ett utlåtande av mitt manus som jag uppskattade enormt. (Jag skrev dock inte till lektören att första halvan var ”oerhört välskriven” utan att den var omredigerad och mer genomarbetad än andra halvan av manuset. Rätt kul dock att få den kallad ”oerhört välskriven” 😀)

Ser fram emot en annorlunda höst
Nog för att sommaren kommer först men det är hösten jag tycker ska bli mest spännande. Äntligen ska jag kicka igång den där drömmen jag haft i flera år. Att stötta andra i att utveckla sitt skrivande och sina texter. Med en fil kand. examen i Svenska språket, skrivpedagogutbildning och nu även två terminers hårt drillande i skrivhantverket tycker jag att jag har vad som krävs. Här ska stöttas. 🙂

Maj bäst hittills
Även om maj varit bäst hittills kan det bara bli bättre. Jag har fortfarande långt kvar innan jag känner mig som en människa igen. Men jag är på god väg.

Hur har din vår varit? Något du ser fram emot lite extra i sommar eller höst?

Om att skriva

Kursen är slut

… and so am I. 😉

Faktiskt. Så intensivt som jag redigerat de sista tre veckorna, med uppemot fyra timmar nästan varje dag, är det inte konstigt om hjärnan säger ifrån.

Men tänk, jag har orkat. Att jag gjorde lite för mycket var ett medvetet val. I väntan på sista inlämningens respons, som kommer i veckan (så nej, kursen är inte helt slut, men jag behöver inte göra fler inlämningar) har jag valt att låta redigerandet och texten vara.

Jag är inte ensam om att ha kämpat på lite extra i slutet. Flera kurskamrater har gjort likadant. Jag hoppas vi ses i höst igen. För ja, jag har sökt en termin till. Jag ska ju vara tjänstledig i höst med.

Men vad är vi för några som går (har gått) den här romanskrivarkursen då?

Duktiga, ambitiösa och engagerade personer som utvecklas och tar till sig av kursledarens feedback och tips. Och det vet jag för jag har försökt följa någras projekt för att lära mig ”se” skrivhantverket. Inte varje inlämning har jag hunnit med, men flera.

Dessutom har vi under våren haft i alla fall två publicerade författare i klassen. Kan inte låta bli att nämna dem lite kort. Charlotte Al-Kahlili som på egen hand gav ut sin bok Skörda storm innan jul och som håller på med ett nytt manus. Och jösses, när hon skriver går det undan. Och fängslande är det. Har varit riktigt roligt att ”tjuvkika” på hennes manus. Samma sak med Emanuel Blume. Han kom ut med en sci-fi bok 2016 och har i det senare gjort en följetong att lyssna på, Oktagonen.

Även om vi andra på kursen inte nått dit än, att vi har gett ut böcker, så är flera på god väg. Det inspirerar mig.

Oavsett om jag blir antagen till en termin till eller inte kommer jag fortsätta skriva. Jag har ju, till att börja med, fortsättningen på dystopin att få ordning på.

Vad gör du i höst? Skriver? Redigerar? Eller inget av det?

Om att leva

En kurs i höst

Funderar du på att gå en kurs i höst? Något på högskola eller universitet kanske? Eller folkhögskola? Oavsett finns det jättemycket att välja på. Fast inte alltid i närheten. Distanskurser med och utan träffar kan vara något då.

Men vad vill du ha ut av kursen? Lära dig något nytt? Fördjupa dig i något du redan kan eller har som hobby? Vill du gå på heltid eller deltid? Dagtid eller kvällstid? Hur examineras du? Prov, tentor, muntliga redovisningar, skype, inlämningar ofta eller sällan? Vad orkar och hinner du med?

Olika kurser kräver olika mycket engagemang. För många skrivarkurser, oavsett nivå, ingår att ge respons på varandras texter. Det är ett fint ansvar som ofta kräver lite större insats – tycker jag i alla fall. Med andra ord: tar tid i anspråk. Känner du dig säker nog på att göra detta? Vad har du för förväntningar på respons från kurskamrater? Ni är ju lekmän så att säga, och kanske föredrar du att hellre få feedback från någon mer kunnig kursledare. Om inte det gäller bör kursen innehålla ett moment med genomgång av hur respons bör ges.

Kurser på högskola och universitet har sista anmälningsdag 15 april. Vad gäller folkhögskolor kan sista dag för anmälan variera, ibland är den detsamma som för högskola/universitet. Ibland senare. För en del skapandekurser behövs ett arbetsprov liksom en presentation av en själv.

Förutom folkhögskolor, högskolor och universitet finns förstås alla olika studieförbund och frilansande kursledare. För de senare går det ju att kika då och då för att se vad som erbjuds. Speciellt studieförbunden kommer ju med kursanmälningar efter sommaren.

Annars finns ju sommarkurser. Dagkurser, resa-bort-kurser och helgkurser. Utbudet är stort och varierar i kostnad, allt från gratis till många tusenlappar. Vad kan du lägga, och vad är du beredd att betala?

Så fundera på vad du vill ha ut av din eventuella kurs. Och hur mycket tid du kan lägga på den. Det tänker i alla fall jag göra. 🙂

(Antagning.se liksom folkhogskola.nu fungerar fint för att spana in utbuden genom att söka på specifika ord. Obs länkar inte, de är så stora att du hittar rätt ändå.)

Om att leva

Inspirerad och imponerad

En heldag på kurs. Jag tycker det är så roligt med att träffa skrivande människor. Jag har inte så många runt mig i vardagen annars. Och utan bloggen skulle det bara varit jag.

Att prata skrivande och sitt eget projekt ihop med andra som också tycker skrivande är något av det bästa som finns inspirerar mig. Fick hjälp med att klura på en scen som jag ville ge mer substans och vill bara hem och skriva på den nu. Men en natt till hemifrån blir det.

Som den regn och slaskvana göteborgare jag är kunde jag inte låta bli att att imponeras av snön som låg på gatorna i Gävle. Det är inte ofta jag ser snöhögar som är på två meter. Eller snöhögar alls. Så det bidde en kvällssuddig selfie. (Min stackars telefon begrep inte alls varför jag ville fota i mörkret.) Så här är jag, och en inte jättehög snöhög. Fanns större.

Jag i överlevnadsjackan. Hade fått för mig att det skulle vara jättekallt men tji fick jag. De där 2 minusgraderna var ju inte i närheten av den där råkylan som går genom märg och ben i Göteborg. 😃

Om att skriva

Fuskar inte

Nu kan jag andas ut. Min oro att jag ”fuskar” om jag väljer mitt mer bearbetade manus att arbeta på under kursen är obefogad. Fler än jag kommer arbeta med bearbetade och redigerade manus. Även om många tycks börja från början. Men i alla fall. Phew!

Ska bara välja ett av manusen också. 😉

Om att skriva

Snart klar

Av förklarliga skäl har jag bloggat mindre de sista dagarna. Jag har helt enkelt skrivit på mina 20 sidor för skrivarkursen. Nu har jag 18 sidor som nästan är klara för inlämning. Och det är över en vecka kvar tills de ska in!

Har öppnat ett nytt dokument för att kunna fortsätta. Vi närmar oss den spännande upplösningen. Kanske att den rentav får plats på resterande 20 sidor?

Jag har inte en aning om hur många sidor jag har sammanlagt hittills. Även om vi kan lämna in upp till 20 sidor varannan vecka, har jag legat på färre sidor. Vi har gjort sex inlämningar och jag har den sjunde nästan klar. Åttonde kanske knyter ihop säcken…

Sedan redigering utifrån kommentarerna jag fått i feedbacken, sedan… Sedan får vi se hur nöjd jag är.